Guds mäktiga verk

Högmässa i Stensjökyrkan
Jungfru Marie bebådelsedag 2005
Stefan Risenfors
Texter
GT 1 Sam 2:1-10
Epistel  Kol 1:15-20
Evangelium Luk1:26-38
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Det här med jungfrufödelsen tänkte jag inte predika om idag. Att en flicka blir med barn utan att ha legat med en man är visserligen ovanligt men egentligen inte mer märkvärdigt än en helt vanlig befruktning – redan den är ju ett mirakel!

Den här predikan ska inte heller handla om Maria – hur viktig hon än är för större delen av världens kristna. Nej, den här predikan ska handla om det ofödda barnet

”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.” Visst skulle vi kunna säga så om varje barns tillblivelse! Även om fotografen Lennart Nilsson har lyckats fotografera hur ett barn blir till och hur det utvecklas i mammans livmoder, även om vi i viss mån kan förklara hur det går till så är det ändå ett mirakel varje gång det sker. Jag vill alltså hävda att det var inte bara Maria som fick uppleva att Helig Ande kom över henne och att den högstes kraft vilade över henne. Nej, även om jag inte upplevt det själv så är jag bergsäker på att det är vad som händer varje gång en kvinna blir med barn! Men jag tror inte att vare sig Maria eller någon annan mamma riktigt upplever det på det viset. För om man kunde känna det där ögonblicket när ett liv blir till så skulle det ju inte behövas graviditetstester. Nej, undret sker omärkligt, det liksom smyger sig på oss i det fördolda och först så småningom märker kvinnan tecken på vad som håller på att hända i henne. Först efteråt, alltså! Först efteråt märker kvinnan att det har hänt nåt fantastiskt inne i henne, nånting som har med Gud att göra, nånting heligt.

Nåt liknande kan vi uppleva inte bara i samband med barns tillblivelse utan också i det alldeles vanliga livet. Detta att vi efteråt kan börja ana att vi har varit inblandade i något gudomligt. Det kan handla om något högst vardagligt – någon vi träffade i förbigående, något vi sa eller gjorde. Det kan ha varit något helt omedvetet som ett leende eller ett ögonkast men det kan få makalösa effekter. Just denna vardagliga situation kan ha ändrat hela livsförloppet för en människa, vi kan ha varit katalysatorer för livets seger över döden i en människas liv – men vi märkte ingenting, vare sig då eller efteråt. Men i sällsynta fall blir de där underverken synliggjorda – som när jazzmusikern Ronnie Gardiner 1980 var på väg att ta sitt liv efter att ha hittat sin sambo mördad i deras lägenhet på Kanarieöarna. När han gick ifrån lägenheten mötte han på stranden en svensk tonårspojke som saknade både armar och ben men som ändå utstrålade livsglädje. Den upplevelsen fick Ronnie Gardiner att då välja livet men det tog honom 19 år att hitta pojken som förändrade allt för honom. Pojken som heter Mikael Andersson kom inte alls ihåg det där mötet på stranden men han visst ju att han hade för vana att hälsa vänligt på alla han mötte eftersom alla reagerade på hans konstiga kropp.

Men det där hör ju till sällsyntheterna – att båda parter blir uppmärksam¬made på vad som hände och vem som utlöste vad. Jag tror att vi nästan varje dag är inblandade i situationer där vår närvaro blir en liten pusselbit i något som ger andra människor livsmod och på samma sätt skapar Gud livsmod hos oss genom de människor vi möter varav många är helt anonyma för oss. Vare sig de eller vi själva var medvetna om det här utbytet av livsenergier men jag tror att vi hela tiden är inblandade i denna gudomliga skaparprocess. Så viktiga är vi för varandra utan att märka det – ungefär som kvinnan som inte märker att en ny människa blivit till trots att det inträffat inuti hennes kropp!

Det vi människor kan göra för varandra är alltså att stötta livet. Vi kan inte skapa liv, det kan bara Gud göra. När Gud skapar kan vi bara stå bredvid, som vittnen, som publik. Men vi kan hjälpa livet på traven, vi kan undanröja hot mot livet och vi kan skapa goda livsbetingelser, men skapa liv, det kan vi aldrig göra – där har Gud monopol!

Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Om det nu är på det viset vid varje barns tillblivelse, ja då gäller ju också fortsättningen av ängelns budskap om varje barn: Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Det föds inga andra barn än heliga barn och de kan alla kallas Guds söner och döttrar! Och den heligheten som vi föds med, den bär vi sedan med oss genom livet. Problemet är bara att den för det mesta är dold både för oss och för andra.

På senare år har det talats mycket om kränkningar – man upplever sig kränkt, man ser något man uppfattar som en kränkning och man upprörs över kränkningar. Men frågan är om det inte ofta är vi själva som tillfogar oss de värsta kränkningarna. Vi ser nämligen inte vår helighet, vi förminskar oss själva – ibland genom att blåsa upp oss till oigenkännlighet i nåt som ser ut som en gränslös egocentricitet men som egentligen är uttryck för ett djupt självförakt.

Tänk dig att du är en staty av guld men guldet är så nedsmutsat att vare sig du eller omgivningen märker vilket material du är tillverkad av. På ett tivoli ser du uppblåsta ballongfigurer i sprakande färger och du jämför med din egen smutsiga litenhet. Du låter då sy upp åt dig en lufttät kostym i lika sprakande färger och så börjar du blåsa upp dig, större och större. Du märker att omgivningen blir imponerad av dig och då blåser du ännu ivrigare. Allt är yta och ingenting är innehåll och det räcker med en liten vass kant för att hela livsbygget ska kollapsa. Vi ser det här i karikerad och överdriven form i dokusåpor och kändisvärld men vi ser det också i vår egen vardag – hur guldstatyer låter sminka upp sig till något betydligt mindre värdefullt eftersom de har glömt bort vad de är gjorda av.

Jag skulle önska att varje besök här i kyrkan gav dig en liten repa i din förklädnad så att guldet sken igenom. Jag skulle önska att varje gudstjänst fungerade som en stålborste som kanske gör lite ont när den river bort den smutsiga förklädnaden men som samtidigt blottlägger guldet du är gjord av. För varje gudstjänstbesök skulle du bli lite mer medveten om att du är helig, att du är ett Guds barn och att du därmed äger ett värde som ingenting kan ta ifrån dig. Du är inte en uppblåst ballongfigur – du är guld, mer värd än du någonsin anat.

För en gång kom helig ande över din mamma och den högstes kraft vilade över henne. Du blev till och du förtjänar att kallas helig och Guds dotter eller Guds son. Låt ingen ta ifrån dig den värdigheten. AMEN Låt oss be:

Herre, gör mig villig att låta dig skrapa bort allt det som skymmer min helighet för mig och för andra. Låt guldet bli uppenbart och hjälp mig att också se det hos varje människa jag möter.

AMEN