Jesus skapar tro

Familjegudstjänst i Stensjökyrkan
3:e  efter Trettondedagen 2001           
Stefan Risenfors
Evangelietext Joh 4:5-26
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Den här söndagen har en rubrik som berättar vad dagens bibeltexter handlar om - JESUS SKAPAR TRO. Vad är tro för nånting?… Tro kan betyda två saker: Om vi säger Jag tror att mamma är på jobbet så betyder ju det att vi gissar att mamma är på jobbet. Men här i kyrkan betyder tro nåt annat än att gissa. Här betyder tro att lita på Jesus, att lita på att Jesus är Guds Son, att lita på att Jesus kan hjälpa mig när jag ber o.s.v.

Men om nu rubriken för idag var JESUS SKAPAR TRO, så betyder ju det att tro inte är nåt som vi själva ska plocka fram inifrån oss. Det är inte så att vi liksom ska stå och tänka jättelänge tills vi till slut kan säga: NU TROR JAG. Nej, den här söndagen vill lära oss att det är Jesus som kan skapa tron inuti oss. Låt oss då se efter hur han bär sig åt, låt oss se efter hur det gick till när Jesus skapade tro i mötet med kvinnan ute vid brunnen.

1. Jesus var trött
Det började med att Jesus var trött. Han var egentligen inte på väg till staden Sykar, han skulle bara passera förbi. Men så blir han trött och sätter sig att vila ute vid brunnen medan lärjungarna som är hungriga går in till staden för att köpa mat. Om inte Jesus hade varit trött och behövt vila sig så hade han alltså aldrig träffat kvinnan. Det vi kan lära oss av det här, det är att Gud kan använda vår svaghet likaväl som han kan använda vår styrka. På samma sätt var det kvinnans svaghet som gjorde att hon fick möta Jesus. Det var nämligen mitt på dagen och i Israel är det jättevarmt mitt på dagen. Då håller sig nästan alla inomhus eller i skuggan under nåt träd, så varmt är det. Framförallt försöker man undvika att arbeta i solen när det är som varmast. Hämta vatten gjorde man därför på morgonen eller på kvällen - aldrig mitt på dagen om man inte var absolut tvungen. Och det var därför som den här kvinnan gick och hämtade sitt vatten mitt på dagen. Då kunde hon nämligen vara nästan säker på att inte behöva träffa någon av grannarna och hon ville undvika dom. Det berodde på att de föraktade henne för att hon hade levt ihop med så många män. De kallade henne för lösaktig och menade att hon var en dålig kvinna, de pratade skit om henne bakom ryggen och ingen ville umgås med henne. Därför gick hon till brunnen när det var som varmast. Kanske skämdes hon för att hon var så feg att hon inte vågade träffa de andra stadsborna. Men den svaghet som hon skämdes för, den kunde Gud använda för att skapa tro hos henne. Och som vi fick höra i evangeliet var det ju hon som sen fick berätta för alla de andra i staden om Jesus. Efter den dagen var hon inte längre den föraktade kvinnan, hon var inte längre den som alla pratade illa om utan hon var den kvinna som hade visat alla att Jesus var Messias, den befriare som både judar och samarier väntade på!

Om Gud kunde använda Jesu trötthet och den här kvinnans feghet för att skapa tro, ja då kan Gud skapa tro också genom vår svaghet. Så när vi inte klarar av nånting, när vi misslyckas med nåt och blir ledsna, så ska vi torka tårarna och börja tänka så här: vad kan Gud vilja lära mig genom den här svagheten, vad kan Gud vilja visa mig genom det här som blev så fel? Vi ska alltså vara förväntansfulla i vår egen svaghet för ofta har Gud lättare att ge oss nånting när vi är svaga än när vi är starka!

2. De började samtala
När Jesus och kvinnan hade mötts därute vid brunnen så bad Jesus kvinnan om vatten. Vi kan tycka att det skulle vara helt självklart att hon skulle ge honom lite vatten ur brunnen. Men på den här tiden var det inte alls självklart. Jesus var nämligen en judisk man och hon var en samarisk kvinna. Därmed fanns det två höga murar mellan Jesus och kvinnan. För det första fick kvinnor knappast tala med främmande män. För det andra fanns det ett fruktansvärt hat mellan judar och samarier - många judar skulle därför aldrig drömma om att tala med en samarier. Att Jesus bryter mot de här reglerna var kanske inte så konstigt, för så fort han kom åt så gjorde han tvärs emot alla knäppa regler som fanns på den här tiden. Därför var det inte så konstigt att Jesus började prata med den samariska kvinnan. Men däremot var det mycket märkligt att hon svarade och började tala med honom. Hon kunde ju bara ha blängt lite misstänksamt på honom. Hon kunde möjligen ha hällt upp lite vatten åt honom, men hon behövde ju inte prata med den här främlingen, hon kunde bara ha gått därifrån! Det hade varit det naturliga utifrån vad hon hade fått lära sig om hur man skulle uppföra sig. Men tydligen var hon nyfiken på den här främlingen - hon blev kanske nyfiken bara för att han vågade tala till henne! Och därför började hon tala med honom - hon tog risken att tala med honom.

Om vi vill att Jesus ska skapa tro hos oss, så måste också vi vara nyfikna. Vi måste börja närma oss honom och börja prata med honom. Och det kan vi göra långt innan vi tror på honom, långt innan vi tror att han är Guds son. Det bästa sättet att samtala med Jesus är att be till honom, och be kan man göra med sina alldeles egna ord, det behöver inte vara några speciella böner. Också innan man är säker på att Gud finns får man tala med honom om precis vad som helst, framförallt om sånt som man inte vågar prata om med andra - sånt som är känsligt, sånt som kanske rent av gör ont att prata om. Sånt får vi prata med Jesus om, redan innan vi tror på honom!

Men hur ska man kunna samtala med någon som man inte känner? Jo, det kan vara svårt. Därför kan det vara smart att börja med att läsa Barnens Bibel, för i Bibeln lär man känna Jesus, i alla berättelserna om honom. När man läser om allt han sa och allt han gjorde, så kan det hända att man blir alltmer nyfiken på honom eftersom han är så speciell.

Så om du sitter här i kyrkan just nu och känner att du inte har någon tro, så tänk inte så mycket på det. Strunta i det så länge! Slappna av och följ bara din nyfikenhet och börja lära känna Jesus - då kan han skapa tron inuti dig!