Den heliga Anden

Högmässa i Stensjökyrkan
Pingstdagen 2012
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal  
Dagens GT-liga text svarar på frågan: Varför talar människor olika språk? Och svaret blir att Gud skapade språkförbistringen för att omöjliggöra för människorna att bygga färdigt det Babels torn som de hade påbörjar. Berättelsen om Babels torn hör till den sk urhistorien i Bibeln – där möter vi gestalter som Adam och Eva och Noa och där berättas det alltså också om Babels torn – tornet som skulle räcka ända upp till himmelen! Det som är typiskt för berättelserna i den bibliska urhistorien är att de tillhör den litterära genre vi kallar myter och det betyder bl a att de inte går att placera i tid eller i geografin. Myterna är tidlösa tilltal till oss människor och på det sättet påminner de om sagor och ordspråk.

Det finns en koppling mellan den GT-liga texten och dagens episteltext för i den senare berättas om den första Pingstdagen när lärjungarna plötsligt kunde tala främmande språk. Den splittring mellan människor som skapas i samband med Babels torn, den lagas och överbryggas på den första Pingstdagen.

I ditt och mitt liv finns också en splittring, mellan ord och handling, mellan föresatser och verklighet, mellan lära och liv! Den splittringen lyfter vi fram inför Gud i vår syndabekännelse och vår trotsiga tro är att Guds helige Ande kan hela också vår splittring och brustenhet. Så låt oss därför frimodigt be och bekänna …

Predikan
”Min frid ger jag er” – så säger Jesus till lärjungarna i texten vi hörde som hör till det stora avskedstal till lärjungarna som evangelisten Johannes presenterar i kapitel 14-17. ”Min frid ger jag er” och denna frid beskriver Jesus som något alldeles speciellt för han fortsätter: ”Jag ger er inte det som världen ger.” Men vad är det då världen ger, som Jesus inte ger? Ja, kanske syftar han på allt det där som påstås ge oss frid och harmoni. Det räcker med att öppna vilken tidning som helst så möter du annonser där man försöker sälja något som påstås ge oss frid och harmoni. Ja, man säger det inte direkt men ta bara alla dessa bilder som förekommer i reklamen – nästan alla vill förmedla en känsla av frid och harmoni. Människorna som finns kring den där bilen eller högtryckstvätten verkar må så bra, och för¬modligen hänger det ihop med att de inte bara köpt vilken bil eller hög¬tryckstvätt som helst utan just det här märket – märket som har den här extra kvalitén i att kunna ge mig frid. DET är värt att betala för! Ja, ungefär så fungerar ju reklamspråket men på ett mycket mer subtilt plan, ett plan som vädjar till känslor mer än förnuft.

Men vi vet ju att de där köpen aldrig ger oss någon verklig frid utan mer fungerar som snabbmat och godis som ger en kortvarig energikick men inte mättar på riktigt. Och kanske är det sådana saker som Jesus skulle ha syftat på om han uttalat de där orden idag: ”Jag ger er inte det som världen ger.”

Det Jesus vill ge oss är istället en varaktig frid. En frid som inte besegras av minsta motgång, utan som finns kvar där som ett slags grundtrygghet också när vi drabbas av kriser och katastrofer. En beskrivning av hur den friden ser ut får vi genom att följa Jesus själv i evangelierna. Han förkroppsligar nämligen den friden och indirekt sa han ju det själv i evangeliet vi hörde när han sa: Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. När han nu lämnar lärjungarna så lämnar han kvar den frid som präglat hans närvaro bland dem.

Och just den bilden har nog de flesta av Jesus – en fridfull gestalt med ett milt avslappnat ansiktsuttryck. Så återges han ofta i konsten och om han nu ägde denna särskilda frid i djupet av sin person så är det väl rimligt att man avbildar honom så. Men samtidigt kan det här ge en falsk bild av den fris Jesus vill ge oss. För Jesu liv var ju sannerligen inte särskilt fridsamt till det yttre. Han var ju en oliktänkande och en rebell i ett totalitärt samhälle där romerska militärer och judiska präster ansåg sig han monopol på sanning¬en. Därför var Jesus ständigt övervakad, trakasserad och förföljd under sin offentliga verksamhet. Han vägrade ju gå i ledband, han vägrade rätta in sig i ledet och han vägrade vara tyst när han såg orättfärdighet och förtryck. Sådana människor finns också idag, i totalitära stater mördas de och i demokratiska stater utsätts de alltför ofta för mobbing och isolering. Och vi vet ju hur det gick för Jesus – han blev mördad.

Så kan alltså den frid se ut som han vill förmedla till oss. En frid som långt ifrån alltid ser ut som en frid. Och det är här de fridsamma bilderna på Jesus kan lura oss – jag är nämligen övertygad om att han till det yttre kunde se lika plågad, stressad och arg ut som vilken människa som helst. När han rasande drev ut de som köpte och sålde i templet, när han skällde ut fariséerna och när han plågad på korset upplevde sig vara övergiven av Gud. Jag tror knappast att omgivningen upplevde att han såg särskilt fridsam ut vid de tillfällena. Nej, den frid Jesus vill ge oss utesluter inte häftiga sinnesrörelser och temperamentsfulla utbrott, utan i det avseendet kommer vi att fortsätta vara de personligheter vi är. Men under den här ytan – det är där förändringen kan ske när vi tar emot den frid som Jesus vill ge oss.

Och när vi befinner oss under ytan, när vi befinner oss på insidan i våra djupaste inre landskap – då befinner vi oss på den helige Andes hemmaplan. Det är där Anden, Hjälparen, verkar. Visst kan Andens gärningar ibland skapa uppseendeväckande förändringar också uppe på ytan i en människas liv. Men det tror jag är undantag och därför är jag skeptisk till den fokusering på yttre tecken när det gäller andliga nådegåvor som finns i vissa religiösa miljöer. Jag tror nämligen att den helige Ande vanligen gör ganska lite väsen av sig – Anden arbetar långsamt och målmedvetet under ytan, ungefär som daggmasken. Visst skapar Anden förändring men det är vanligen en förändring som långsamt växer fram. Samtidigt är det just detta som gör att vi så sällan upptäcker Andens verk i oss och i andra. Gradvis förändringar är ju svåra att upptäcka om man varit närvarande under hela förändringen. Du ser inte hur dina egna barn växer men när du någon gång träffar avlägsna släktingar så märker du att deras barn blivit en halvmeter längre än förra gången ni sågs. Men på nära håll är också stora förändringar svåra att upptäcka när det går långsamt.

Men nu återstår den viktigaste frågan till dagens evangelium, nämligen frågan hur jag får den frid som Jesus vill ge mig genom Hjälparen, den helige Ande.

Ja, svaret på den frågan har vi runt omkring oss så här års. Naturen ger oss svaret. Vi ser den just nu förvandlad – tidigare kala träd är fulla av gröna löv och naturen fullkomligt sjuder av liv. Det enda träden gjort är att de har utsatt sig för solens ljus och markens värme. Det är hela förändringen sen i vintras. Och resultatet är bländande, varje år!

Om du vill fyllas av den frid som Jesus vill ge dig och varje människa, så har du bara att på motsvarande sätt utsätta dig för hans ljus och värme. Det kan du göra på många olika sätt. Kyrkan har i alla tider svarat med det trefaldiga receptet bön, bibel och gudstjänst. Och det receptet är fortfarande giltigt även i tider då en eller flera av de vägarna känns blockerade. Då krävs uthållighet. Men för att få kraft till uthålligheten behöver jag också utsätta mig för sådant som jag vet spontant fyller mig med glädje och tacksamhet. Det kan vara musik eller litteratur. Eller vid lyckliga tillfällen en kombination av musik och litteratur som nu ikväll när kyrkokören sjunger Hjalmar Gullbergs Förklädd Gud. Andra kan ha sin säkraste väg till glädje och tacksamhet ute i naturen – vi vet att vi mår bra av att vistas ute i naturen. Och också där kan du möta en spännande kombination fr o m nästa söndag då vi börjar med våra pilgrimsgudstjänster i Gunneboparken – Guds ord och Guds natur på en gång, det kan inte bli så mycket bättre!

Det du kan göra för att fyllas av den helige Andes frid är alltså att göra precis som träden: Ställ dig ute i solen, den andliga solen, låt dig älskas och låt dig fyllas av tacksamhet – då kommer friden att stiga som ett grundvatten i dina inre djup. Du kommer fortfarande att bli upprörd, arg och besviken – men det är bara på ytan. När den helige Ande fått luckra upp dina inre jordar så kommer grundvattnet att nå allt närmare ytan. De uppflammande känslorna kommer då allt snabbare att lägga sig till ro för du bär på en frid som ingen kan ta ifrån dig. Hur var det nu Jesus sade:
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Amen