Guds mäktiga verk

 Högmässa  i Stensjökyrkan
Jungfru Marie Bebådelsedag2008
Stefan Risenfors
Texter
GT 1 Sam 2:1-10

Kol 1:15-20
Evangelium Luk 1:26-38
<<Föregående  >>Nästa

Predikan 
stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, De orden är hämtade från Marias Lovsång som är fortsättningen på Lukasevangeliets berättelse om Marias möte med ängeln Gabriel. 
När ängeln försvunnit beger sig Maria till sin släkting Elisabeth som också väntar barn genom ett gudomligt under, och i mötet med Elisabeth lovsjunger Maria Gud för det underverk som håller på att ta form inuti hennes kropp. 
Den lovsången, Magnificat, är en av Bibelns mest berömda texter och massor av tonsättningar har gjorts av den. 
I den lovsången säger Maria de här orden: "stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt,"

”Låta ske” handlar det alltså om – att överlåta sig i Guds händer och låta Guds vilja ske. 
Kanske är det så att vi ofta missuppfattar kristendomen och tänker oss att det är en massa saker som vi ska göra – som vi borde göra – vi borde be oftare och innerligare, vi borde sjunga mer lovsång, Vi borde läsa mer i Bibeln, Vi borde gå till kyrkan lite oftare, Vi borde vara lite mer kärleksfulla mot de människor vi möter, Vi borde leva enklare i solidaritet med jordens fattiga, Vi borde förlåta dom som gjort oss illa och vi borde vara lite mindre själviska!

En sån där uppräkning kan bli en börda – en påminnelse om allt det vi inte förmått göra trots att vi borde ha gjort det. Och bördor gör det inte lättare att gå genom livet – precis tvärtom: det sägs ju att vi blir mer stressade och uttröttade av det vi inte gör än av det vi faktiskt gör. Det är känslan av att inte räcka till som knäcker oss eller långsamt böjer oss ner i en uppgivenhet som skapar ännu större passivitet och ur denna passivitet skapas ännu större skuldkänslor i en ond cirkel, och till slut ser vi bara framför oss en stor skog av BORDE! 
Vi vet inte var vi ska börja i allt detta som borde göras! Kanske börjar vi planlöst ta itu med några av alla dessa BORDEN men för varje borde vi uppfyller så dyker det upp ett par nya och till slut inser vi att vi ändå aldrig kommer att kunna bli verkligt trovärdiga i vår efterföljelse. Risken är då att vi klamrar oss fast vid ett av de där BORDE-träden i skogen, just detta BORDE blir för oss det allra viktigaste och när vi står där och kramar det så blir det till slut också det enda existerande, vi ser inget annat! 
• Vi går i kyrkan och det gör vi bra, nästan varje söndag. Omedvetet dömer vi kanske dem som inte gör det som sämre kristna. 
• Eller vi köper KRAV-märkt mat, cyklar till jobbet och har bytt alla lamporna hemma till lågenergilampor och vi börjar döma folk som inte gör det. 
• Eller vi läser läxorna, blir jätteduktiga i skolan, får bra betyg och börjar se ner på de där slappa som inte ens verkar försöka.

De här borde-specialisterna som har valt ut nåt de själva fixar och blundar för alla andra BORDEN – de har en stor plats i Bibeln – det är ju fariséerna som Jesus ständigt kommer i bråk med! Men det behöver inte gå på det viset när vi beger oss in i den där BORDE-skogen. Det kan gå åt skogen på ett annat sätt också. Det kan gå åt skogen genom att vi vänder blickarna bort från den där BORDE-skogen. När vi insett att vi ändå inte fixar alla BORDEN där inne så kapitulerar vi i maktlöshet och uppgivenhet. Vi vänder oss bort från alla de där moralreglerna och vänder blickarna åt ett annat håll. 
 

Försöker förtränga skuldkänslorna och det är inte alls svårt för just vårt samhälle har specialiserat sig på produkten tröst för alla som bär på förträngda skuldkänslor. En hel marknad av prylar och upplevelser ligger uppradad för den som vill få nåt annat att tänka på än skuld och otillräcklighet. Tröstkonsumtion, distraktionsresor och om inte det hjälper så kan man välja i ett utbud av New Age-kurser som alla syftar till att oskadliggöra skuld.
 Och sen har vi ju alltid alternativet alkohol som en gammal beprövad flyktväg för alla som inte orkar ta itu med sitt liv! 
 

Vi kan alltså gå vilse genom att göra som fariséerna och klamra oss fast vid ett enda träd i den där BORDE-skogen, men vi kan också gå vilse genom att vända hela skogen ryggen, Fly bort till tröstkonsumtionen och livslögnen och låtsas att det inte finns några krav som vi borde leva upp till. 
Men om kristendom är evangelium så kan den inte bara utgöras av några BORDE-träd i en BORDE-skog. Nej, om kristendomen är ett evangelium, ett glädjebudskap så måste den ha en befriande effekt – den måste göra det lättare att gå genom livet inte tyngre!

Och tänk om hela hemligheten ligger i den livshållning som Marias ord återspeglar – stora ting låter den Mäktige ske med mig! Att låta ske – kanske är det allt Gud begär av oss! Att vi inte krampaktigt hela tiden försöker prestera något utan bara låter saker hända genom att ge Gud fritt spelrum i våra liv. 
Som fröet – som bara ligger där i jorden och väntar på att vårvärmen ska nå ner. Maria överlämnade sig i Guds händer, hon insåg att det Gud ville göra helt låg utanför hennes egen kapacitet. Det var henne övermäktigt, det kunde bara skänkas som en gåva. Och kanske är det just det som är hela hemligheten – stora ting låter den Mäktige ske med mig! - att låta den Mäktige göra det som bara den Mäktige kan göra!

Kanske finns bilden för detta också dold i bilden med alla BORDE-träden. Ni ser ju solljuset som speglas i mossan och skymtar där borta bakom träden. kanske är det så att där borta, bakom BORDE-träden, så finns det en glänta, en solbelyst glänta.

Kanske är vårt uppdrag att söka oss fram till den gläntan och låta oss värmas av den solen som får vara en bild för att låta oss älskas av Gud. Stå där i gläntan och bli uppfyllda av Guds kärlek, stå där och inse att vi är älskade och accepterade som vi är, också innan vi tagit itu med ett enda av de där BORDE-träden i våra liv!

Kanske är det den gläntan Tomas Tranströmer beskriver i den där kortq dikten. 
"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse." 
I så fall handlar det kanske om att vi först måste gå vilse i vår duktighets¬strävan. Vi måste först insett vår maktlöshet och vilsenhet, först därefter när alla våra egna planer och projekt kappsejsat, först då öppnar sig den där oväntade gläntan med det förvandlade ljuset. Det handlar om tillit och det handlar om överlåtelse – att ersätta JAG med GUD i rollen som handlande subjekt i mitt liv. Det handlar om att som Maria lämna sig helt i Guds händer! Det är Gud som handlar och jag får följa med, svepas med av denne helige Ande som förmår blåsa liv också i de mest livlösa uppgivenheterna i mitt liv. Det handlar då inte om att göra, utan det handlar om att låta ske – stora ting låter den Mäktige ske med mig! Ta det som ett löfte!