Hjälparen kommer

Högmässa i Stensjökyrkan
Sönd f Pingst, 12 maj 2024
Anna Sophia Bonde
Texter
GT Sak.14:6-9
Epistel Rom. 8:16-18
Evangelium Joh. 15:26-16:4
<<Föregående  >>Nästa

Hjälparen kommer! Det är ju en vanligt förekommande figur i böcker och filmer, där någon är på farligt uppdrag och behöver hjälp utifrån. Hos Tolkien, där jag befinner mig nu i första Sagan om ringen-boken heter ”hjälparen” Tom Bombadill. En lustig man i färgglada kläder som sjunger små sånger och som det i förstone är svårt att ta på allvar. Men när Frodo och hans vänner blivit förtrollade av en gast och instängda i ett gravkummel – då är det Tom Bombadill som kommer till deras hjälp. Han ser inte ut som en hjälte, låter inte som en hjälte – men han blir deras hjälpare.

Ett mer extremt exempel (och inte nödvändigtvis uppbyggligt) från modern tid är filmserien The Equalizer med min gamle favorit Denzel Washington, som går omkring som en hämnare bland illa behandlade horor och andra slitna existenser på livets skuggsida. Någon måste skipa rättvisa. Någon måste komma till de lidande människornas hjälp.

Ett problem i den del av verkligheten som är ickefiktiv (jag gillar inte att säga att berättelser skulle vara något annat än ”verklighet”) är att det ibland kan vara svårt att se vem det är som är den svage. Vi kan ha en uppfattning om hur offret ser ut, en stereotyp som passar vår typ av ideologi, bildning, socioekonomisk tillhörighet. Men vem som är svag och vem som behöver hjälp – det syns inte alltid utanpå. Det är inte alltid självklart lätt att säga. Och vi kommer inte att hålla med varandra. Ett tydligt exempel på detta nu är synen på vad som hänt i Israel och Gaza efter 7 oktober.

Dock: när vi ser ut över världen kan vi nog ändå enas om en sak: det ser mörkt ut. Vi kan se att världen är i behov av en Hjälpare. Av någon som förmår genomlysa, som förmår göra reda i trasslet. Det gäller krigen, oförsonligheten, svält, torka, översvämningar, människans många gånger dåliga förvaltarskap av den värld som Gud anförtrott henne. Detta kan många enas kring: att världen behöver hjälp.

Men det kan bli komplicerat när jag prövar tanken att Hjälparen också vill gripa in på ett personligt sätt. Det är inte säkert att jag själv förstår att jag själv behöver hjälp. Vi ägnar ju så mycket tid åt att öva oss på att klara oss själva, att INTE behöva hjälp. Den som behöver hjälp är tröttsam, hindrar oss från det vi hade tänkt. Vi kan tänka oss att hjälpa, mycket hellre än vi vill bli hjälpta.

Det är just därför som Jesus ibland frågar människor: vill du bli frisk? Eller, öppnare: vad vill du att jag ska göra för dig?

Om vi är vana vid att det är dumt att behöva, dumt att be om hjälp så kommer det att ställa till det för oss när vi kommer till Jesus. Om vi inte fattar att vi behöver Honom – ja, då finns risken att vi säger ”nej tack” och går vår väg

En andakt som jag läste igår tog fasta just på detta. Hos Lukas möter Jesus en rik man som frågar: vad ska jag göra för att få evigt liv? En from fråga, kan det låta som, men den är egentligen ganska egocentrerad: vad ska JAG göra för att FÅ…? Strax efter möter Jesus en blind man. Det är han som sitter vid vägkanten och ropar: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig! Han är inte för stolt för att förstå att han behöver att Gud gör ett under i hans liv. Och Jesus säger: vad vill du jag ska göra för dig?

Låt oss inte vara så stolta att vi drar oss undan från ett sådant tillfälle, då Jesus hade kunnat få bli vår hjälpare.

Vi behöver hjälp i konkreta situationer, för varje dag. Men det är också så att Gud vill hjälpa oss att rätt ta emot det som ligger längre fram.

I Bibeln finns många ord genom vilka Gud vill förbereda människan på sådant som ligger i framtiden. Israels folk fick varningar och maningar från profeterna: om ni inte omvänder er så kommer landet att ockuperas, ni kommer att behöva gå i exil. Och så gick det som det gick. Men det finns också exempel, som i Jonas bok, på när människor faktiskt lyssnar till Guds ord och hörsammar varningen, vänder om.

Jesus behövde förbereda lärjungarna på en massa sätt. Först på att han gick en lidandeväg till mötes, det var ju såklart inte roligt för dem att höra, de som hoppades, i alla fall vid någon tidpunkt, att han skulle bli en maktfaktor i politiken i Judéen. Och sen på att han skulle uppstå från döden. Ganska svårsmält det också. Och så på detta med Hjälparen. Hjälparen kommer, från Fadern, sanningens ande, ska vittna om mig. Det grekiska namnet för ”Hjälparen”, parakletos, skulle också kunna översättas ”Tröstaren”.

Men bara tröst är inte bra för människan. Hon behöver också sanning. Därför läser vi hos profeten Sakarja: älska sanning och frid! Sanning utan frid blir kylig och kan fungera som ett maktmedel: jag säger det här för ditt eget bästa…Och frid, eller tröst, utan sanning, blir kvalmigt och kan leda oss in på fel spår, in i självömkan.

Det har funnits många domedagsprofeter genom historien. Sådana som pekat på tider och stunder och manat människor att tänka om. Vi behöver tänka om. Vi behöver komma på att vi, personligen, i Stensjön, Mölndal, Sverige, världen behöver Jesus, Davids son, som förbarmade sig över den blinde mannen.

Om vi undrar vem vi ska lyssna till ska vi komma ihåg orden från profeten Sakarja: älska sanning och frid! Det är vad Gud gör. Gud kan komma med allvarliga maningar och tala in i specifika situationer. Det kan vara jobbigt att höra Guds röst. Men är det Gud i budskapet så är det både sanning och frid. Gud har omsorg om oss.

Det kommer jobbiga tider framöver. Det finns mycket i det yttre som pekar på det och det finns många bibeltexter som berättar så. Jag är själv inte särskilt van vid att predika om att Jesus ska komma tillbaka, men en sån här söndag blir det svårt att låta bli. Jesus sänder Hjälparen, för att vi, den kristna församlingen, ska kunna ta sig igenom tillvaron, med hjärtat, samvetet, integriteten i behåll.

Precis som Frodo, Sam, Pippin och Merry behövde Vidstige att leda dem på smala stigar, så behöver vi Hjälparen, Guds helige Ande. För varje dag och för framtiden. Vi behöver förbereda oss själva och våra barn.

Den gammaltestamentliga läsningen idag är hämtad just från profeten Sakarja och talar om Herrens dag, den dag då Jesus kommer tillbaka. Då ska det vara fred i Jerusalem, Herren själv ska garantera den freden. Och oavsett vilken politisk uppfattning vi haft: lutar vi oss mot Herren så kommer vi också att ha fred den dagen.

Men precis som den stora festliga banketten i Narnia, då Peter, Edmund, Lucy och sätter sig på sina troner i slottet Paravel föregås Herrens dag av en stor strid. Det kan inte bli fest förrän det onda är fullständigt besegrat. Förrän alla kungar knäfaller inför Kungen. Den kan vi läsa om i Sakarjas sista kapitel nr 14. Det är ett ganska läskigt kapitel och jag är inte säker på att jag rekommenderar det till allmän läsning. Där behöver man sannerligen Hjälparen, om man ska läsa Sakarja 14!

Men det är till den freden vi är kallade och det är därför den här, och andra, församlingar finns: för att verka för den freden, och för den rätte kungens återkomst. Han som aldrig skulle missbruka sin makt. Han som aldrig lät sig korrumperas. Han som gick i döden för att vi skulle få leva.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.