Beredelsetal

Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Det där är ord från Galaterbrevet i dagens episteltext. Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras.

Johannes Döparen var en lagförkunnare men här låter det ju som att lagen har haft sin tid. Sedan Jesus anlänt till jorden och presenterat en annan väg till Gud så är det som att lagen är obsolet, alltså överspelad, ogiltig. Men riktigt så är det inte, lagen, moralen, etiken, livsreglarna har fortfarande inte bara en uppgift utan åtminstone tre om vi utgår från Luthersk tradition. Lagens första bruka är att vara ett slags bruksanvisning för livet – peka på hur livet ska levas för att vi människor inte ska göra varandra illa.

Lagens andra bruk är att vara en spegel som visar oss att vi är ofullkomliga för ingen av oss klarar av att leva efter lagen i den radikala tolkning som Jesus ger lagen t ex i budet om att älska sina fiender. Om du tittar dig i badrumsspegeln på morgonen så inser du kanske att det är dags att tvätta håret och på motsvarande sätt inser vi i lagens spegel att vi behöver förlåtelse, den förlåtelse som bara Jesus har att erbjuda.

Lagens tredje bruk enligt luthersk tradition liknar dess första bruk i så måtto att lagen blir en vägvisare i livet, men om det var rädslan för straff som gjorde att jag följde lagen enligt dess första bruk så är det en helt annan drivkraft i dess tredje bruk. Mina goda gärningar är nu inte längre en krampaktig prestation av renlevnad utan en naturlig frukt av att jag håller mig nära Jesus. Jesu kärlek är nämligen för människan vad solljuset är för fruktträdet – trädet kan helt enkelt inte låta bli att bära frukt när det stått tillräckligt länge i solljuset. Så låt oss då i vår bön om förlåtelse be om att få komma så nära Jesus så att hans kärlek kanaliseras genom vår kärlek. Låt oss be och bekänna…

Predikan

Bana väg för Herren är alltså dagens rubrik och den syftar på Johannes Döparen. Han som själv levde i en radikal efterföljelse till Guds bud när han levde som nasir ute i Juda öken. Nasirer var människor som såg sig som avskilda och utvalda till särskilda uppdrag. De levde asketiskt och skulle kanske idag ha betraktats som heliga dårar. Ja, vår tid kanske inte har så mycket känsla för helighet så idag hade de kanske bara blivit betraktade som totalt förvirrade galningar. Utvaldheten hade inte Johannes själv uppfunnit utan den hade riktats redan till hans far Sakarias innan han föddes. En ängel hade ju kommit till honom när han som präst gjorde tjänst i Jerusalems tempel och ängeln hade sagt så här om Johannes:

Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.”

Det vi hörde om i dagens evangelium var alltså uppfyllelsen av detta. Han skulle alltså gå före och förbereda Jesu ankomst, eller bana väg med orden från dagens rubrik. Och i hans fall handlade det om ett radikalt angrepp på folkets gudlösa leverne.

Han är inte precis nån underhållare, Johannes. Det är ingen stå upp-komiker som står där vid Jordanfloden och talar. Han låter arg. Ungefär lika arg som miljöaktivisten Greta Thunberg var när hon talade i FN och den amerikanske presidenten twittrade om att hon borde göra något åt sin ilska. Och det upprepade han häromdagen efter att hon talat på miljömötet i Madrid – Chilla Greta, chilla. Gå på bio med en kompis och koppla av så du blir av med din ilska. Ungefär så lät det i Donald Trumps senaste tweet om Greta Thunberg och jag gissar att han skulle twittrat på ungefär samma sätt om Johannes Döparen.

Så kanske är det så att Greta Thunberg är en nasir för vår tid, en utvald ungefär som Johannes Döparen. Hennes utvaldhet bestod i att hon föddes med något som vi betraktar som en sjukdom, en autistisk diagnos som gör att hon inte kan spela med i det där sociala spelet som vi vuxna är så duktiga på. Det där som går ut på att inte säga som det är utan låtsas och spela roller som vi själva eller någon annan tilldelat oss. Allt för att inte provocera eller skapa dålig stämning. Greta Thunberg kan aldrig lära sig det spelet och därför blir hon en obarmhärtig sanningssägare och kanske därmed precis vad vi och vår planet behöver just nu.

Ja, kanske är Greta Thunberg en Johannes Döparen för vår tid men det behövs flera och det finns flera. Det finns många som idag banar väg för Herren på många olika sätt. Klimathotet är ju inte det enda hotet. Det finns också ett inre klimathot i en inre atmosfär där vi för länge sedan uppnått kritiska nivåer, inte av koldioxid utan av hat, oförsonlighet, respektlöshet och en ständig ovilja att försöka förstå den som inte tycker som jag. Det handlar om en polarisering med allt större motsättningar mellan enskilda och mellan folkgrupper. Grunden till allt det här hatet ligger i vår medfödda bortvändhet från Gud men den har alltid funnits där. Det nya är att dessa våra inre demoner under de senaste 20 åren fått ett formidabelt vapen i form av Internet. Nu kan du kränka någon inför miljontals läsare på tusen mils avstånd utan att behöva tänka efter två sekunder innan du gör det. Som gjort för de inre demonerna hos oss med begränsad impulsstyrningsförmåga, som jag och president Trump!

Men också där finns profeter och nasirer! Också där möter vi obekväma sanningssägare liknande Johannes Döparen. Människor som tar på sig den otacksamma rollen att ifrågasätta moderniteten och alla dess påstådda självklarheter. En del av dem kan inta rätt extrema positioner, vilket ju också Johannes gjorde. Problemet med det är att det då blir lättare för oss andra att avvisa dem som galningar och bakåtsträvare i deras emellanåt extrema teknikfientlighet. Men tänk om vi skulle bortse från överdrifterna och fråga oss om de ändå inte är något viktigt på spåren, något vi faktiskt behöver.

En annan sorts profet kommer att besöka Stensjökyrkan om nästan precis en månad. Filosofen Jonna Bornemark har vågat sig på att på vetenskapligt filosofisk grund skoningslöst kritisera en av vårt samhäller heligaste ekonomiska principer – New Public Management. Ett koncept som förminskar oss alla till siffror i en allt mer desperat kamp för ekonomisk lönsamhet och materiell tillväxt. Hon är inte ensam i sin kritik och hon var definitivt inte först men det var hon som fick genomslag i den svenska debatten.

Men nu börjar möjligen vän av fromhet skruva på sig i kyrkbänken för den här predikan verkar ju inte komma längre än till dagspolitik och då har vi väl ändå gått vilse på vår vandring ner mot stallet i Betlehem?!

Ja, jag tänker mig att adventstiden är en vandring neråt och då borde vi faktiskt vända på den där lutande adventsljusstaken här i kyrkan. En vandring neråt eftersom Jesusbarnet i krubban kommer oss till mötes nerifrån, i botten av vår existens. Både rent socialt eftersom han föddes i ett illaluktande stall och snart blev en flykting, men också existentiellt möter han oss längst ner i botten. För nånstans där, mitt i allt det grumliga som rör sig i de där existentiella djupen, kan vi skönja ett fundament – det fundament som utgör grunden för hela vår existens.

Det är alltså ingen ytlig förändring han förebådar, Johannes, utan han banar vägen för någon som vill och kan bli själva grunden för vår existens. Så passande då att hans döparverksamhet äger rum vid Jordanfloden, en av jordytans absoluta lägst liggande platser, sådär 400 meter under havsytan.

Och helt sant är det att på adventstidens vandring ner mot Betlehem så kan vi inte stanna vid att spana efter vår tids profeter och vägröjare. Då har vi helt missat Johannes Döparens budskap för han ville ju rikta allt ljus bort från sig själv för att istället rikta det mot Jesus, som här i Johannesevangeliets skildring av honom:

Också några fariséer hade sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade: "Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler." (Joh 1:24-27)

Och det som händer när vi då följer Johannes uppmaning och riktar våra blickar mot Jesus det är att lagen utmynnar i nåd. Vi är inte fördömda, även om vår planet och vår inre atmosfär skulle vara bortom räddning så är vi inte dömda till undergång. Det finns en öppning genom det som hände i Betlehem den där natten för 2000 år sedan. Men när vi närmar oss den öppningen och möter Jesu blick så märker vi att hans blick är riktad mot oss men inte bara mot oss utan också mot alla våra bröder och systrar. Och då förstår vi att vägen mot Betlehem inte leder fram om den inte leder också till alla de utsatta som vi är kallade att hjälpa. Precis som Johannes uttryckte det när de desperata människor frågade vad de skulle göra:

Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” AMEN