Herrens moder

Fjärde advent, 22 dec 2024
Högmässa i Stensjökyrkan
Anna Sophia Bonde
Texter
GT Sef.3:14-17
Epistel Fil.4:4-7
Evangelium Luk. 1:30-35

<<Föregående  >>Nästa

Beredelseord

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker ge era hjärtan och tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Jag kan inte komma på något bättre beredelseord än dessa, från Paulus och Filipperbrevet. Han skriver inte från någon mysig jaktstuga i Schweiz. Han sitter inte framför brasan med ett gott glas vin, i sin kashmirtröja. Paulus sitter i fängelse. Och där skriver han det som kommit att kallas ”Glädjens brev”.

Den som har Kristus kan glädja sig alltid, det är en kort sammanfattning. I alla olika förhållanden. För då vet man att Kristus är starkare, renare, sannare än alla tänkbara fiender. Och det gäller också vår synd. Vi ska öva oss i att säga som det är till Gud. Som till en förälder som vi litar på och som vi vet vill oss väl, även när vi gjort något dumt. Löftet vi får här är att allt det vi ger till Jesus, det tar Han hand om. Allt dumt vi gjort. Saker vi sagt, dumma saker vi velat, saker vi vet inte är bra för oss, saker som sårar – allt det kan vi ge till Honom. Och ifall någon sitter här nu och tycker att det låter koko så vill jag ändå be er: pröva, i all enkelhet. Säg: Gud, jag tycker det här låter befängt, men jag är ändå beredd att pröva: jag vill lämna det här till dig. Ta hand om det. Jag fixar det inte på egen hand.

Då skall Guds frid, som är mer värd än allt du tänker, ge ditt hjärta och dina tankar skydd, i Kristus Jesus.

Låt oss därför be och bekänna:

Predikan

Härom veckan talade Ran, en medarbetare i arbetslaget, i en andakt på Stensjöträffen om glädje och om att Bibeln ofta uppmanar oss att vara glada. Rans hebreiska namn är en avledning av ett verb som betyder just ”att glädja sig”.

Han var inne på detta att glädje är något annat än lycka och bekvämlighet, som är beroende av omständigheterna, medan just glädje är något som Gud kan ge, alldeles oavsett hur det ser ut runtomkring.

1800-talsskalden och filosofen E G Geijer skrev såhär en gång: Sorg är synd ty tillvarons innersta är salighet. Hårda ord kan man kanske tycka, men de pekar mot att den som litar på Gud alltid har tillgång till glädjen. Det finns anledning att vara glad om man vet att Gud har skapat världen och håller den i sin hand. Om man vet att Gud älskar den här världen och varje människa så mycket att Han gick i döden, för vår skull.

Det är en konst att kunna tacka. Den som kan tacka har på något sätt tillgång till hoppet. Den som kan tacka ser att det spirar, ser vad Gud gör, ofta i det fördolda, ser det och litar på det. Men det är en konst, det är inte självklart. Det är så lätt att se sig omkring och bli missmodig.

När jag var yngre var jag ganska ofta deppig; jag har ju berättat förut att I-or var en trogen följeslagare. Och det var också för mig som det ofta är för I-or, att när man känner sig deppig så känns det så sant. Man tycker att man genomskådat allt det där fluffet som lyckliga mänskor håller på med. Illusionerna. Tröstköpen. Man tycker att man ser verkligheten som den verkligen är.

Det är för övrigt ganska likt så som många ateister tänker. De menar att kristen tro är kryckor för dem som inte kan gå genom livet på egna ben och möta meningslösheten som den är.

Men det där att genomskåda – det kan man ju inte hålla på med hur länge som helst. Förr eller senare måste ju blicken fastna på något. Något som finns där och som är på riktigt. Jag genomskådar, ser ut genom fönstret, och nånstans därutanför finns det saker: landskap, hus, träd, människor. På något måste jag till slut fästa blicken. På något måste jag till slut tro och lita på.

Både hos profeterna i Gamla testamentet och i Psaltaren så handlar det mycket om glädje, det uppmanas till glädje, som Sefanja idag. Här möter vi orden som har kallats ”Gamla testamentets Johannes 3:16”: Herren din Gud bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig, i sin översvallande kärlek.

Stämmer det är det verkligen något att vara glad för, något man skulle kunna vara glad för varje dag. Därför är det en klok ordning att börja sin dag med Guds Ord och först därefter ta sig an annat. Jag undrar verkligen hur mina dagar sett ut om jag börjat dem med denna vers, Sefanja 3:17. Hur hade mitt liv blivit om jag varje dag påmint mig om Guds kärlek till mig, hur passionerad den är, hur ovillkorlig den är, hur icke konjunkturkänslig den är?

Det finns så många röster i världen som vill få oss att tappa den connection med Gud. Som vill göra oss förvirrade, osäkra, modstulna, som vill få oss att känna oss ensamma med allt det som är viktigt för oss, att det inte finns någon som förstår, någon som verkligen ser mig.

Det finns en väldigt bra fransk film på det temat, som heter just ”Se mig” och handlar om en uppburen filosof och hans dotter. Han sitter i tv-soffor och omger sig med kändisar – så verkar det tydligen kunna vara för filosofer i Frankrike! Han har en ung, snygg fru. Hon, dottern, är osäker tonåring, lite tjock och har svårt att hitta något som hon är bra på. När pappan, den framgångsrike, ser på sin dotter så ser man att han nästan skäms över henne, att hon inte passar in i den bild han vill skapa av sig själv och sitt liv. Inte ens när hon faktiskt visar att hon är bra på något är han intresserad.

Tänk om det skulle vara den bilden vi har av Gud! Som vi förgäves försöker signalera till: se mig! Närhelst vi tänker så ska vi påminna oss om Sefanja 3:17: Herren din Gud bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig, i sin översvallande kärlek.

Vad skulle det innebära för dig om du vågade ta de orden på allvar, att de gäller just dig?

Vad det kan betyda för en människa när hon litar på de orden, det kan vi se när vi läser om Maria. Det är så mycket glädje kring Maria. Vilket är märkligt, egentligen. Hur vågade hon säga ja till Gud? Med allt vad det skulle kunna innebära av socialt utanförskap, hur ensam hon skulle behöva bli, så mycket hon inte skulle kunna dela med andra? Men hon vågar ge sitt ja och det är som att det ja:et öppnar en dörr ut i friheten, gemenskapen med Gud. Det är superläskigt och just därför säger ängeln: Var inte rädd. Du kan lägga din lilla hand i Guds stora, trygga.

Sefanja, profeten, han är ansvarig för 53 verser i Bibeln, inte mycket, kan man tycka. Men hans tro och tillit till Gud betydde mycket för den väldigt unge kungen, Josia. Sefanja var Josias rådgivare och mentor. Och Josia kom sedan att reformera gudstjänst och tro i Juda och under hans tid blir det väckelse, alltså att en ny kärlek till Gud väcks i människornas hjärtan. Sefanja var också betydelsefull för profeter som Jeremia och Habackuk.

Så den enes trohet får konsekvenser också för andra. Maria ”ja” gör att Gud kan födas till världen: Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut.

Det betyder: Jesus är världens rättmätige kung. Inte bara judarnas utan genom det folket så vill Gud visa sin kärlek till hela världen. Vi kanske inte skulle våga tro att det kan finnas någon kung eller ledare som är värd att hålla sig till, det finns ju så många exempel i historien på dåliga ledare och de finns ju också i vår tid, både i kyrkan och i politiken. Det är lätt att känna att det inte finns någon att lita på.

Men på grund av Marias trohet och mod så finns det någon att lita på, en god kung. Och den högtid vi nu närmar oss handlar om att den kungen föds till världen, som ett litet barn. Titta på ikonen där borta, som Christian säger: Ömhetens Gudsmoder av Stensjökyrkan. Se så nära de är varandra, Maria och Jesusbarnet. Det är den kärleken som övervinner allt mörker, allt hat, all splittring. Det är den kärleken som världen behöver och som vi själva kan få ta emot och leva i – och ge ut i världen.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus