Guds mäktiga verk

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Jungfru Marie Bebådelsedag 2000 
Stefan Risenfors.
Evangelietext Luk 1:26-38
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Att leva söder om Umeå

"Kom in! Hej, Maria! Slå dig ner! Har du gråtit nu igen? Är det för att du har träffat Ali nu igen? Din mamma sa till mig att hon trodde att det var slut mellan er, men det är det alltså inte, eller? Ja, det är inte bara du som är ledsen Maria, din mamma grät också när hon var här hos mig. Och det är väl inte så konstigt. Tänk dig själv att du hade råkar ut för samma sak som hon! Tänk dig att du hade en dotter på 14 år som går och blir gravid med en muslimsk kille som är fyra år äldre. Tänk dig att du hade en dotter som du hade en massa framtidsdrömmar för och så går hon och ställer till det för sig på det viset. Men det märkligaste med alltihop, Maria, det är ju när du drar in Gud i allt det här och påstår att Gud har sagt att du inte får göra abort. Nej, jag vill inte höra allt det där religiösa tramset igen! Varken din mamma eller jag fattar varför du överhuvudtaget tvekar ett ögonblick när det gäller aborten. Du är ju bara i 7:e veckan - det är inga som helst problem! Försök tänka lite framåt! Du är 14 år, du har träffat en kille som du har ytterst lite gemensamt med. Både du och jag vet att det inte finns nån framtid i ert förhållande. Och ett barn behöver både en pappa och en mamma, framförallt behöver ett barn en mamma som är något äldre än 14 år! Om du föder det här barnet så tvingas du avbryta skolan nu när du bara har ett år kvar på högstadiet. Och du har ju bra betyg - du skulle kunna komma in på vilket gymnasieprogram du vill! Ja, och du har ju sagt att du har funderat på att gå på Chalmers efter gymnasiet. Men inget av det där skulle ju fungera om du föder det här barnet! Maria, du skulle inte få nån ungdom! Du skulle förlora den bästa tiden i livet! … Men vet du vad din mamma tror? Hon tror att det är det här med konfirmandundervisningen som har ställt till det för dig! Hon tror att du har talat med prästen om det och att det är hon som har dillat i dig att det skulle vara fel med abort. Ja, varför skulle du annars dra in det här med Gud i sammanhanget? Och vet du vad jag tänkte när du hade varit här förra gången: jag funderade på om du på nåt sätt hade identifierat dig med Jesu mor, bara för att du råkar ha samma förnamn! Ja, det låter lite sjukt, det håller jag med om. Men när det gäller dig, Maria, så tror jag snart vad som helst: Är det så att du tror att du har nåt litet Jesusbarn i magen, bara för att Maria var i din ålder när hon väntade Jesusbarnet?…

Ja, hur skulle det ha gått för Maria idag, 2000 år senare? Hur skulle det ha gått om hon också nu var en ung tonåring, och om Gud hade genomfört sitt underverk på det vanliga sättet, som det brukar gå till när tonårsflickor blir med barn? Skulle Maria ha vågat berätta om ängeln, skulle hon ha orkat stå emot sina föräldrar, skolsköterskan och alla andra…?

För på ett sätt är ju varje litet foster i varje gravid kvinna en liten Jesus. Antingen det är ett välkommet barn eller ett ovälkommet så är det en liten Jesus, en Guds av-bild, en hälsning från Gud, ett löfte om något som vi ännu inte har sett.
Jag kan inte se det på något annat sätt än att Gud finns närvarande i varje ny människa! Inte närvarande på samma fullständiga sätt som Han fanns i Jesus men ändå närvarande på ett sätt som gör varje människa och varje människoliv till något heligt, till något större än vi fattar!

Inatt blev det sommartid i Sverige, vilket ni uppenbart visste om eftersom ni sitter här en timme tidigare än vanligt. Det är lätt att missa den där övergången mellan vintertid och sommartid om man inte har en radiostyrd klocka hemma. Jag har ett par såna och dom fungerar så att dom har små radiomottagare inuti sig som styrs av en sändare som sitter på ett atomur som finns i Braunschveig i Tyskland. Det där atomuret går maximalt en sekund fel på en miljon år, åtminstone enligt Claes Ohlson-katalogen, och via radioförbindelsen har min klocka därhemma samma felmarginal. En finess med de där radiostyrda klockorna är att dom också ställs om helt automatiskt mellan sommartid och vintertid.

Det är bara ett problem med dom där radiostyrda klockorna och det är att sändaren i Braunschveig bara har en räckvidd på 200 mil, vilket innebär att man inte kan använda dom ovanför Umeå.

Vi tänker oss att jag sedan många år hade slängt alla konventionella klockor så att jag bara hade radio-styrda varianter, dom finns nämligen också som armbandsur. Jag skulle då ha vant mig av med att kontrollera tiden, eftersom den alltid kontrollerade sig själv på mina klockor. Om jag då reste i norra Sverige vid tiden för sommartidens införande så skulle det kunna bli problem eftersom min egen vaksamhet hade upphört - jag skulle kunna tänkas komma en timme för sent till en söndagsgudstjänst i Arjeplog!

Om vi tänker oss att Gud är som det där atomuret i Braunschveig, jag är som en radiostyrd klocka och bönen är radioförbindelsen. Genom min kontakt med Gud igenom bön, så korrigeras hela tiden mitt sätt att leva. Genom bönen får Gud mig att upptäcka det som blivit fel i mitt liv, han får mig att upptäcka min egoism och min kärlekslöshet och via bönen förmedlas också kraft så att jag förmår förändra mitt sätt att leva.

Om vi tänker oss Maria på motsvarande sätt som en radiostyrd klocka, så tror jag att vi kan konstatera att hon levde klart innanför Tysklands gränser, om ni förstår vad jag menar. Jag får intrycket att hennes böneförbindelse med Gud var självklar och oavbruten, hon levde klart inom sändarens räckvidd och levde på det sättet nära Guds vilja. Det är några ord i dagens evangelium som får mig att tro att det var på det sättet. Det är hennes avslutande ord till ängeln:"Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."

Det är ingen överdrift att påstå att det budskap hon just har fått är chockerande och tämligen osannolikt enligt den sortens realistiska tänkande som vi vanligtvis använder i våra liv. Hon har just fått höra att hon ska bli mor åt Guds egen son, och efter en enda smått ifrågasättande fråga om hur det ska gå till så är hon beredd att acceptera alltihop! Det hade hon inte kunnat om hon inte levt ett liv som var ett böneliv, nära Gud, nära sändaren! Åtminstone har jag svårt att tänka mig att hon skulle ha accepterat Gabriels budskap om inte den ständiga bönen funnits med som en nödvändig förutsättning. Bönen gjorde att hon på ett omedvetet plan hade en beredskap för att Gud när som helst kunde ingripa på det mest fantastiska sätt i hennes liv.

Min fråga till oss är då: Hur ofta lever vi norr om Umeå? Hur ofta lever vi i nåt slags andlig radioskugga där Gud inte får en chans att leda och korrigera våra liv eftersom vi befinner oss utanför sändarens räckvidd. Inte så att Gud inte skulle kunna nå oss var vi än befinner oss, men på det viset att vi avskärmar oss och därmed blir utelämnade till vår egen andliga gångnog-grannhet som är klart sämre än 1 sekund per miljon år!

Eller, för att använda en annan bild: Fotot i församlingsbladet på pojken med nerhasad mössa som knappt ser nånting men som trevar efter den vuxnes hand. Så blinda är vi här uppe norr om Umeå, så vilsna är vi ofta i våra liv när vi har avskärmat oss bakom alla dessa tusen halvväsentligheter som hindrar bönen att fungera och som leder oss ut i den andliga radioskuggans förbannade lappmark!

Snart har halva fastetiden gått, låt oss då se till att den återstående halvan blir en tid då vi reser närmare vårt andliga Braunschveig, då vi närmar oss sändaren, då vi ser till att få fatt på den där Handen som kan leda oss. Och på den resan finns det bara ett färdsätt: bön och stilla eftertanke!