Den gode herden

Herren är min herde. Ingenting ska fattas mig...

Högmässa utanför Stensjökyrkan
3:e söndagen i påsktiden 2020

Stefan Risenfors

Texter
GT Jer 23:3-8
Epistel 1 Petr 5:1-4
Evangelium Joh 10:22-30
<<Föregående  >>Nästa

 Predikan

Närhet, det handlar om närhet. Precis det som är det allra mest förbjudna nu under corona-epidemin då alla uppmanas att hålla distansen. Den distans som vi försöker upprätthålla här och nu genom att sitta så utspridda vi kan. Men för fåret är det livsviktigt att hålla sig nära sin herde, åtminstone inom hörhåll så det hör när herden ropar på det.

Och i dagens bibeltexter är det vi som är det fåret och Jesus som vill vara vår herde. Vår uppgift, ja vår enda uppgift som kristna, är att hålla oss nära Jesus. Plötsligt blir det då så enkelt att vara kristen. Då handlar det inte om att lära sig en massa fromma beteendemönster. Det handlar inte om att bli en annan än den man är i naturligt tillstånd, det handlar inte om att kunna rabbla trosbekännelse och bibelcitat. Det handlar inte om att göra våld på sig själv och försöka förtränga sitt naturliga tvivel utan det handlar om en enda sak: att hålla sig nära Jesus! Resten kommer av sig själv! För befinner vi oss nära Jesus så kommer vår kärlek till vår medmänniska att växa, då kommer en naturlig längtan att växa fram efter de miljöer och sammanhang där det känns som att Jesus kommer ännu närmare.

Jag tror att det finns ett slags gravitation kring Jesus, alltså en dragningskraft, den kraft som fysikerna påstår alltid finns mellan fysiska kroppar. Den naturlag som faktiskt håller ihop planeterna kring deras solar. En motsvarighet till den gravitationen finns kring Jesus på så sätt att om man kommer tillräckligt nära så dras man ännu närmare. Men om man då inte upplever den naturliga dragningskraften från Jesus. Om man tvärtom tycker att han är en ganska överspelad figur som en modern människa knappast kan tro på! Vad ska man då göra om man ändå vill ge honom en chans?

Ja, några ledtrådar får vi direkt i dagens evangelium. Evangelisten Johannes berättar nämligen att tempelinvigningshögtiden firades i Jerusalem och att Jesus då befann sig i templet. Det är första ledtråden – han firade de religiösa högtiderna. Och jag tror att han fortfarande gör det. Jag tror att Jesus fortfarande låter sig finnas just där människor samlas för att tillbe Gud. Nu kan man tycka att religioner är företeelser skapade av människor och det gäller också religiösa högtider som jul, påsk, pingst och allt vad de heter. Och visst är det så, visst dryper religionerna av mänsklig ofullkomlighet men det gemensamma för dem är ändå att de på något sätt utgör kristalliseringspunkter där människor samlas för att söka Gud, söka något utanför det rent materiella. Och därför tror jag att om fåret sprungit vilse så är det klokt att söka sig till kyrkor, gudstjänster och kyrkliga högtider. Jag tror alltså inte att det var en slump att Jesus befann sig i Jerusalems tempel när det var tempelinvigningshögtid. Det var den första ledtråden för det vilsna fåret – gå till templet, uppsök gudstjänsten, där låter sig den gode herden finnas!

Den andra ledtråden som jag hittar i evangeliet är att Jesus inte befann sig var som helst i templet utan i Salomos pelarhall. Den pelarhallen fans ute i den yttersta delen av tempelområdet, det som kallades hedningarnas förgård. Det berättas påfallande ofta att det är just där Jesus befinner sig trots att han som judisk man kunde gått vidare in i templet, passerat kvinnornas förgård och gått in till männens förgård, betydligt närmare det rum som ansågs vara det allra heligaste i templet. Men Jesus stannade alltså ute på hedningarnas förgård dit alla fick komma, dit alla folkslag var välkomna, där alla åsikter var tillåtna och diskussionens vågor ofta gick höga. Precis som i dagens evangelium där Jesus blir verbalt attackerad av ett gäng landsmän och trosfränder.

Den här ledtråden handlar om öppenhet, motsatsen till talibanism och instängd dogmatism. Jag tror ett Jesus helt enkelt inte står ut särskilt länge i slutna religiösa miljöer. Han var ju de fria viddernas man när han vandrade med sina lärjungar i Galiléen. Det var en eftergift för honom att söka sig till ett tempel byggt av människohänder och när han ändå gjorde det för att han ville fira de religiösa högtiderna så sökte han sig till den del av templet som var den mest öppna och tillåtande.

Så om det vilsna fåret vill finna sin herde så kan det hjälpa att regelbundet sjunga psalm 90 i psalmboken där texten lyder: Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då!

Jag tycker mig finna en tredje ledtråd i evangeliet för det vilsna fåret som vill finna sin herde och komma in i gravitationsfältet kring honom. Och det är när Jesus säger så här: Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Det är så lätt att orden kommer i vägen för vi lever i en ordkultur och dessutom i en kyrka som kanske varit alltför fixerad vid ord. Eller som Olof Hartman uttrycker det i ett av sina kyrkospel:

Jag hörde om en samaritisk sköka och om Kristus som talade med henne. Och jag tänkte: måtte det vara sant. Sen kom det andra och det var tiotusen ord. Och jag tänkte att om Kristus är verklighet så är kyrkan ett försök att oskadliggöra honom.

Det är så lätt att kristendom bara blir en massa ord, en massa fromt prat som visar sig vara till intet förpliktande när det sätts på prov. Och då kanske vi ska fokusera det Jesus säger i evangeliet: Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Jag menar då inte att vi ska fokusera på själva pratet om Jesu gärningar utan på de faktiska gärningarna. För Jesus handlar fortfarande i vår värld, i vår vardag mitt ibland oss! Och då kan vi tillgripa ytterligare ett psalmcitat ur psalm 39 i psalmboken: Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid. Löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid.

Inför hösten gör vi ett andra försök i församlingen att lansera en konfirmandgrupp som fokuserar på just det här. Aktivistkonfa kallar vi det och det är tänkt som en grupp som börjar i just de aktiva handlingarna. Tanken är att vi besöker olika aktivistgrupper som arbetar med frågor som fred, miljö, kvinnors rättigheter, homosexuellas rättigheter, ekonomisk rättvisa, djurens rättigheter o s v. Och så går vi därifrån till bibelordet och kyrkans historia och ser vad det finns för stöd för de här grupperna. Om vi vanligen går från ord till handling och börjar i teorierna så är det här alltså tänkt som precis tvärtom: Vi börjar i handlingarna och går därifrån till reflektion över dessa handlingar. För jag tror att Jesus är aktiv i dessa kampgrupper. Jag tror att han finns med bland dessa brinnande aktivister och eldsjälar och delar deras nöd för en lidande värld. Och om vi anar Jesus bakom alla de människor som slåss för en bättre värld så ska vi kanske uppsöka dem för att hos dem lära oss något om vem Jesus är. Den Jesus som sa: Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig.

Det var tre ledtrådar för det vilsegångna lammet som längtar efter sin herde:

1.     Sök herden i gudstjänsten och de kyrkliga högtiderna!

2.     Sök herden i det öppna mer än i det slutna!

3.     Sök herden inte bara i hans ord utan också i hans gärningar!

Samtidigt finns det risker för det vilsna lammet i alla de här sammanhangen:

1.     Lammet kan gå vilse i tom ritualism där all den kyrkliga bråten skapar en distans till Jesus.

2.     Lammet kan gå vilse på den där stora öppna ”hedningarnas förgård” där så många röster ropar och ibland överröstar den gode herdens röst.

3.     Lammet kan gå vilse bland aktivisternas ibland blinda aktivism där moralismen emellanåt dränker kärleken.

Så den viktigaste och allt överordnade ledtråden för det vilsna lammet är den vi började med: håll dig nära Jesus! Var du än befinner dig – tappa aldrig kontakten med honom utan håll dig alltid inom hörhåll så du hör hans röst, för han kallar på dig varje dag. Men ibland är hans röst bara en viskning och då måste du hålla dig väldigt nära för att kunna uppfatta den. Ibland kommer hans röst från ett oväntat håll och det tyder på att han har valt en annan väg än den du hade tänkt att han skulle gå. Och då är det ännu viktigare att du håller dig nära, så nära att du hör hans andetag. Vi ska sjunga om det här i psalm 769 om en liten stund: Nära vill jag leva, nära dig min Gud! AMEN