Uppenbarelsens ljus

Högmässa i Stensjökyrkan
Kyndelsmässodagen 2015 
Stefan Risenfors
Texter
GT 1 Sam 1:21-28
Epistel 1 Joh 1:5-7
Evangelium Luk 2:22-40
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal

I en av dagens bibeltexter, episteltexten, står det: Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Här kan vi översätta ordet ljus med kärlek och då blir det: Gud är kärlek och ingen kärlekslöshet finns i honom.  Samtidigt vet vi att oerhört mycket kärlekslöst har utförts i Guds namn. Vi behöver inte gå till vansinnesdåden som ISIS-krigarna just nu gör sig skyldiga till, det räcker med att se på vår egen kyrkas historia. Det finns genom historien knappast någon kärlekslöshet som inte har skett också i den kristne gudens namn – det räcker att nämna korståg, häxbränning och den del av kyrkan som ställde sig bakom nazismen på 30- och 40-talen.

 Om alla dessa tala också episteltexten när det står: Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Det står alltså VI och inte DOM! Det är inte bara de andra som handlar kärlekslöst. Varje gång vi som kristna handlar kärlekslöst fördunklar vi bilden av vem Gud är. Låt oss i vår syndabekännelse bära fram de tillfällen då vi genom vad vi gjort och genom vad vi inte gjort, genom vad vi sagt och genom vad vi inte sagt har gjort det svårare för människor att tro på den Gud som bara är kärlek. Låt oss be och bekänna…

Predikan

Den här predikan ska handla om dagens tema Uppenbarelsens ljus men först ett konstaterande när det gäller dagens evangelium. Det som förde Josef och Maria till Jerusalems templet den här gången, det var att Maria ansågs oren efter att ha fått barn. En dryg månad efter födseln skulle hon därför enligt Mose lag offra ett lamm eller två duvor i templet. I kyrkan levde den här seden vidare i form av det som kallades kyrktagning som var allmän kyrklig sed här på västkusten långt fram på 1960-talet. Då kallades riten en moders tacksägelse och motiverades med att mamman kunde behöva vila sig från kyrkobesök under månaden efter barnafödandet, därefter kunde hon komma till kyrkan och tacka för barnet och för att hon själv klarat påfrestningarna i samband med födseln. Men från början, i det gamla Israel, fanns det också föreställningar av rituell orenhet genom barnafödandet.

 Vi kan finna sådana här föreställningar märkliga även om det ofta fanns rationella skäl i bakgrunden – som att barnaföderskan behövde vila sig. Men denna rit med djuroffer och allt förde Josef och Maria till templet och där uppfylldes genom deras besök Symeons livsdröm om att få möta Messias innan han dog. Jag skulle vilja översätta det här till våra kyrkliga seder idag – hur en rit som inte alls känns meningsfull plötsligt kan rymma något oerhört värde­fullt. Det finns ett ordspråk som säger: ”Bevara ordningen så bevarar ordningen dig” – själva rutinen med andakt och kyrkobesök kanske ibland bara känns som en trött rutin men plötsligt händer det – som i dagens evangelium – att riten börjar glöda av Uppenbarelsens Ljus!

Uppenbarelsens ljus är alltså rubriken för idag och det låter ganska obegripligt. Men den uppenbarelse det handlar om är att Gud uppenbarade sig själv, alltså visade sig själv, på jorden genom människan Jesus. Och från Jesus spreds ett ljus, inte bokstavligen utan symboliskt. På samma sätt som vi kan säga att vetenskapen kastar ljus över företeelser i den yttre världen som vi inte tidigare begripit, så kan vi säga att Jesus är som ett ljus som lyser upp det mörker som vi alla har inom oss. Ett mörker av förvirring och vilsenhet där vi inte förstår varför vi finns här på jorden, ett mörker av destruktivitet där vi bär på inte bara en förmåga utan rent av en tendens att göra andra och oss själva illa. Det här mörkret inom oss längtar efter ljus och det ljuset möter vi hos Jesus.

 Själva begreppet Uppenbarelsens ljus finner vi i evangeliet där den gamle Symeon säger: mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Men om nu Jesus kan beskrivas som ett ljus så kan vi kanske lära oss något om honom genom att fundera över ljusets egenskaper. Vad är ljus bra för, helt enkelt?

1. Ljuset som vägvisare

Det tydligaste exemplet på det här har vi kanske i fyrar som lyser i natten och visar fartygen vägen. Förr i världen var de helt nödvändiga men idag försvinner de mer och mer eftersom det finns alltmer avancerad navigationsutrustning i båtarna. Utrustning som orienterar sig med hjälp av GPS-signaler från ett antal satelliter som snurrar runt jorden. Men vad händer om de signalerna slås ut av en elektromagnetisk chock genom atmosfären? Det kan räcka med en sk solstorm där solen sänder ut ett extremt stark strålning i en bestämd riktning. En av de starkaste solstormarna vi känner till slog 1859 ut all telegraftrafik på jorden under flera veckor. Men GPS-signaler kan också slås ut av kärnvapenexplosioner och dessutom av alla möjliga tekniska fel i systemen. Om GPS-signalerna försvinner kan det vara bra att ha kvar de där gamla fyrarna som visar vägen i nattmörkret.

 När det gäller det inre mörkret har kanske många bilden av att Gud är som en gammal fyr. Någonting som kanske behövdes som tröst och trygghet förr i världen när vi människor inte hade tillgång till dagens vetenskap där allt mer av det som förr i världen betraktades som obegripligt och skräm­mande förvandlats till fullt begripliga sammanhang. Ta bara åskan som exempel, eller jordbävningar. 

 Utifrån den bilden skulle Gud alltså bara behövas i något slags extremt undantagsfall, som vid en solstorm för 150 år sedan. Men bilden håller inte för inte ens när vetenskapen fungerar som bäst kan den visa oss vägen. Vetenskapen kan bara visa alternativen och i bästa fall blottlägga en del av konsekvenserna av de olika alternativen, men vetenskapen kan aldrig välja åt oss! Vetenskapen kan aldrig skilja på gott och ont! Till det behövs det en inre kompass och den kompassen är beroende av värdegrund som är absolut och inte relativ, därför kan bara Gud utgöra den värdegrunden. Utan att lyssna inåt till Guds röst inom oss är vi helt enkelt som ett fartyg på öppet hav mitt i natten utan både GPS och fyrar. Alltså: Jesus visar vägen och hjälper oss hitta vår väg i livets ofrånkomliga förvirring!

2. Ljuset som avslöjare

När ljuskällan står stilla så kan den hjälpa oss hitta vägen i mörkret, som i exemplet med fyren. Men om du håller ljuskällan i din hand så kan den hjälpa dig se saker i mörkret. I ljuskäglan avslöjas det som annars inte hade varit synligt för dina ögon. Jämför med grävande journalistik som avslöjat den ena skandalen efter den andra. Nu senast hur svenska direktörer försnillat miljoner från sina företag genom att på företagens bekostnad flyga privatjet på helt privata nöjesresor. Men det är mycket som de grävande journalisterna grävt fram på senare år – vi minns mutaffärerna i de kommunala företagen i Göteborg och mycket annat.

 På liknande sätt fungerar uppenbarelsens ljus genom Jesus som avslöjare. När vi möter Jesus får vi en bild av den sanna människan, vi får en bild av vad rättfärdighet är, av hur det borde vara på jorden. Några kanske minns vad biskop Desmond Tutu sa när han fick Fredspriset. Han sa att först var det vi svarta i Sydafrika som ägde landet. Sen kom de vita kolonisatörerna och de ägde bibelordet. De sa: låt oss be tillsammans och vi sänkte våra huvuden i bön, men när vi höjde dem igen så var det dom som hade landet och vi som hade Bibeln! Fast, fortsatte han, de visste inte vad de gjorde när de gav oss Bibeln för när vi läste den förstod vi att vi var lika mycket värda som de vita och vi förstod att aparthedipolitiken var fel!

 Genom den uppenbarelse från Gud som vi har i Bibeln, den uppenbarelse som är allra klarast i Jesus, genom den har vi liksom en ficklampa som avslöjar orättfärdigheten. Vi har ett facit att gå till när vi upplever att något känns fel, ett rättesnöre som obarmhärtigt avslöjar alla orättfärdighetens lögner.

3. Ljuset som värmekälla

Ljuset kan inte bara visa vägen som fyren och avslöja det som sker i mörkret som ficklampan, ljuset kan också vara en lägereld som värmer dig när du fryser. Stig Dagerman skrev att ”människans behov av tröst är omättligt” och visst är det så! Det finns ett mörker, en kyla och en ensamhet som ständigt hotar oss och därför söker vi ständigt distraktioner, nöjen och tidsfördriv som håller den inre kölden på avstånd. Vi kan söka värmen hos andra människor och det kan räcka långt för vi är skapade till gemenskap. Vi kan lita på människor men vi kan inte förtrösta på människor – andra människor kan inte vara grunden för vår existens för delat mörker är fortfarandra mörker, delad kyla är fortfarande kyla! Det krävs en yttre värmekälla på samma sätt som du i nattkylan kan behöva sätta dig nära lägerelden.

 Hos Jesus finner du den värmen. Hos honom möter du någon som har ett överskott på värme, en värme som aldrig tar slut. Hos Jesus, han som är Uppenbarelsens Ljus, möter du någon som du aldrig behöver gömma dig för, som du aldrig behöver ha några hemligheter för, för han ser redan rakt igenom dig. Han vet alla hemligheter om dig och ändå fortsätter han att älska dig. Han bär på en värme som kan tina också din mest djupfrysta inre tundra, också det mest fastfrusna och infrusna kan i mötet med honom smälta till liv! För på samma sätt som de växter som nu vilar i marken behöver vårens värme för att bli levande igen, på samma sätt finns det hos dig och mig fördolda egenskaper och slumrande resurser som bara kan värmas fram i ljuset. Och den förbehållslösa, ovillkorliga kärlek som har förmågan att göra detta möter du bara hos Jesus. Så sök dig till honom om du vill bli levande, verkligt levande! AMEN