Andlig klarsyn
Högmässa i Stensjökyrkan
8:e  eft.Tref. 2017
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT Jer 7:1-7
Epistel Rom 8:14-17
Evangelium Matt 7:13-14

Beredelsetal

I Svenska kyrkan har vi under senare år slagit ihop ett antal församlingar i allt större enheter. Det finns fördelar med det men det finns också nackdelar och tydliga faror. En sådan fara är att i en större enhet är det lätt att det uppstår blinda fläckar t ex i verksamhetsberättelsen som skrivs varje år. Ta t ex det sammanslagna Mölndals pastorat. Där skulle vi kunna utvärdera ett år och komma med rätt mycket fin statistik men i denna statistik över allt vi gör skulle det kunna döljas hela stadsdelar. Som t ex Balltorp där vi inte har någon kyrklig lokal. Idag handlar det om Andlig klarsyn och den klarsynen kan i hög utsträckning handla om att se tillbaks på sitt eget liv i något slags försök till utvärdering. Men vågar vi då lyfta fram allt eller finns där vita fläckar – ömma tår som aldrig får plats i vår utvärdering, som vi undviker att betrakta och undviker att be om förlåtelse för. Alltså – var ligger ditt livs Balltorp? Vågar du lägga fram det dagens syndabekännelse? Låt oss be och bekänna…

Predikan

”Minsta motståndets lag” är ett slags naturlag som uppenbarligen är sann när det gäller materia. Om du har en kedja med en svag länk så är det sannolikt att kedjan brister just där om den utsätts för påfrestning. Om du bygger en fördämning så kommer vattnet att bryta igenom vid den svagaste punkten i fördämningen. Men minsta motståndets lag gäller också i våra mänskliga liv. Då handlar den om att vi spontant går dit de flesta går, att vi följer strömmen och uppför oss så som de flesta svenskar brukar uppföra sig när det gäller klädsel, sätt att hälsa på varandra och allmänt uppförande i det sociala samspelet.

För det mesta vållar det inga problem och när någon ändå väljer att avvika och beter sig lite annorlunda så tolererar vi det. Ja, vi kan t om uppskatta det som ett välkommet avbrott i all monoton upprepning av beteenden att någon är lite originell och avvikande. Men så ibland smäller det till. Ett sådant fall inträffade för ett drygt år sedan när en svensk muslimsk politiker vägrade ta en kvinnlig TV-journalist i hand i samband med en intervju. I hans muslimska miljö var det alltför intimt med kroppskontakt med kvinnor som inte hörde till den egna familjen så istället hälsade han genom att hålla höger hand mot sitt eget hjärta. Det blev ett våldsamt liv i massmedia och statsministern uttalade sig och sa att i Sverige hälsar vi genom att ta i hand och allt slutade med att Yasri Khan lämnade alla sina politiska uppdrag.

Man kan ha olika uppfattningar om Yasri Khans sätt att hälsa men här kan man konstatera att han fick betala ett högt pris för att följa sitt eget samvete.
I dagens evangelium säger Jesus:

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Yasri Khan försökte vandra på smala väg som hans kultur manade honom att gå men han blev väldigt tydligt hänvisad till den breda vägen – i Sverige hälsar vi genom att ta i hand!

I Sverige upplever vi oss leva i ett tolerant samhälle, ett samhälle som är öppet för mångkultur och olika sätt att gestalt sina liv. Men debatten kring Yasri Khan visade tydligt att den här toleransen har sina gränser också i såna detaljer som hur man hälsar. Och på många sätt tror jag att beskrivningen av Sverige som öppet och tolerant är ganska ihålig. Eller för att anknyta till beredelsetalet i början av gudstjänsten – den svenska toleransen har sina tydliga ”Balltorp”, sina tydliga vita fläckar där det finns väldigt lite tolerans mot olikhet och avvikande uppfattningar. Och jag tror att det finns ett samband mellan många av dessa vita fläckar och det är att det gäller frågor där det skett en tydlig förändring i vår kultur.

När det gäller Yasri Khan handlade det om att han betedde sig olika gentemot män och kvinnor och det väckte den gamla frågan om kvinnors underordning i samhället. Här har kvinnorörelsen gjort något av det Jesus gjorde på sin tid – han bröt ju med sin tids nedvärderande syn på kvinnor och vågade t o m tala med prostituerade kvinnor – något som var totalt orimligt för en from jude på Jesu tid. Men när vi i Sverige mer än de flesta länder har lagt bakom oss en hel del av det gamla kvinnoförtrycket så har det samtidigt skapat en alldeles särskild känslighet mot allt som med eller utan rätt kan uppfattas som tecken på en återgång till det gamla. Så när Yasri Khan beter sig olika mot män och kvinnor så väcks till liv inte bara spöken från hur vissa muslimska samhällen idag behandlar kvinnor utan också spöken från vårt eget förflutna. Det finns ingen väg som är så förbjuden som den väg vi en gång har vandrat!

Ett annat exempel har vi haft den senast veckan när den största svenska manifestationen för HBTQ-personers rättigheter har genomförts i form av PRIDE-veckan i Stockholm. Homosexuella har verkligen förtryckts också i vårt land men det har skett en extremt snabb förändring av samhällets attityder mot homosexuella under de senaste 50 åren. Fram till 1944 var homosexuella handlingar kriminella i Sverige och fram till 1979 betecknades homosexualitet som en mentalsjukdom. Och även om Sverige 2017 sannolikt hör till ett av de länder där det är lättast att leva som homosexuell så finns det fortfarande många homosexuella som far väldigt illa av omgivningens oförstående och förakt också i Sverige, också idag.

Men också här uppstår en alldeles särskild känslighet mot allt som kan förknippas med ett förtryck som tidigare drabbade alla sexuella minoriteter. Återigen: den väg vi en gång vandrat är den allra mest förbjudna av alla vägar så nåde den som vågar gå i fel riktning eller uttrycka uppfattningar som för några decennier sedan omfattades av nästan alla svenskar! I det här fallet handlar det om en tilltagande intolerans mot t ex präster som vägrar viga homosexuella par. Där finns idag en samvetsklausul som flera kyrkopolitiska grupper ifrågasätter alltmer och återigen har statsministern sagt hur vi ska göra i Sverige: I Sverige ska alla präster viga homosexuella!

Det jag försöker säga är att när det gäller människors samveten och människors försök att utifrån dessa samveten vandra på en väg som strider mot det politiska, kulturella eller kyrkliga etablissemangets väg så finns det brister i den berömda svenska toleransen. Så fort man beträder en väg som majoritetssamhället lämnat så smalnar vägen och man blir trängd från alla håll.

Det vi kan konstatera är att också i toleransens Sverige finns det smala vägar som är obekväma att vandra just för att de förknippas med en gången tids intolerans och här kan det verkligen räcka med ”guilt by association” för att bli stämplad som kvinnohatare eller homofob.

Men bara för att en väg är smal och obekväm behöver det inte betyda att det är den rätta vägen. Framförallt inte för alla människor! Du och jag kan gå på totalt olika vägar i en speciell fråga men ändå kan vi båda gå på vår egen rätta väg. Våra samveten kan nämligen leda oss i olika riktning och då handlar det om att våga följa sitt eget samvete oavsett om man har majoriteten med sig eller mot sig.

Det är alltså inget egenvärde att gå mot strömmen för somliga smala vägar kan leda precis lika vilse som somliga breda vägar.

De exempel jag har tagit upp kan uppfattas som väldigt perifera men det intressanta med dem är att de pekar mot portar som är så trånga att vi inte ens uppfattar dem som portar och anledningen är att de i just vår tid och vår kultur uppfattas som hörande till den hisoriska soptippen – till det vi lagt bakom oss. Om vi backar upp ur ett dike löper vi alltid en risk att hamna i det andra diket för vi hade hela uppmärksamheten riktad mot dike vi lämnat.

Men Jesu tal om den breda och den smala vägen kanske ändå i slutändan handlar om helt andra frågor. Den andliga klarsynen kanske främst gäller sådant som inte är stora debattfrågor i media utan sådant som ingen talar om. Kanske är det där vi har vår verkliga blindhet? De där valen vi gör utan att ö h t reflektera över dem! De omedvetna valen som vi inte märker just för att vägen vi vandrar är så oerhört bred så att vi inte ser de små avtagsstigarna längs vägkanten. Jag vill sluta i just den bilden: tänk dig att du vandrar mitt i en folkmassa på en 50 meter bred väg. Om det dyker upp alternativa vägar så kommer du inte att märka dem för åt både höger och vänster ser du bara människor som vandrar i samma riktning som du på den där 50 meter breda vägen. Då kan det vara klokt att ibland söka sig till utkantsmänniskorna. Nyfiket lära känna några av dem som vandrar i marginalen, längs vägrenen, för de kan hjälpa oss upptäcka vägar, smala vägar som vi inte visste fanns. Glöm bara inte att det finns två vägrenar, minst två marginaler och Jesus kan du möta i vilken som helst av dem. Men framförallt – var inte rädd för marginalen – det är ju bara där alternativen blir synliga, alternativen till den breda vägen. AMEN