I Jesu namn

Högmässa i Stensjökyrkan
Nyårsdagen 2017 
Stefan Risenfors
Texter
GT Klag 3:22-26
Epistel Apg 10:42-43
Evangelium Joh 2:23-25
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal

Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig … så börjar dagens GT-liga text från Klagovisorna och då inser ni att den boken inte bara innehåller klagomål! Herrens nåd tar inte slut – en förälders tålamod kan ta slut men Gud tröttnar aldrig på att förlåta oss om och om igen. Så låt oss påminna oss om att vi firade kyrklig nyårsdag redan för en dryg månad sedan på 1 söndagen i Advent och det gjorde vi under rubriken Ett nådens år. I ålderdomlig svenska hör vi ibland uttrycket nådens år och därefter ett årtal. Låt oss påminna oss om att även 2017 är ett nådens år, för Guds barmhärtighet och tålamod med dig och mig upphör aldrig. Låt oss be och bekänna…

Predikan

Ett nytt år – ett slags nystart, som ett tomt vitt papper som väntar på att bli ifyllt. Bokstavligen på det viset är det varje gång jag skriver en predikan – allt börjar med ett tomt vitt papper på en dataskärm eller och ett par timmar senare är de där papperen fyllda med bokstäver. För många år sedan när jag var ny som präst kunde det där tomma vita papperet göra mig stressad. Man kan ju börja en predikan på så många sätt och jag vred och vände på formuleringarna men så småningom lärde jag mig att bara skriva ner första bästa tanke på söndagens tema, bara låta fingrarna löpa över tangentbordet. Allt handlade om att komma igång, så snart jag var igång så ledde det ena till det andra, så snart de första orden var på papperet så fick associationer­na något att ta fäste i och predikan mer eller mindre skrev sig själv under en stilla bön om den helige Andes ledning. Ibland fick jag radera och börja om från början men då var jag ändå hjälpt av att ha fått de första orden på papper.

Ett nytt år kan på motsvarande sätt skapa stress inför alla olika möjligheter som står till buds. En dag, en vecka, en månad och ett år kan fyllas med så olika saker. Nu är det väl så att för de flesta av oss är ändå en hel del givet, vi har en vardag, vi har rutiner hemma eller på jobbet som hjälper oss komma igång. Men då finns också risken att de där rutinerna tar över våra liv – vi gör som vi alltid brukat göra och livet blir en berättelse som skriver sig självt i ännu högre grad än en predikan. Då är Nyårsdagen ett bra tillfälle att stanna upp och fundera över sitt liv. Vill jag leva på det här viset? Vill jag att 2016 års rutiner också ska bli 2017 års rutiner och vanor eller vill jag förändra något? Vissa förändringar sker ju av sig självt – sjukdomar, dödsfall, arbetslöshet, olycksfall – det finns mycket som vi inte kan påverka i den yttre världen men det vi ändå kan påverka är vad vi tillåter de här händelserna göra med oss på insidan. Ni vet den där gamla sanningen om att det inte är hur man har det som är det avgörande utan hur man tar det!

Ibland har jag funderat över att när företag, församlingar, föreningar och organisationer skriver verksamhetsberättelser efter varje år – varför gör vi det då inte som privatpersoner? Verksamhetsberättelsen är ju ett slags utvärdering – vad var bra och vad var dåligt och vad kan vi lära av detta inför det kommande året? Den sortens frågor borde vi ställa också inför våra egna liv och frågan är om vi inte borde göra det skriftligt. Kanske just idag på Nyårsdagen sammanfatta 2016 och fundera över vad som hände och vad det gjorde med mig. Det viktigaste är kanske inte vad som hände utan just vad det gjorde med mig. Och sedan, kanske också i skriftlig form, ställa mig frågan: vad är det jag vill förändra i mitt liv inför 2017?

Ibland tänker vi att förändringar måste vara stora och radikala för att kunna skapa förändring men också en liten förändring i det yttre kan faktiskt skapa ett helt nytt perspektiv och för att illustrera det vill jag säga några ord om fotografering eftersom jag har hållit på så mycket med det under de senaste 40 åren. När man ska fotografera något så är det framförallt två saker som avgör hur bilden blir – perspektivet och ljuset. En byggnad eller ett träd eller vad som helst kan helt byta skepnad bara genom att du tar ett par steg åt sidan eller sätter dig på huk. Det är inte bara bakgrunden som förändras utan också själva föremålet skiftar karaktär när du byter betraktningsvinkel. Du får ett helt nytt och annorlunda perspektiv och på samma sätt är det med själva livet. Det kan räcka med att du går din vanliga promenad men åt andra hållet så ser du helt nya saker längs vägen. Eller att du bestämmer dig för att tolka den där människans beteende på ett helt nytt sätt eller att du lägger till en liten bön på 15 sekunder till dina dagliga rutiner. Såna små förändringar kan få enorm effekt bara för att perspektivet förändras.

På samma sätt är det med ljuset när man fotograferar. Ljuset kan förändra en bild helt och hållet. Ett landskap som är totalt ointressant mitt på dagen när solen står högt kan bli oerhört spännande när solen är på väg ner och det bildas ett släpljus över landskapet. Ibland kan det räcka med att solen går i moln eller ur moln för att det ska bli en helt annan bild två sekunder efter den första bilden.

På samma sätt som solljuset påverkar en bild så har vi alla ett slags ljus som vilar över våra liv. Det är ett slags filter som färgar av sig på allt vi ser och upplever, en grundinställning, eller ett paradigm för att använda ett vetenskapligt begrepp. Oftast är vi inte medvetna om det här för vi inbillar oss att vi ser allt som genom en helt genomskinlig glasruta. Men ibland kan vi hamna i en situation där vi upplever precis samma sak som en annan människa men vi drar totalt olika slutsatser. Vi t o m beskriver det som hände på helt olika sätt efteråt. Då kan vi börja ana att ingen av oss har ofärgade glasrutor utan att vi alla har färgade glas som vi ser allt igenom.

Ja, den första slutsatsen kanske blir att den andre har färgade glasögon medan vi själva ser klart och objektivt, men efter lite eftertanke inser vi att inte heller vi har tillgång till en oförvanskad, objektiv bild av det som hände, också vi har färgade glasögon – glasögon som färgats av våra tidigare erfarenheter, vår barndom, vårt umgänge, vår ideologi och våra fördomar.

Mitt förslag inför 2017 är inte att vi försöker ta av oss de där färgade glasögonen för det är omöjligt – vi kan aldrig se tillvaron objektivt och neutralt. Men däremot skulle jag önska att vi vågade prova några andra färger på glasen och mitt förslag är att vi börjar med att prova den färg som den här söndagen föreslår. Nyårsdagens tema är ju ”I Jesu namn” och mitt förslag är att vi prövar det temat som ett par nya glasögon eller som en ny färgad glasruta genom vilken vi betraktar verkligheten. Att helt enkelt tänka in Jesus i den verklighet vi möter – att försöka se på våra medmän­niskor som vi anar att Jesus skulle se på dem och att försöka se på hela tillvaron som en spelplats för Guds handlande. Det kan bli som att låta ett helt nytt ljus lysa över landskapet. Kanske kan det bli som när solen går i moln, när det hårda skarpa skoningslösa direktljuset ersätts av ett mjukare ljus när hela himlen blir en ljuskälla. Då ser du plötsligt detaljerna också i skuggorna, då är inte allt bara svart eller vitt utan i det mjuka ljuset du ser plötsligt en massa nyanser och mellantoner.

Dagens evangelium började med orden: Många kom till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde… Att komma till tro innebär att byta grundparadigm i livet, att se allt i ett nytt ljus, att få en ny tolkningsram för hela sitt liv. Men det krävdes att de här människorna såg de underverk som Jesus gjorde – först då kom de till tro, först då bytte de grundmönster. På samma sätt kan det vara för dig och mig. Och kanske börjar det med ett litet steg åt sidan, en ny daglig rutin eller ett nytt sätt att tänka om en enskild människa – genom det perspektivbytet ser vi kanske precis de tecken vi behöver se för att våga pröva de där andra glasögonen med ett glas som är infärgat av en Guds kärlek som totalt kan förändra både ditt och mitt liv.

2017 har precis börjat – låt det bli ett år som du lever I Jesu namn, i ett ständigt pågående samtal med honom. Du behöver inte använda så många ord för orden är främst till för dig själv – för att tydliggöra din önskan för dig själv. Jesus vet redan vad du vill säga för som vi hörde i evangeliet: ”Han visste av sig själv vad som fanns i människan.”  För Jesus är du ingen ny bekantskap oavsett hur lite eller hur mycket du tror – han har vandrat vid din sida hela tiden och vet allt om dig. Så var det hela 2016 och förändringen 2017 skulle kunna vara att du gör dig medveten om hans ständiga närvaro. AMEN