Med öppna dörrar, låga trösklar och ett klimat som tillåter både tvivel , tvekan och otro
vill vi hälsa dig varmt välkommen hem till våra kyrkor.
Högmässa i Stensjökyrkan
Jungfru Marie Bebådelsedag 2015
Stefan Risenfors
Texter
GT Jesaja 7:10-14
Epistel Rom 8:1-4
Evangelium Luk 1:26-38
<<Föregående >>Nästa
Beredelseord
Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus
Så skriver Paulus i Romarbrevet i dagens episteltext. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Inom juridiken talar man ibland om diplomatisk immunitet och det betyder att officiella företrädare för ett annat land, t ex ambassadörer, inte är möjliga att straffbelägga för brott mot svensk lag. Om vi tillhör Jesus har också vi ett slags diplomatisk immunitet gentemot lagen för i likhet med ambassadören representerar vi ett annat rike. Vi är företrädare för Gudsriket på samma sätt som ambassadören är företrädare för sitt land.
Vår diplomatiska immunitet gäller inte i jordiska domstolar, här kan vi bli fällda som alla andra. Men vår immunitet gäller den dom som vår synd fäller över oss – den domen är inte giltig om vi tillhör Jesus. Det borde betyda att vi har lätt för att medge våra egna fel och misstag så låt oss då lägga fram dem, överlämna dem åt honom tagit på sig straffet för vår skull och gett oss vår immunitet. Låt oss be och bekänna
Predikan
Änglabesök! Tänk om det som hände Maria händer med oss varje dag! Om vi bortser från det alldeles unika med ängelns besök i Nasaret så kan det också finnas något allmänmänskligt i dagens evangelium. Så låt oss leka med tanken att du och jag varje dag i våra liv får ett änglabesök men att det sker på en nivå inom oss där beredskapen var indragen, där vakterna hade gått hem och dörren var låst. Där fanns ingen som kunde släppa in ängeln så därför fick han vända med oförrättat ärende!
Vi är ju ständigt på vakt när det gäller den fysiska medvetandenivån, om vi ser eller hör något så analyserar vår hjärna syn- och hörselintrycken och avgår om vi behöver agera eller inte. Och om vi känner lukten av brandrök i näsan så rusar vi runt och letar efter en möjlig brandhärd någonstans. Men när det gäller andra nivåer i vårt medvetande så tror jag att vi kan vara både blinda, döva och utan luktsinne.
För somliga människor kan det här gälla känslolivet – att vi är så känslomässigt avtrubbade så att vi inte längre kan identifiera våra känslor. Så kan det t ex vara efter ett svårt trauma – de som satt där på restaurangen i Biskopsgården i onsdags kväll och blev vittne till morden – för dem kan det i det akuta skedet bli så att de helt stänger av sina känslor. Likaså efter svåra trafikolyckor och andra traumatiska upplevelser – kroppen skyddar sig helt enkelt genom att stänga av alltför svåra känslor.
Men nu talar jag om andra medvetandenivåer som jag är övertygad om att vi alla bär inom oss. Fast jag är osäker på om vi någonsin besöker de inre markerna. Var hälsad, du högt benådade!, sa ängeln. Och tänk om det var så att Maria verkligen var benådad också i en annan bemärkelse än att hon var utvald. Tänk om det var något inom henne som skapade utvaldheten, en alldeles unik förmåga att höra kallelser på den våglängd där änglar talar, en förmåga att vistas på medvetendenivåer där änglar kanske varje dag försöker leverera budskap till jorden!
Tänk om ängeln Gabriel kanske hade vandrat omkring där uppe i Galiléen i dagar och besökt hundratals unga flickor men det var bara Maria som såg honom och hörde vad han sa. För det kanske inte var en ängel som var synlig i den yttre världen utan bara på denna inre medvetandenivå där just Maria hade full beredskap. Kanske var det bara hon i hela Nasaret som hade förmågan att se och höra den här ängeln och därför var det hon som blev den utvalda. Just för att just hon var benådad med den här unika förmågan att tala med änglar.
Fyra gånger har jag nu använt uttrycket TÄNK OM… och jag är medveten om att jag spekulerar. Jag fantiserar kring berättelsen, leker med den, vrider och vänder på den och det betyder att jag kan vara långt ifrån vad som faktiskt hände i Nasaret den där dagen. Kanske var det verkligen en för alla fullt synlig ängel som besökte Nasaret den dagen och kom med det här uppdraget till Maria. Men det kan också vara så att vår tolkning av den här berättelsen är styrd av våra kulturella glasögon som är formade av ett väldigt materialistiskt sätt att uppfatta världen. Därför tolkar vi den som att det hela måste ha utspelats på ett fysiskt plan och eftersom änglar inte går omkring fullt synliga i vår tillvaro så avfärdar vi berättelsen som påhittad. Det kan bara inte ha hänt, tänker vi utifrån vår materialistiska verklighetsförståelse. Och när vi då avfärdat ängeln som uppdiktad så återstår tolkningen att Maria blev med barn på samma sätt som andra kvinnor blir med barn – en otrohet, en våldtäkt… vad det än var så behövde Maria en berättelse som undanröjde hennes skam. Och Josef, världens mest godtrogna fästman, gick på det – han köpte hela storyn och när Jesus sedan blev berömd så växte det hela till en hel dogmatik om änglabesök och jungfrufödelse och då fanns inte Maria där för att berätta om vad som egentligen hände…
Så ser en materialistisk tolkning av bebådelseberättelsen ut men problemet med den tolkningen är att den har låst in sig i ett ganska snävt perspektiv om vad som är möjligt och vad som är omöjligt, den räknar helt enkelt inte in Gud i ekvationen.
Ja, jag vill inte utesluta att det är på det viset och då dyker ytterligare en fråga upp: Kan vi göra något åt den saken? Kan vi på något sätt öva upp en Marialikhet som gör oss lyhörda för änglabesök?
Så därför återvänder jag till min lika spekulativa TÄNK OM-tolkning för den är precis lika möjlig och den tar dessutom med Gud i ekvationen. Vi tänker oss alltså att mötet mellan Gabriel och Maria ägde rum på en annan medvetandenivå än den fysiska, en andlig medvetandenivå där Maria var benådad med en särskilt utvecklad lyhördhet. Och då återstår frågan om vi alla får änglabesök på den medvetandenivån utan att vi märker det.
Ja, jag tror att vi faktiskt kan det. Men då måste vi börja med att använda de där båda orden TÄNK OM i en lite annan betydelse. Vi måste börja med att tänka i en annan riktning, alltså TÄNK OM i samma betydelse som VÄND OM – vänd din tanke i en annan riktning. Detta omtänk innebär att frigöra oss från bilden av vita änglar med stora fluffiga vingar. För jag anar att änglabesök kan ske under helt andra former. Och då vill jag uppmärksamma en tankefigur som återkommer i många berättelser i både böcker och filmer: tanken att det du söker långt borta redan ligger vid din egen dörr! Tanken att vi är blinda inför det värdefulla vi har nära oss och därför letar vi långt borta tills vi en dag återvänder och förstår att vi redan hade det inom räckhåll utan att se det eftersom det värdefulla var dolt under ett lager av vardaglighet.
För att förstå vad änglabesök kan vara vill jag tillämpa den tankefiguren på vårt känsloliv och ställa frågan om det kan vara så att våra helt vanliga känslor visar vägen till ett rum inom oss där Gud hela tiden talar till oss. Ett slags änglarum inom oss där Gud hela tiden talar men oftast utan att vi hör eftersom vi vant oss vid att avfärda känslor. Det vi måste ta med oss i den här spekulationen är att känslor har en ytnivå och vårt problem är att vi aldrig letar vidare under den ytnivån. Vi gör en spontan snabbanalys av den känsla vi bär på och en lika snabb analys av vad den beror på och så nöjer vi oss med det. Men jag tror att vi måste betrakta känslorna, det vi faktiskt upplever, som ett slags gruvschakt i en guldgruva! Om vi går på djupet i våra känslor så tror jag att det kan vara som att våga sig ner i ett djupt gruvschakt i en guldgruva – vågar vi oss hela vägen ner så kan vi finna guld, andligt guld som kan förändra våra liv!
Det finns en hel teologi kring den här tanken och den kallas för den ignatianska spiritualiteten. Det är den andlighet som burit framväxten av en stor del av den kristna retreatrörelsen. Retreat handlar om att resa bort i avskildhet och stänga av allt informationsbrus och i vårt högtemposamhälle kanske det är vad som krävs för att kunna tränga ner i känslolivets gruvgångar. För det som gör att vi så sällan går på djupet och problematiserar våra känslor det är vårt höga tempo i samhället och den enorma mängd distraktioner som detta informationssamhälle ständigt dränker oss i.
Men retreaten kan också bli en alltför tillfällig syresättning av vårt andliga liv – i grunden handlar det om ett nytt sätt att leva, lite långsammare, lite mer eftertänksamt, lite fler pauser som inte ägnas åt distraktion utan åt meditation och eftertanke.
Jag tror att ängeln Gabriel och hans kollegor besöker oss alla. Jag tror att vi liksom Maria också har uppdrag som väntar på oss men då måste vi lära oss lyssna så som hon lyssnade, lyssna inåt! AMEN