Jesus skapar tro

Högmässa i Stensjökyrkan med två dop
3:e efter Trettondedag jul 2011     
Stefan Risenfors
Texter
GT 2 Kung 5:1-4, 9-15
Epistel 2 Kor 1:3-7
Evangelium Joh 4:46-54
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal
Idag är det Bibelns dag i hela Sverige och vi uppmärksammar det genom att dela ut barnbiblar till alla fyraåringar. Om man skulle försöka sammanfatta Bibelns budskap i två ord så skulle de kunna vara: DU DUGER! Och det här är något som både barn och vuxna behöver höra hela tiden. Riktigt små barn vet att dom duger men vi behöver inte bli särskilt många år innan vi börjar tvivla. Och då kanske vi bygger upp en fasad som gör oss lite bättre än vi är, lite smartare, lite säkrare, lite coolare och så kanske smink för att bli lite snyggare också. Men om en halv minut ska du få göra något som kan jämföras med att ställa sig inför badrumsspegeln när man är alldeles yrvaken. Den du ser i spegeln är den du är, den du är under alla lager av smink, attityd och rollspel. När du strax ber syndabekännelsen är det som att stå där inför spegelbilden och samtidigt höra någon som säger: DU DUGER OCH JAG ÄLSKAR DIG PRECIS SOM DU ÄR!

Predikan
Rubriken för den här söndagen är Jesus skapar tro och när man hör dagens evangelium så verkar det ju inte så konstigt att folk trodde på att han var Guds Son. Så här stod det i evangeliet: Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: "Din son lever", och han kom till tro liksom alla i hans hus. Om någon på distans gör ett döende barn helt friskt, då är det ju inte så svårt att tro att det är något speciellt med den människan! Och texten började med att konstatera att Jesus just var hemkommen från Kana där han hade gjort vatten till vin på en bröllopsfest där vinet hade tagit slut. Om någon lyckas förvandla vatten till vin så är det inte heller svårt att tro att det är nåt väldigt speciellt med den människan. Ja, både du och jag skulle nog tro på honom också om han påstod sig vara Guds Son, om sådana underverk hade skett framför våra ögon!

Men vi var ju inte där! Vi var inte där när den sjuke pojken blev frisk och vi var inte med på den där bröllopsfesten när Jesus förvandlade vatten till vin. Hur ska vi då kunna tro? Så här 2000 år senare – allt vi har är några berättelser som påstår att det gick till på det där viset, och för det mesta begär vi lite mer än så för att kunna tro på orimligheter!

Ja, då skulle någon kunna säga att det har hänt liknande mirakel i Jesu namn under alla de där 2000 år sedan som gått sedan Jesus botade pojken i Kafarnaum. Du kanske svarar: Ja, det påstås så, men det förekommer också en massa fusk och lögner i Jesu namn – varför ska jag tro på orimligheter som jag inte själv är vittne till?

Nej, det räcker inte med gamla berättelser, det måste inträffa något i mitt eget liv, här och nu, som bekräftar orimligheterna. Och kanske är ni flera här i kyrkan som verkligen upplevt mirakel, orimligheter som ni inte kan förklara på annat sätt än att Gud gripit in i just er verklighet. Men de flesta av oss har förmodligen bara upplevelser som går att se som gudomliga ingripanden men som också går att förklara på ett naturligt sätt. Vår bakgrund och uppfostran kan då göra att vi tror antingen på det ena eller på det andra. Men vad finns det då för anledning att tro på Gud för den som aldrig varit med om någonting som man upplevt som ett gudomligt ingripande?

Ja, för att få svar på den frågan vänder vi oss till en av de kristna klassikerna – Martin Luther som skriver så här i sin Lilla Katekes – i förklaringen till tredje trosartikeln:

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Det är den helige Ande som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro …

Den där Lilla Katekesen skrevs i Tyskland för nästan 500 år och man kan fråga sig varför vi skulle bry oss om vad en gammal tysk munk påstår. Men nu råkar Lilla katekesen höra till Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Vi som är med i Sv k:an förväntas alltså hålla med Martin Luther när han skriver så här.

När det gäller vår tro flyttar alltså Luther fokus från Jesus till den helige Ande, alltså till en annan aspekt av det vi kallar Gud. Och det låter ju rätt rimligt – Jesus skapade tro för sina egna samtida genom tecken och under, men efter Jesu tid är det den helige Ande som skapar tron, och den helige Ande är ju enligt kristen tro inget annat än Jesu osynliga närvaro. Man kan säga att den helige Ande är den som förflyttar tron från en tro på ett DÅ till en tro på ett NU – här och nu är Andens livsrum!

Men vad gör då den helige Ande? Jo, den helige Ande har kallat mig genom evangelium… Återigen dessa gamla berättelser, alltså! Men den helige Ande kan öppna Bibeln inifrån. Flera tusen år gamla berättelser som vi idag ska lämna över till fyraåringarna – dessa gamla berättelser kan plötsligt bli levande och tala rakt in i våra liv. Kanske kan man likna den här processen vid det som händer ett frö som läggs i jorden. Vad kan fröet göra för att förändra sin situation? Ingenting! Det kan bara ligga där och vänta medan Någon Annan låter Undret ske – det där som får fröet att börja gro och växa. Men Undret sker inte utan en fruktbärande omgivning i form av näringsrik jord, solljus och värme. Så utsätt dig då för en sådan omgivning – en miljö som får din tro att börja gro! AMEN