Bana väg för Herren

Tredje söndagen i advent, tredje årg 2019-12-15

Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

Gammaltestamentlig läsning - Jesaja kapitel 40, vers 1-8

Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder. En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat. En röst sade: Förkunna! Jag frågade: ”Vad skall jag förkunna?” Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.

Epistel - Galaterbrevet kapitel 3, vers 21-29

Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

 

Evangelium - Lukasevangeliet kapitel 3, vers 1-15

Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning. När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 

Beredelsetal

Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Det där är ord från Galaterbrevet i dagens episteltext. Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras.

Johannes Döparen var en lagförkunnare men här låter det ju som att lagen har haft sin tid. Sedan Jesus anlänt till jorden och presenterat en annan väg till Gud så är det som att lagen är obsolet, alltså överspelad, ogiltig. Men riktigt så är det inte, lagen, moralen, etiken, livsreglarna har fortfarande inte bara en uppgift utan åtminstone tre om vi utgår från Luthersk tradition. Lagens första bruka är att vara ett slags bruksanvisning för livet – peka på hur livet ska levas för att vi människor inte ska göra varandra illa.

Lagens andra bruk är att vara en spegel som visar oss att vi är ofullkomliga för ingen av oss klarar av att leva efter lagen i den radikala tolkning som Jesus ger lagen t ex i budet om att älska sina fiender. Om du tittar dig i badrumsspegeln på morgonen så inser du kanske att det är dags att tvätta håret och på motsvarande sätt inser vi i lagens spegel att vi behöver förlåtelse, den förlåtelse som bara Jesus har att erbjuda.

Lagens tredje bruk enligt luthersk tradition liknar dess första bruk i så måtto att lagen blir en vägvisare i livet, men om det var rädslan för straff som gjorde att jag följde lagen enligt dess första bruk så är det en helt annan drivkraft i dess tredje bruk. Mina goda gärningar är nu inte längre en krampaktig prestation av renlevnad utan en naturlig frukt av att jag håller mig nära Jesus. Jesu kärlek är nämligen för människan vad solljuset är för fruktträdet – trädet kan helt enkelt inte låta bli att bära frukt när det stått tillräckligt länge i solljuset. Så låt oss då i vår bön om förlåtelse be om att få komma så nära Jesus så att hans kärlek kanaliseras genom vår kärlek. Låt oss be och bekänna…

Predikan

Bana väg för Herren är alltså dagens rubrik och den syftar på Johannes Döparen. Han som själv levde i en radikal efterföljelse till Guds bud när han levde som nasir ute i Juda öken. Nasirer var människor som såg sig som avskilda och utvalda till särskilda uppdrag. De levde asketiskt och skulle kanske idag ha betraktats som heliga dårar. Ja, vår tid kanske inte har så mycket känsla för helighet så idag hade de kanske bara blivit betraktade som totalt förvirrade galningar. Utvaldheten hade inte Johannes själv uppfunnit utan den hade riktats redan till hans far Sakarias innan han föddes. En ängel hade ju kommit till honom när han som präst gjorde tjänst i Jerusalems tempel och ängeln hade sagt så här om Johannes:

Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.”

Det vi hörde om i dagens evangelium var alltså uppfyllelsen av detta. Han skulle alltså gå före och förbereda Jesu ankomst, eller bana väg med orden från dagens rubrik. Och i hans fall handlade det om ett radikalt angrepp på folkets gudlösa leverne.

Han är inte precis nån underhållare, Johannes. Det är ingen stå upp-komiker som står där vid Jordanfloden och talar. Han låter arg. Ungefär lika arg som miljöaktivisten Greta Thunberg var när hon talade i FN och den amerikanske presidenten twittrade om att hon borde göra något åt sin ilska. Och det upprepade han häromdagen efter att hon talat på miljömötet i Madrid – Chilla Greta, chilla. Gå på bio med en kompis och koppla av så du blir av med din ilska. Ungefär så lät det i Donald Trumps senaste tweet om Greta Thunberg och jag gissar att han skulle twittrat på ungefär samma sätt om Johannes Döparen.

Så kanske är det så att Greta Thunberg är en nasir för vår tid, en utvald ungefär som Johannes Döparen. Hennes utvaldhet bestod i att hon föddes med något som vi betraktar som en sjukdom, en autistisk diagnos som gör att hon inte kan spela med i det där sociala spelet som vi vuxna är så duktiga på. Det där som går ut på att inte säga som det är utan låtsas och spela roller som vi själva eller någon annan tilldelat oss. Allt för att inte provocera eller skapa dålig stämning. Greta Thunberg kan aldrig lära sig det spelet och därför blir hon en obarmhärtig sanningssägare och kanske därmed precis vad vi och vår planet behöver just nu.

Ja, kanske är Greta Thunberg en Johannes Döparen för vår tid men det behövs flera och det finns flera. Det finns många som idag banar väg för Herren på många olika sätt. Klimathotet är ju inte det enda hotet. Det finns också ett inre klimathot i en inre atmosfär där vi för länge sedan uppnått kritiska nivåer, inte av koldioxid utan av hat, oförsonlighet, respektlöshet och en ständig ovilja att försöka förstå den som inte tycker som jag. Det handlar om en polarisering med allt större motsättningar mellan enskilda och mellan folkgrupper. Grunden till allt det här hatet ligger i vår medfödda bortvändhet från Gud men den har alltid funnits där. Det nya är att dessa våra inre demoner under de senaste 20 åren fått ett formidabelt vapen i form av Internet. Nu kan du kränka någon inför miljontals läsare på tusen mils avstånd utan att behöva tänka efter två sekunder innan du gör det. Som gjort för de inre demonerna hos oss med begränsad impulsstyrningsförmåga, som jag och president Trump!

Men också där finns profeter och nasirer! Också där möter vi obekväma sanningssägare liknande Johannes Döparen. Människor som tar på sig den otacksamma rollen att ifrågasätta moderniteten och alla dess påstådda självklarheter. En del av dem kan inta rätt extrema positioner, vilket ju också Johannes gjorde. Problemet med det är att det då blir lättare för oss andra att avvisa dem som galningar och bakåtsträvare i deras emellanåt extrema teknikfientlighet. Men tänk om vi skulle bortse från överdrifterna och fråga oss om de ändå inte är något viktigt på spåren, något vi faktiskt behöver.

En annan sorts profet kommer att besöka Stensjökyrkan om nästan precis en månad. Filosofen Jonna Bornemark har vågat sig på att på vetenskapligt filosofisk grund skoningslöst kritisera en av vårt samhäller heligaste ekonomiska principer – New Public Management. Ett koncept som förminskar oss alla till siffror i en allt mer desperat kamp för ekonomisk lönsamhet och materiell tillväxt. Hon är inte ensam i sin kritik och hon var definitivt inte först men det var hon som fick genomslag i den svenska debatten.

Men nu börjar möjligen vän av fromhet skruva på sig i kyrkbänken för den här predikan verkar ju inte komma längre än till dagspolitik och då har vi väl ändå gått vilse på vår vandring ner mot stallet i Betlehem?!

Ja, jag tänker mig att adventstiden är en vandring neråt och då borde vi faktiskt vända på den där lutande adventsljusstaken här i kyrkan. En vandring neråt eftersom Jesusbarnet i krubban kommer oss till mötes nerifrån, i botten av vår existens. Både rent socialt eftersom han föddes i ett illaluktande stall och snart blev en flykting, men också existentiellt möter han oss längst ner i botten. För nånstans där, mitt i allt det grumliga som rör sig i de där existentiella djupen, kan vi skönja ett fundament – det fundament som utgör grunden för hela vår existens.

Det är alltså ingen ytlig förändring han förebådar, Johannes, utan han banar vägen för någon som vill och kan bli själva grunden för vår existens. Så passande då att hans döparverksamhet äger rum vid Jordanfloden, en av jordytans absoluta lägst liggande platser, sådär 400 meter under havsytan.

Och helt sant är det att på adventstidens vandring ner mot Betlehem så kan vi inte stanna vid att spana efter vår tids profeter och vägröjare. Då har vi helt missat Johannes Döparens budskap för han ville ju rikta allt ljus bort från sig själv för att istället rikta det mot Jesus, som här i Johannesevangeliets skildring av honom:

Också några fariséer hade sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade: "Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler." (Joh 1:24-27)

Och det som händer när vi då följer Johannes uppmaning och riktar våra blickar mot Jesus det är att lagen utmynnar i nåd. Vi är inte fördömda, även om vår planet och vår inre atmosfär skulle vara bortom räddning så är vi inte dömda till undergång. Det finns en öppning genom det som hände i Betlehem den där natten för 2000 år sedan. Men när vi närmar oss den öppningen och möter Jesu blick så märker vi att hans blick är riktad mot oss men inte bara mot oss utan också mot alla våra bröder och systrar. Och då förstår vi att vägen mot Betlehem inte leder fram om den inte leder också till alla de utsatta som vi är kallade att hjälpa. Precis som Johannes uttryckte det när de desperata människor frågade vad de skulle göra:

Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” AMEN

Senaste kommentaren

01.08 | 21:22

Kära läsare av sidans predikningar. Jag vill bara göra er uppmärksam på att numera är det Anna Sophia Bonde som står för predikoskrivandet.

04.01 | 07:58

OK, då är jag med Dig.

03.01 | 21:35

... vi avvisar varje rörelse utanför den aktuella och allt trängre åsiktskorridoren. Eller med bilden från predikan: jag vill hellre vara en fri ren än en inlåst ko!

03.01 | 21:33

Hej Georg
Kul att du läst predikan! Nu handlade ju den aktuella passagen om den största fara som kyrkan är utsatt för och jag menar att det är att vi blir så rädda för att tappa kontrollen så att ....

Dela den här sidan