Ett är nödvändigt
Högmässa i Stensjökyrkan
15:onde eft. Tref. 2016
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
Gt 1 Kung 17:8-16
Epistel Apg 4:32-35
Evangelium Matt 11:28-30

Beredelsetal

För ett par veckor sedan var jag på retreat – alltså en vecka i tystnad – på en retreatgård i Norge. Den heter Lia Gård och ligger 50 mil norrut i östra Norge. Det är en alldeles fantastisk gård med en makalös utsikt över en stor sjö och fjällvärlden i horisonten. Det speciella är att den här gården är helt privat. Det var ett gift par som på 70-talet flyttade ut i ödemarken med en stor vision, en vision som växte och växte till vad som idag torde vara Skandinaviens största retreatgård.

Det gifta paret Ingeborg and Sigmund Bø är nu gamla men fortfarande i full verksamhet. Deras dröm var en sån där omöjlig dröm, en totalt orealistisk galenskap, men Gud sände frivilligarbetare i hundratal så att drömmen kunde bli verklighet.

I den första av dagens bibeltexter möter vi en stackars utfattig änka som håller på att svälta ihjäl tillsammans med sin son. Ändå är hon beredd att ge profeten Elia sitt sista bröd! En tillit som låter helt vansinnig. Blåögd! Naiv! Men änkan belönas för sin tillit – hon vågar lita på att för den som handlar i kärlek går allting väl. Hur mycket vågar du och jag lita på Gud? Vågar vi falla i hans armar och lita på att han faktiskt tar emot och bär oss? Låt oss be och bekänna…

 Predikan

… ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.… De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

Så berättades det i dagens episteltext om hur det var i den första församlingen i Jerusalem. Om inte ordet hade gett oss så obehagliga associationer så hade man kunnat säga att de levde i ett kommunistiskt samhälle. Man ägde allt gemensamt, ingen privat egendom. Nu i veckan befann jag mig i det som för 30 år sedan var Östtyskland, alltså ett kommunistiskt samhälle, och fortfarande kunde man på sina håll se en del hus från den tiden som inte hade blivit renoverade. Det kommunistiska samhället i Östtyskland visade sig nämligen inte fungera lika bra som det fungerade i Jerusalem 2000 år tidigare. Det som saknades var en sann och verklig värdegrund, man litade inte på varandra, grannar och släktingar spionerade på varandra och angav varandra för myndigheterna. Östtyskland var ett samhälle som på papperet var byggt på vackra föresatser om solidaritet och jämlikhet, men i verkligheten handlade det om något slags uppfostringsanstalt där medborgarna skulle tvingas in i lojalitet med staten, lojalitet till idéer som inte ens de styrande trodde på eller levde efter för de styrande levde i hemlighet lyxliv på medborgarnas bekostnad. Bland det mest förbjudna i Östtyskland var märkligt nog kristendom, alltså den ideologi som faktiskt en gång lyckades leva ut den där kommunistiska tanken då i Jerusalem för 2000 år sen. Kanske var man helt enkelt rädd för att jämföras med en ideologi som uppenbarligen lyckats med de som de själva misslyckats med?

Men hur är det då idag? Ja, även om Sverige har varit ett av de länder i världen som kommit längst på vägen mot den där tanken att vi ska äga allt gemensamt. Vi har haft höga skatter och vi äger mycket gemensamt, vi har haft en tro på att samhället ska vara solidariskt med gratis sjukvård och fri skola för alla. Men vi kom aldrig så långt som till den första kristna församlingen i Jerusalem och vad beror det då på?

Jo, det beror på att i den första kristna församlingen fanns en tro på en god Gud! En verklig Gud som tar hand om och sörjer för varje människa som söker sig till Honom. Då behöver jag inte bevaka mitt eget, då behöver jag inte rafsa åt mig allt jag kommer åt och hålla det hårt så att ingen tar det ifrån mig. För jag får ändå allt jag behöver från denne gode Gud.

Det handlar alltså dels om frågan om vi tror på någon Gud eller inte, men det handlar också om vilken bild vi har av Gud om vi nu tror på Honom eller Henne! I dagens evangelium ger oss Jesus sin bild av Gud, för när han beskriver sig själv så beskriver han Gud eftersom han ser sig själv som

Guds Son:  "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

Så vilken är då din bild av Gud? Det där är en fråga som ni konfirmander kommer att prata mycket om under det närmaste året: Om nu Gud ändå skulle finnas – vem är då Gud? För vi kristna tror ju faktiskt inte på den där gubben med långt skägg som sitter på ett moln – jag kontrollerade senast i torsdags när jag flög hem från det gamla Östtyskland – jag var ovanför molnen och där satt ingen gubbe. Men om den där bilden inte stämmer – vem är då Gud? Vågar vi tro på den Gud som de första kristna trodde på, en Gud som skänker vila, en Gud som ger oss vila för själen och som befriar oss från tunga bördor? För om vi verkligen vågar det, ja då kommer det plötsligt inom räckhåll – det där sant kommunsitiska samhället där ingen lider nöd och där vi verkligen delar på allt vi behöver. Det handlar alltså om tillit, det handlar om att lita på att Gud är en god Gud som i slutändan ändå ser till att jag får allt jag behöver. AMEN