Ett nådens år

Högmässa i Stensjökyrkan

Första  advent 2021
Stefan Risenfors

>>Föregående  >>Nästa

Evangelium – Matt 21:1-9

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: (SÅNG: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden!

Predikan

Det är inte vilket år som helst som börjar idag. Det är ett Nådens år och tänk om vi idag kunde vaccinera oss med den inställningen till livet. Det kunde bli som en årlig influensavaccination eller kanske årlig Corona­vaccination framöver: att varje Första Advent få det som en del av blod­omloppet att vi får börja om, att nystart är möjlig, att det som varit inte behöver bestämma min framtid! Och den som gör det möjligt är han som kommer ridande på den där sönderpredikade åsnan: Jesus! Åsnan är symbolen för att han möter oss nerifrån. Trots att profeten Sakarjas profetia som Matteus citerar talar om en konung var det ju ingen kunglig galavagn dragen av fyra hästar han kom i. Det var inte heller en av de där bepansrade amerikanska presidentbilarna med mörktonade rutor trots att hoten mot honom var minst lika stora som mot vilken kontroversiell nutida makthavare som helst. Nej, han kommer inte ens på en stolt åsnehingst utan på ett åsnesto, han kommer nerifrån och just därför kan han lyfta oss ur all hopplöshet, ur all tristess och ur allt det som vill beröva oss livet. Han kommer underifrån och vi kan få bli en del av den där rörelsen nerifrån och upp. Inte upp till de världsliga höjderna utan upp till en höjdplatå där huvet får vara i himlen trots att fötterna står stadigt på jorden!

Åter rider han idag in i Jerusalem, också i vårt Jerusalem. Denne annorlun­da kung rider rakt in i vår värld den 28 november 2021 och vad är det då för verklighet han möter? Han möter ett samhälle som blivit kallare där det inte längre verkar finnas plats för den som hade oturen att födas mitt i ett krig nånstans på jorden. Han möter ett polariserat samhälle där grupper inte längre verkar dela samma bild av verkligheten. Han möter ett Ukraina där rykten går om en ryskstödd statskupp, han möter kantrande flyktigbåtar, en akut klimatkris och ännu en svårstoppad variant av det där coronaviruset. Han möter ett samhälle där tilliten verkar ha gått förlorad och där vi som desperata råttor börjat gnaga på varandra... Men troligen slog Black Friday nya rekord i förrgår och då blir han lugn, för det betyder ju att röda förlustsiffror vänts till svarta vinstsiffror i de ekonomiska boksluten och då fungerar ju ändå kapitalismen så då slappnar han av där på sin åsna... NEJ, då blir han ännu mer oroad för då inser han att vi fortsätter att dricka ur det där förgiftade vattenhålet som bara gör oss ännu mer sjuka. Vi fortsätter vår konsumtionshets av prylar som flugits tvärs över planeten och så har vi tagit ännu ett steg mot den annalkande klimatkatastrofen.

Är det någon gång vi och vårt vilsna samhälle behövt mannen på åsnan så är det idag när det finns så mycket att oroa sig för. För han talar om omvändelse, han talar om ett annat sätt att leva, ett liv i enlighet med Sakarjas profetia som vi hörde i den GT-liga texten:

                      I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Första söndagen i advent med rubriken om ännu ett Nådens år förkunnar att det trots allt inte är för sent. Och mönstret finner vi hos profeten Sakarja som föddes under den babyloniska fångenskapen och var en av de judar som fått återvända till sitt ockuperade Israel med uppdraget att uppföra ett nytt tempel i Jerusalem. Hans folk är fortfarande fångar i Babylonien, templet raserades sådär 70 år tidigare och ligger fortfarande i ruiner och landet är under fortsatt ockupation. Men ändå profeterar han om att stridsvagnarna ska förintas och att ett fredens välde ska nå från hav till hav! Kanske var det just uppdraget han fått - att återuppbygga templet - som födde det där hoppet inom honom. När förtvivlan och uppgivenhet kanaliseras i något slags praktisk handling då tänds hoppet, då börjar vi ana en gryning långt där borta.

Det handlar om den där gamla devisen: förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Det handlar om budskapet i Stig Dagermans trotsiga dagsvers:

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.”

• som att förändra sina konsumtions­mönster
• som att ge plats åt bön, stillhet och gudstjänst i ett något inbrom­sat högtempoliv
• som att göra en enda människa väl

Varje sådan handling är som att foga ännu en sten till det där tempelbygget och om miljoner människor gör sådana små tempelbyggande handlingar så kommer tempel efter tempel att resas som monument över en besegrad uppgivenhet och då finns det hopp också för den söndervittrade värld som vi idag upplever.

Så slå följe med mannen på åsnan! Du behöver inte kalla honom Jesus, du behöver inte tro på hans anspråk på att vara gudomlig för att slå följe med honom. Häng bara på folket där som ropar Hosianna, du kan småle åt deras barnsliga trosvisshet och deras fromma maner men det är inte de som du ska följa utan den som de påstår sig följa, nämligen mannen på åsnan. Du kommer då att göra en del förvånande upptäckter och han kommer att visa sig vara en annan än den du trodde, och det gäller vad du än trodde för han förvånar oss alla hela tiden.

Nästa gång dagens evangelium dyker upp i kyrkoåret är på Palmsöndagen och då får vi veta vad som hände efteråt: att denne fridsamme figur på åsnan plötsligt förvandlas till ett rytande lejon när han kör ut köpmännen ur templet. Han vill till varje pris skydda varje sorts tempel människor byggt från varje sorts profanering för i hans ögon är de heliga – de där små stegen som vi människor kan ta i hans efterföljd. Inte ens om vårt lilla tempel mest liknar ett litet ömkligt sandslott ska någon få trampa på det! Så varsam är han med alla som lite tvekande och tvivlande tar ett enda steg i hans efterföljd! Så låt oss då alla, under detta nya kyrkoår, bli tempelbyggare som följer honom ett litet steg i taget. AMEN