Att växa i tro

Högmässa i Stensjökyrkan
5:e i Påsktiden 2011
Stefan Risenfors
Texter
Jes 57:15-16
Epistel Gal 5:13-18
Evangelium Joh 17:9-17
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal

Så här skriver Paulus i dagens episteltext från Galaterbrevet: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.”

Så enkelt är det alltså, och så svårt! Sammanfattningen av vad kristen­do­men lär om hur vi ska vara mot varandra kan man uttrycka på en enda rad: Du skall älska din nästa som dig själv.

Det innebär två saker – dels att du måste älska dig själv. Om du föraktar dig själv eller hatar dig själv så kan du inte heller älska andra människor. En sak är säker och det är att Gud älskar dig och Gud vill at du ska se på dig själv som Gud ser på dig, med ögon fyllda av kärlek! Det är det första och det hänger ihop med det andra och det är att med precis samma ögon som du ser på dig själv ska du se på andra människor.

Så enkelt men samtidigt så svårt – så enkelt att säga, så enkelt att fatta men samtidigt så svårt att göra! Vi misslyckas hela tiden, men vi får misslyckas. För den betydelsen ligger också i detta att Gud älskar oss – det betyder att Gud älskar oss också när vi försöker men inte lyckas. Gud älskar inte vårt misslyckande men Gud älskar oss, hela tiden. Och då vågar vi också komma inför Gud och beskriva precis hur det är och det gör vi nu i syndabekännelsen, så låt oss då bekänna…

Predikan

Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.

Om vi vill vara Jesu lärjungar så tillhör vi alltså inte världen. Vad betyder det? Ja, det låter rätt obegripligt för vi tillhör ju faktiskt världen på så sätt att vi precis som alla andra djurarter är biologiska och sociala varelser. I hög utsträckning är vi präglade av biologiskt överförda arvsanlag från våra föräldrar och om vi växer upp tillsammans med våra föräldrar så blir vi också socialt präglade av dem – vi härmar dem helt enkelt. När man är i barnkörens ålder så brukar det kännas rätt OK och man kan rent av längta efter att en gång få bli som mamma eller pappa, eller hur? … Men det brukar komma en ålder då det inte känns riktigt lika OK … fast det kan vi kanske tala om när ni blir konfirman­der…

Med all den där biologiska och sociala präglingen så skulle man kunna säga att vi inte riktigt rår för att vi är som vi är. Om man då dessutom lägger till att vi påverkas hela tiden av omgivningen, också i vuxen ålder. Vi människor är som klibbigt flugpapper och hela tiden fastnar det saker på oss också en massa som vi inte är medvetna om – vi kan inte rå för det för det är så vi är skapade.

Men mot den bakgrunden känns det konstigt att säga att som lärjungar till Jesus så tillhör vi inte världen! Antingen vi vill det eller inte så är vi ju en del av denna värld! Men låt mig använda en bild för att förklara vad jag tror att Jesus menar med de där orden om att hans lärjungar inte tillhör världen:

För ett par månader sedan ordnade några församlingar i västra Göteborg en pilgrimsvandring och den passerade rakt igenom köpcentrat Frölunda Torg en lördag när det var massor av folk där. Jag var inte där men jag kan se framför mig hur det kan ha sett ut. Tänk er ett köpcentrum fullt med folk där alla irrar omkring mellan olika butiker. Man småspringer kanske för att hinna med alla ärenden och ser man det hela uppifrån, som man ju kan göra på Frölunda Torg eftersom det är två olika våningar, så ser det ut lite som en myrstack – alla rör sig åt olika håll, fram och tillbaka.

Men så plötsligt kommer det in en helt annan rörelse i bilden: en lång rad av människor som går i ett helt annat tempo, mycket långsammare. Och dessutom går de alla i samma riktning – medan alla dem som irrar mellan affärerna verkar ha olika mål hela tiden så verkar de här människorna ha ett och samma mål hela tiden. Tittar man noggrannare efter så ser man att de har ett rörligt mål – längst fram i tåget går nämligen någon som bär på ett kors. Det är korset man följer när man sakta går rakt fram genom folkhavet där på Frölunda Torg! Men även om korset flyttas hela tiden så blir det ändå en rätlinjig rörelse för korset förs hela tiden i samma riktning – mot ett mål som ligger utom synhåll, kanske t o m bortom horisonten.

Jag vet inte om det såg ut sådär på Frölunda Torg den där lördagen tidigt i våras men det är så jag föreställer mig den där pilgrimsvandringen. Och det är ungefär så jag tror att Jesus menar när han säger att hans lärjungar inte tillhör världen. Visst finns vi i världen, visst är vi präglade av världen, av föräldrar och omgivning. Men vi har en kompass inuti oss som visar mot ett mer avlägset mål än närmaste REA-butik!

Pilgrimsvandringen genom köpcentrat blir alltså en bild av hur vi som kristna borde vara. Tyvärr inte en bild av hur vi oftast är – för visst tillhör också vi ofta de där kringirrande konsumenterna som irrar fram och tillbaks med ständigt nya mål i sikte. Men det märkliga med de där målen är att de en liten stund senare är fullständigt ointressanta för oss för då är det ju något nytt som fångat hela vår uppmärksamhet.

Jag skulle önska att vi istället kunde vara som pilgrimståget som går i ett helt annat tempo, mycket lugnare, och samtidigt mycket mer målmedvetet för det är samma mål hela tiden. Ett mål som inte skapas när jag läser veckans reklamblad utan som utgörs av en önskan att följa Jesus.

Eller en annan bild: tänk dig en flyttfågel som övervintrar i Afrika men varje sommar återvänder till samma myrmark i norra Sverige. Den har en inre kompass som leder den rätt och oavsett hur många lockrop den möter på vägen så håller den sig till sin bestämda rutt. Den vet vart den ska och den låter sig inte lockas på villovägar.

 världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen,..

Så sa Jesus i evangeliet. Och visst kan det vara provocerande för omgivningen om några inte följer mönstret. T e x där på Frölunda Torg där meningen är att man ska konsumera – visst kan det verka provocerande på butiksinnehavarna om några helt struntar i alla köpsignalerna och går sin egen väg förbi alla lockropen. Visst kan det verka provocerande också på alla dem som handlar att några verkar vara där i helt andra avsikter och att några bryter beteendemönstret för hur man beter sig i ett köpcentrum.

Kanske är det vår kallelse som kristna att vara en motkultur i mycket större omfattning än vi är. I en värld där köpenskapens Gud, Mammon, regerar, så borde vi tydligare formulera ett alternativt sätt att leva. Men de flesta av oss är förmodligen till förväxling lika alla andra Mammonstillbedjare. Fast det finns motkulturer, det finns människor som gör tvärtom. Ibland kan de bli dogmatiska, dömande och världsfrånvända men ofta är de något viktigt på spåren: en enklare livsstil, ett lägre tempo och en relation till världen som är mer präglad av innerlighet än av effektivitet.

Kanske handlar det bara om att lite oftare stanna upp och ta ut riktningen, ställa de där frågorna om varför jag lever och vart jag är på väg. Leta upp några lämpliga utsiktstorn längs vägen där man kan klättra upp för att se längre och ana mer! Men stanna inte däruppe i tornet, utan kom ner – kom ner till oss här i världen för det är här du hör hemma – ännu en liten tid! AMEN