Vårt evighetshopp
Jazzmässa i Stensjökyrkans församlingssal
med Carnegie Jazzband och Anna My Ekström
S. eft. Alla Helgons dag 2005   
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
Gt Josua 1:10-11
Epistel Hebr 11:13-16
Evangelium Luk 20:37-38

Beredelseord
Vi ska strax be en syndabekännelse men jag är inte säker på att alla borde läsa med i den. Syndabekännelsen förutsätter nämligen en tro på en förlåtande Gud och den bilden av Gud är inte självklar för alla. På samma sätt som att vissa mediciner inte får kombineras, så bör du alltså inte läsa med i syndabekännelsen om du samtidigt saknar tron på en Gud som kan och vill förlåta synder. Om din Gud inte är fylld av kärlek kan nämligen syndabekännelsen fungera som en klubba i skallen, den kan klubba ner dig så att du kommer utom räckhåll för resten av den här gudstjänsten. Så var försiktig – bekänn inte om du inte åtminstone anar en förlåtande Gud som kan ta emot din bekännelse. Jag läser nu syndabekännelsen och dom som tror sig inte ta skada instämmer tyst eller högt...

Predikan
En fjärilslarv – har den någon känsla av att den är ämnad för nåt större och vackrare än att alltid vara larv? När larven börjar spinna en puppa omkring sig, vet den då varför den gör så? Tror den kanske att den spinner sig en sarkofag, en kista som har till enda uppgift att vara platsen där den dör och multnar bort? Eller anar den möjligen att puppan är ett övergångsstadium inför ett nytt och vackrare liv som flygande fjäril? Ja, vad vet jag om hur larver tänker! Men när jag tänker på fjärilslarver så blir det lättare för mig att föreställa mig att min egen åldrande kropp en gång ska ersättas av något nytt och vackrare med eller utan vingar.

Men, å andra sidan - visst skulle allt det där med det kristna evighetshoppet kunna vara enbart en verklighetsflykt, en vacker fantasi som kan vara skön att luta sig mot när livet känns hårt och döden känns skrämmande. Visst skulle det kunna vara så att människan har uppfunnit Gud och hela härligheten som en försvarsmekanism, ett skydd mot den vanmakt och uppgivenhet som kanske skulle drabba oss om vi inte inbillade oss att det fanns någon högre mening med våra liv här på jorden.

Jag menar – om ingen människa någonsin hade haft en föreställning om nån Gud och om ett liv efter döden – hur hade den här jorden sett ut då? Bortsett från att det inte skulle ha funnits några spännande tempel, vackra kyrkor och underbara katedraler – bortsett från allt det vackra som människor skapat för att lovsjunga Gud – musik, litteratur, konst, arkitektur – bortsett från allt detta – hur skulle världen se ut om här inte fanns någon som trodde på Gud och evigheten?

Moralen – hur skulle moralen sett ut om den inte hade sin grund i något utanför människornas värld? Om inget hade varit heligt hade inte bara aborter varit självklara utan också aktiv dödshjälp och kanske hade vi rent av haft kvar ättestuporna där man störtade ner de gamla och överflödiga!

Varför ska gamla ligga och ta upp resurser i vårdapparaten om de ändå snart ska dö? Och svårt handikappade – varför skulle de få lägga beslag på en massa vårdresurser om de ändå inte hade utsikter till något människovärdigt liv?!

Visst, några anhöriga skulle fortfarande protestera också i ett samhälle utan Gud. Vad skulle de ha att åberopa mer än ovidkommande sentimentalitet? Men det skulle de inte komma särskilt långt med eftersom det inte skulle finnas några samveten att vädja till i det socialdarwinistiska samhälle vi skulle ha utan tro på Gud och evighet. Den enda rätten i det socialdarwinistiska samhället är ju den starkes rätt över den svage – i det samhället har den svage ingen som helst rätt utom över den ännu svagare. Och om det fortfarande skulle finnas ett svagt eko av Guds röst i form av samveten, så skulle de betraktas som en störande rest av ett tidigare utvecklingsstadium, ungefär som blindtarmen.

Och i detta samhälle utan tro på Gud och evighet – hur många skulle bry sig om att gå till jobbet? Hur många skulle känna någon mening med att leva ö h t – hur skulle självmordsstatistiken se ut?

Ja, det är svårt att föreställa sig hur ett samhälle skulle se ut om där inte fanns och aldrig hade funnits någon tro på Gud och på en fortsättning efter det här livet. Så mycket av det vi idag inte ser som religiöst är ändå ursprungligen sprunget ur religiösa föreställningar. Vi känner ju inte till en enda kultur i världshistorien som inte varit byggd på egna eller tidigare generationers religiösa föreställningar. Därför kan vi inte föreställa oss ett liv utan Gud, därför har vi ingen aning om hur ett samhälle skulle se ut om där aldrig funnits en tro på ett liv efter döden. Allt det jag hittills sagt är därför bara spekulationer, mer eller mindre sannolika spekulationer – det enda vi kan vara säkra på är att också sekulariserade samhällen är mer religiöst påverkade än de vill erkänna.

Men just för att tron på Gud och tron på evigheten är så praktisk och rent av nödvändig som ett kitt som får samhället att hålla ihop – just därför skulle det ju kunna vara så att människan uppfann Gud och hela härligheten för att hon behövde den. I läkemedelsindustrin tillverkar vi de piller vi behöver och i den kulturella läkemedelsindustrin tillverkar vi de gudar och trosföreställningar vi anser oss behöva!

Visst skulle det kunna vara så om det inte hade varit för... ja, för vaddå? Det är där du kommer in. Jag kan inte tala om för dig varför du ska tro på Gud och på det eviga livet. Nej, grunden för det hoppet, det existentiella hoppet, den kan du bara hitta själv. Gud och evighetshoppet skulle kunna vara en människoprodukt om det inte hade varit för... Ja, vilka tecken finner du i ditt liv för den där tron? Räcker det att den tron har existerat så länge människan har existerat? Eller krävs det nåt mer personligt – att titta in i ett nyfött barns ögon, att se en blomma i detalj, att titta upp i stjärnhimlen en klar vinternatt? Eller ser du spår av en gudomlig makt i ditt eget liv – i det som händer och verkar ha en riktning, som om Någon ville dig något? Har du kanske mött Jesus? Eller har bibelordet drabbat dig på ett sätt som inte kan vara produkten av mänskligt tänkande, eller är det något i sångerna Anna My sjunger som griper tag i dig, som slår an inre strängar som verkar ha en fästpunkt utanför dig, i något övermänskligt, i något heligt?

Ja, något behöver vi som vårt personliga svar på frågan om varför Gud och evigheten inte kan vara en mänsklig uppfinning. Så länge du lever får du fylla på listan med skäl för din tro och det går nästan av sig självt om man verkligen lever öppen mot verkligheten. För det är ju det som är vitsen med den här delen av resan – att verkligen leva. Eller som Jesus sa i evangeliet: Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.