Påskens vittnen

Högmässa i Stensjökyrkan
2:a i påsktiden 2004
Stefan Risenfors
Texter
GT Jesaja 43:10-13
Epistel 1 KOr 15_1-11
Evangelium Joh 21:1-14
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Tre gånger hade Petrus förnekat att han kände Jesus på översteprästens gård. Tre gånger hade han förnekat allt samröre med den man som just då förhördes och torterades, ändå hade han tidigare lovat att också om alla andra skulle överge Jesus, så skulle han, Petrus, aldrig göra det. Som så många av oss visar sig Petrus vara stor i orden men liten på jorden. När det väl gäller så sviker han. I nöden prövas vännen, heter det ju i ordspråket – Petrus bestod inte det provet där på översteprästens gård.
Tre gånger hade han förnekat och tre gånger får han frågan från Jesus: Älskar du mig? Man kunde ju tycka att det räcker att fråga en gång när man nu får svar direkt på första frågan, men Jesus upprepar alltså sin fråga två gånger. Det är knappast en tillfällighet att frågan ställs lika många gånger som Petrus hade förnekat och vi märker också i Johannes berättelse att Petrus blir bedrövad när han får frågan för tredje gången. Kanske var det först då som Petrus förstod kopplingen till sina tre gånger upprepade förnekelser – han blev påmind om sitt livs kanske största personliga nederlag.

I eftermiddag ska jag delta i en filmdiskussion på Hagabion i Göteborg, det handlar om ett samtal med en filmare som heter Björn Runge och vi ska tala om hans film som heter ”Om jag vänder mig om”. Filmen handlar om några människor vars förflutna på olika sätt kommer ifatt dem. De tvingas stanna upp och vända sig om, och de tvingas acceptera det som varit och också lära något av det som varit. Man skulle kunna se den här filmen som långfilmsversionen av dagens evangelium för detta är ju precis vad Petrus tvingas till av Jesus. Han tvingas vända sig om och se sig tillbaka, det han tvingas se är bara någon eller några veckor gammalt men kanske har Petrus förträngt minnet eftersom det smärtar så djupt. Han har förnekat sin förnekelse, inte medvetet men omedvetet, och så gör vi ju alla. Smärtsamma minnen håller vi medvetet eller omedvetet ifrån oss och istället hänvisas dom till vårt undermedvetna och resultatet blir att de istället hemsöker oss i drömmar eller kanske drabbar oss som psykosomatiska besvär – långvarig diffus värk, molande huvudvärk, sömnsvårigheter, hjärtklappning o.s.v. Vårt förträngda förflutna kan hemsöka oss på så många olika sätt och detta hade säkert också drabbat Petrus om inte Jesus hade utsatt honom för något man skulle kunna beteckna som extrem korttidsterapi.
Terapi handlar ju ofta om att låta människor möta sitt förflutna och det är ju vad Jesus gör med sina tre frågor, han tvingar Petrus att se sitt svek, han tvingar Petrus att minnas just det han helst av allt vill glömma. Men till skillnad från terapeuten så kommenterar Jesus varje svar han får från Petrus. På så vis kan man säga att den här berättelsen också illustrerar skillnaden mellan själavård och terapi. Petrus lämnas ju inte ensam med sina smärtsamma minnen utan han befrias från dem med ett auktoritativt tilltal som är typiskt för själavård. Tre gånger men i ett par olika formuleringar upprepar Jesus uppmaningen: Var en herde för mina får!

 Petrus får alltså uppmaningen att vara en ledare för Jesu efterföljare – här har vi ju grunden till Påveämbetet i katolska kyrkan. Just när Petrus konfronterats med sina svek får han ett nytt jobb! I filmen Om jag vänder mig om var det precis tvärtom. Filmen började med att en man konfrontera¬des med sina misstag och dessa angavs sedan som orsak till att han blev av med sitt arbete. Här är ju filmen mer realistisk till hur det vanligtvis fungerar i vårt samhälle – misstag ses sällan som meriter, snarare som anledning till att bli av med jobbet. Men uppenbarligen har svaghet en annan laddning i närheten av Jesus. Han har uppenbarligen en förmåga att vända svaghet till något positivt. Det är när Petrus står ut med att konfronteras med sin svaghet som han blir en möjlig ledare för kyrkan och nog säger det något viktigt om ledarskap: bara den som insett gränsen för sin förmåga är lämplig som ledare!

Men det här mötet mellan den uppståndne Jesus och Petrus har inte bara något att säga om ledarskap. Den har också något viktigt att säga varje kristen! Vad är det för fråga Jesus ställer tre gånger? Jo, han frågar: Älskar du mig? Och kanske är detta det enda som Jesus begär av oss – han vill ha vår kärlek! Just kärlek, inte beundran, inte respekt! Just vår kärlek är det han vill ha! Följdfrågan blir då: vad är det för sorts kärlek han talar om och hur uppstår den sortens kärlek?
När Jesus frågar Petrus om han älskar honom så använder han i de två första frågorna begreppet agape för älska. Men båda gångerna svarar Petrus att han älskar Jesus med begreppet filéo för älska. Filéo är ett verb som till sin betydelse kan sägas ligga någonstans emellan eros-kärleken och agape-kärleken. Närmast ligger agape men i agape finns ett element av intellekt och vilja – ett slags förnuftsmässig kärlek alltså. Filéo-kärleken har mer av spontana känslor i sig – en kärlek som den som spontant växer fram mellan två nära vänner. Det intressanta är att när Jesus för tredje gången frågar så går han över till det begrepp som Petrus använder, alltså filéo. Här finns risk för övertolkning men det skulle kunna vara så att Jesus i sina två första frågor använder begreppet agape för att markera ett slags distans som uppstått mellan honom och Petrus efter att Petrus förnekat deras vänskap. Men när Petrus två gånger betygat sin kärlek genom att använda det lite varmare och mer känslomässiga filéo-begreppet så visar Jesus att han vill återupprätta deras gamla nära vänskap genom att också han använda begreppet filéo. Ungefär som två gamla vänner som inte setts på länge och som först lite reserverat skakar hand för att sedan falla i varandras armar i ett mer känslomässigt uttryck för vänskap och kärlek. Skillnaden var bara att Petrus från början gav uttryck för att han ville kramas.
Men nu finns det en rejäl invändning mot det här resonemanget och det är att Jesus och Petrus knappast talade grekiska med varandra – de använde rimligen sitt modersmål arameiska. Men jag tror inte att det är en slump att Johannes, som kan ha varit ögonvittnet Johannes, växlar mellan olika grekiska begrepp för kärlek – det kan åtminstone vara så att han försöker återge vissa nyanser som han hörde i samtalet mellan Jesus och Petrus
Nu anar vi vad det är för slags kärlek som Jesus vill ha av Petrus – vi förstår det när Jesus, i den grekiska översättningen av samtalet, går över till det varmare och mer spontant känslomässiga begreppet filéo. Då återstår frågan: hur uppstår denna sorts kärlek, denna filéo-kärlek?
Ja, frågan är delvis redan besvarad – den växer fram som en spontan känsla efter en längre tids nära vänskap och umgänge. Och det är alltså denna sorts kärlek som Jesus vill ha av oss alla. En kärlek som inte är respektfull och formell utan spontan och varm och som växer fram ur ett intensivt umgänge.
Men hur umgås vi då med Jesus 2000 år efter hans död? Svaret heter bön, men det är ett svar som kan leda tanken väldigt fel. För bön kan vara distanserad, formell och kravfylld. Och nu var det ju spontanitet som Jesus var ute efter – låt då bönen få vara spontan, ett ledigt och avslappnat samtal med Jesus om vardagliga ting, om precis just det som spontant uppfyller din tanke hur vardagligt det än verkar. Det är där den Uppståndne vill möta dig, det är där, i ditt alldeles vanliga liv som han vill umgås med dig på ett språk som är ditt alldeles vanliga spontana språk. Jesus vill att du talar med honom på samma sätt som du talar med dina allra bästa vänner – dom där som du inte behöver förställa dig för, dom där som du kan säga vad som helst till, dom där som du kan vara sådär skönt avslappnad tillsammans med! Så vill Jesus att ert umgänge ska vara och ur det umgänget växer det spontant fram just den kärlek som Han vill ha av dig. När du förstår hur mycket Han älskar dig – då kan du inte låta bli att älska honom!
 
Det handlar alltså inte om något slags krampfylld kärlek, det handlar inte om att målmedvetet ta sig an livsprojektet älska Jesus, utan det handlar om att börja umgås med honom, att släppa in honom i allt fler och allt känsligare delar av ditt liv och att till slut dela också dina mörkaste hemligheter med honom. Det handlar framförallt om tid – att ge varandra tid – den viktigaste förutsättningen också för mänsklig vänskap!
Evangeliet avslutades med att Jesus sa två korta ord till Petrus: Följ mig! När du umgås med Jesus under en längre tid så växer det fram ett förtroen¬de – ett förtroende som leder till att du lyssnar och följer när Han säger de där båda orden till dig: Följ mig! Och när du följer Honom i spåren så blir du ett Påskens vittne även om du inte vet hur det gick till!