Goda förvaltare

Pilgrimsgudstjänst i
Gunneboparken
9:onde eft. Tref. 2012
Stefan Risenfors
<<Föregående >>Nästa

Texter
GT 1 Mos 1:24:2:3
Epistel 1 Pet 4:7-11
Evangelium Matt 25:14-30

Predikan
Den här predikan hålls 20 meter ifrån Mölndals mest praktfulla 1700-talsmonument – Gunnebo slott. Ett lysande exempel på vilken sorts sommarstuga en rik köpman kunde unna sig år 1796 när huset stod klart och samtidigt ett monument över enorma inkomstskillnader i den tidens samhälle. Om byggherren John Hall d ä hade varit en cyniker kunde han ha använt ett citat ur dagens evangelium som inskription på husväggen i stora förgyllda bokstäver, väl synliga när man kom i backen upp emot slottet. Där skulle det ha stått:
Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.

Så sa nämligen den rike mannen i Jesu liknelse i evangeliet och nog skulle det yttrandet kunna betraktas som en profetia över inte bara 1700-talets Sverige utan också över det som hänt i vårt land under de senaste 30 åren. Oavsett vilken politisk majoritet som regerat landet så har den svenska samhällsutvecklingen sett ut så här i 30 år – att de rika blir rikare och de fattiga blir alltmer fattiga – från den fattige tas också det lilla han har.

Vi var ju annars på god väg här i Sverige – fram till 1981 höll vi nämligen på att bygga ett välfärdssamhälle. Det året var nämligen inkomstskillnader¬na som allra lägst i Sverige, men 1981 vände utvecklingen och klyftan mellan rika och fattiga har blivit större för varje år. Så här skrev Svenska dagbladet den 12 juni i år:
Nyutexaminerade sjuksköterskor som ”vågar vägra under 24 000 kronor”. Vd:ar som kan få både 12 och 69 miljoner kronor i årsersätt¬ning. Barn som inte kan läsa vad som står på tavlan eftersom föräldrar¬na inte har råd med nya glasögon. Icabutiksägare som ger sig själva en månadslön på 400 000 kronor och en svensk som hamnar på listan över Storbritanniens rikaste.
… Våren har varit fylld av nyheter om inkomster som upprör, skaver, väcker avund eller imponerar. Slut citat.

Man kan fråga sig varför det blev så här, man kan fråga sig vem som bestämde att utjämningen skulle upphöra 1981. Men trots att Bibeln har en hel del att säga om orättvisor och trots att vi står intill John Halls gamla skrytbygge så ska vi nu ändå lämna den ekonomiska politiken för Jesu liknelse handlar faktiskt om något annat. Och kodordet som kan få oss att fatta vad det handlar om är den antika myntenheten talenter. Den rike mannen delade ju ut 5, 2 respektive 1 talent till sina tjänare – inte som gåva utan med uppdraget att tjänarna skulle förvalta pengarna tills han kom tillbaka. Viktigt att påpeka är att också 1 talent är en stor summa pengar om vi översätter talenterna till köpkraft i dåtidens samhälle. Så alla tjänarna fick betydande belopp att förvalta och även om det i deras fall handlade om kapitalförvaltning så räcker det att vi tänker på det svenska ordet talang för att inse att Jesus inte bara talar om pengar. Det vi fått att förvalta är våra talanger, på engelska talent, alltså samma ord som den antika myntenheten.

Och visst är det så att vi människor har fått olika många talanger att förvalta och framförallt olika typer av talanger. Vi är skapade olika och den bästa utjämningspolitiken i världen kan inte åstadkomma något slags fullkomlig rättvisa. Men däremot kan både politiken och vi var och en personligen använda de gåvor vi har fått för att försöka kompensera något av de skapelsegivna orättvisorna utifrån den rimliga principen: ”Av var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov!”

En av de viktigaste principerna när det gäller det här uppdraget att förvalta de förutsättningar vi fått, är kanske att konstatera att vi inte behöver förvalta gåvor som vi inte har fått. Vad som annars händer ser vi på den tjänare som fick en talent. Jag höll på att säga: ”som bara fick en talent”, men då hade jag gjort just det misstag han gör. Han jämförde med vad de andra fick och såg bara de talenter han INTE fick att förvalta istället för att koncentrerar sig på den enda talent han faktiskt fick.

Du och jag kan göra på samma sätt: vi kan börja snegla på vad andra verkar ha fått och när vi sen jämför med oss själva så kan vi bli avundsjuka och bara se allt det där vi inte har eller inte kan. Då gräver vi ner vår talent, då gör vi oss själva till offer och den inställningen kan förgifta ett helt liv.

Problemet är att den här nedvärderande inställningen till det vi faktiskt har hela tiden uppmuntras av konsumtionssamhället där all reklam syftar till att få oss att glömma det vi har för att istället fokusera något som vi saknar och som man påstår att vi kan köpa för pengar. Motgiftet heter förnöjsamhet – en egenskap som visserligen kan äventyra årets konsumtionsindex från handelns utredningsinstitut, men som samtidigt kan skapa lyckliga människor som lärt sig uppskatta allt det dom redan har – av relationer, av talanger och egenskaper men också av materiell rikedom. Förnöjsamhet alltså och dess systerbegrepp tacksamhet. I de båda begreppen ryms hemligheten till det goda livet!

Men visst kan vi alla komma på ett antal begränsande faktorer i våra liv, sånt där som vi skulle kunna använda som ursäkter när vi gör oss till offer och gräver ner våra talenter. Det kan handla om föräldrar som inte gav oss vad vi behövde när vi var små, det kan handla om dödsfall bland närstående eller egna sjukdomar och handikapp. Eller kanske orättvisor som vi upp¬lever att vi utsatts för då vi blev förbigångna, kränkta eller inte uppskattade efter förtjänst. ALLA människor kan hitta sådana faktorer i våra liv om de bara letar efter dem. Men då gäller den där principen att ditt förvaltarskap aldrig handlar om det du inte fick utan bara om de förutsättningar du faktiskt fick. Och om vi använder de ögonen så kan vi till att börja med konstatera att vi svenskar i största allmänhet fått oändligt mycket mer än de flesta människor på jorden:
• Vi har fått leva i fred i 200 år!
• Vi har en av världens högsta materiella levnadsstandarder!
• Vi har ett fungerande politiskt system nästan helt utan korruption och där ditt liv inte begränsas av att du råkar tillhöra fel klan eller samhällsgrupp!
• Vi har en yttrandefrihet som är bland de starkaste i världen.
• Vi har ett land som har råd att föda alla sina medborgare!

Ja, sådär kan vi hålla på och räkna upp allt det som gör oss till några av de tjänare som fått allra flest talenter i hela världen. Och mot den bakgrunden ställer den här söndagen en mycket allvarlig fråga till oss var och en: Hur har jag förvaltat all denna rikedom, alla dessa fantastiska förutsättningar? Använder jag verkligen den frihet jag har för att göra världen till en bättre plats inte bara för mig utan för alla människor?

Den frågan kan förmodligen bara besvaras på ett sätt – vi skulle alla kunna göra mer. Inte i varje avseende för några av oss behöver i delar av sitt förvaltarskap sänka sina ambitioner för att inte själva gå under eller bli bittra eftersom man gav mer än man hade. Förvaltarskap handlar inte om att svara på varje behov men betrakta de talenter man har för att se var och hur de bäst kommer till användning. För när rätt gåva hittar rätt behov så gynnas båda parter, kanske allra mest den som får glädjen att ge av just det inom mig som förmeras ju mer jag ger av det.

Vi ska nu sjunga psalm 923 som handlar om att se sin uppgift – den uppgift som gör både mig och mottagaren rikare….