Ett nådens år

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Första söndagen i Advent 2006  
 Stefan Risenfors

<<Föregående  >>Nästa

GT-text Sak 9:9-10

Epistel Upp 3:20-22

Evangelium Matt 21:1-9

Predikan

Ä som i mäta
Ö som i möta
Å som i nåd
eller: Hur ser din mur ut?

När jag igår skulle skriva ut psalmerna till den här gudstjänsten så skrev jag fel när jag kom till psalm 108. Jag skrev – Gå Sion din konung att mäta… Alltså inte möta som det ska vara utan mäta med ä. Den lilla felskrivningen gjorde att jag fick upp ögonen för ordet möta och det lilla ordet fick då ge ämnet för den här predikan. Och därmed kan man säga att den här predikan har en tillkomstprocess som motsvarar innehållet i den. Jag tror nämligen att Gud möter oss särskilt mycket i den där sortens små störningar, som en felskrivning, som ett oplanerat möte, som en missad buss, som att man går fel eller bara råkar snubbla över något oväntat. Stanna till när sån där bråte kommer i din väg, för där tror jag Gud kommer oss till mötes på ett särskilt sätt!

Så vi ser närmare på felskrivningen – mäta istället för möta. När Jesus rider in i Jerusalem så har folkmassan gått ut för att möta honom, ryktet har gått före honom, folket har hört talas om de underverk han har gjort och därför är de nyfikna och går ut för att möta honom. De blev belönade för när de kom utanför staden och såg honom komma ridande så fick de lära sig något nytt om honom. Han kom ju inte på stor häst och inte heller satt han i en bärstol buren av åtta starka män – nåt sånt kunde man ju förvänta sig av en man som samlade så stora skaror. Nej, han kom ridande på en åsna, en liten grå åsna. Det folket kunde lära sig av det var att om han var en kung så var han en annorlunda kung – och kanske är det det allra viktigaste för den som vill lära känna Jesus – han är annorlunda! Tro inte att du känner igen Jesus när han kommer, för han är aldrig som du trodde. Så om du gör ditt enda kyrkobesök just i år så kan det räcka att du tar med dig denna enda sanning från den här gudstjänsten: Jesus är inte som du trodde och inte heller som prästen trodde – han förvånar ständigt, han spräcker våra ritningar och rinner ut ur våra behållare – han låter sig helt enkelt inte fångas i våra formler!

Det var den insikten som folket fick som belöning när de gick ut för att möta Jesus utanför Jerusalem, men tyvärr gick inte alla ut. Det fanns nämligen mäktiga män i Jerusalem som inte var intresserade av att möta Jesus. Möten är nämligen farliga! Möten kan förändra saker, möten kan tvinga mig att ompröva hela grunden för mitt liv och därför är de farliga för den som inte vill förändra, för den som är rädd för att släppa taget om de tryggheter man redan skaffat sig. Dessa mäktiga män gick därför inte ut för att möta Jesus, de var mer intresserade av att mäta honom och det hade de redan gjort. Och han stämde inte med deras mått och därför var han farlig, därför måste han undanröjas! Han hotade ju den bestående ordningen! Och visst hade de rätt – visst hotade han den bestående ordningen!

Det upptäcker vi om vi fortsätter att läsa i Matteus berättelse – bara två verser efter Hosianna-sången står det: ”Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."

Så nog hotade han bestående ordningar, åtminstone hotade han de ekonomiska intressen som översteprästen hade genom att hans släkt hade monopol på den där försäljningen av offerdjur inne på tempelområdet.

Mäta istället för möta – ni ser hur fel det blir av att byta ut en enda bokstav! Mäktiga män mäter medan mindre mäktiga män möter!

Ja, så var det ju – det var de mäktigaste männen som inte vågade sig ut, som nöjde sig med att mäta på distans – att bedöma, att värdera – allt det där skapar ju distans. När jag bedömer en annan människa så håller jag henne ifrån mig, placerar henne nedanför mig på viss distans – annars går det ju inte att mäta och värdera – om man inte håller distansen! Och har man något att skydda, ja då håller man distansen, då vågar man sig inte för nära. För kommer man för nära, ja då riskerar mätningen att övergå i ett möte och då kan jag förlora det jag har nämligen min trygga, invanda bild av hur allting är! De mäktiga männen hade mycket att förlora på ett möte, därför mätte dom istället. De mindre mäktiga männen hade inte lika mycket att förlora på ett möte, därför vågade de gå ut för att möta Jesus.

Vilken sort tillhör du antingen du är man eller kvinna? Tillhör du mätarna eller mötarna! Medan du funderar på det sjunger Ungdomskören sången ”Jämna väg” – jämna väg för mötet mellan dig och Jesus!

När jag har funderat över om jag är en mätare eller en mötare så har jag kommit fram till att jag är alltför mycket en mätare. Jag är rädd om mina positioner och därför försvarar jag dem så fort de blir ifrågasatta. Jag är fortfarande övertygad om att de där positionerna ofta är värda att försvaras. Min ideologi, mina åsikter, mina värderingar, min bild av världen – en hel del av detta är det rätt att försvara. Jag är inte beredd att kasta allt detta överbord för att våga allt i ett möte som kan förändra allt. En hel del av det som jag har fått eller erövrat är jag rädd om eftersom det har ett verkligt värde för mig. Tyvärr innebär det att jag bygger murar omkring det som är mitt, murar som distanserar och förhindrar verkliga förändrande möten. Murar där lyssnande ersatts av argumentation och där öppenhet ersatts av fastlåsthet.

Jag hade inte byggt de där murarna om jag inte hade upplevt något slags hot. Så att murarna finns där är ett tecken på att jag upplever något slags hotbild och för min del handlar hotbilden mycket om en tid och en kultur som jag på många sätt upplever mig främmande till. Tempot, ytligheten, pengafixeringen, egoismen, kändiskulten, struntpratet, sexualiseringen, militariseringen, tillväxttänkandet, kortsiktigheten, det kulturella övermodet o s v – det finns massor av företeelser i min tid och kultur som jag ser som hot. Jag kan mycket väl identifiera mig med en del invandrare som blir så förskräckta av det dom uppfattar som svensk kultur så att de stänger in sig i sina ghetton, odlar uråldriga traditioner från hemlandet och håller distansen till det nya landet.

Men problemet är att hotbilden får både dem och mig att bygga murar och då är risken att jag blir som en av de mäktiga männen inne i Jerusalem. En av dem som inte vågar möta Jesus därute på vägen utan nöjer sig med att mäta honom på distans. Och eftersom Jesus alltid möter oss i olika förklädnader och eftersom Jesus ständigt undviker att motsvara våra förväntningar så är risken att jag i min rädsla tar fel och identifierar Jesus som något av de där hoten. Jag sitter där bakom min mur och drar mina slutsatser, mäter istället för möter.

Det är möjligt att du bär på helt andra hotbilder än jag, dina murar kan också vara mycket lägre än mina. Men de kan ändå vara tillräckligt höga för att Jesus ska snubbla på dem när han kommer dig till mötes. Han snubblar och försvinner ur synfältet och därmed uppstår aldrig det där mötet som kan förändra, fördjupa, ja rent av förvandla ditt liv.

Mäktiga män mäter, mindre mäktiga män och kvinnor möter

• Låt oss börja resan ut från den inbillade tryggheten i palatsen där vi lever.
• Låt oss inse att vi inte är färdiga,
• Låt oss inse att vi behöver våga istället för att väga, möta istället för att mäta
  Resultatet kan mycket väl bli att nöd mer sätts med nåd