Julotta

Juldagen 2002  
 i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Vad gör Han för skillnad?
Nu ska jag ljuga en stund, jag ska ljuga så rejält att om ni just nu sover och därmed missar den här brasklappen och därefter vaknar upp om nån minut så skulle ni få material för en rejäl anmälan till domkapitlet. Jag ska nämligen för några minuter undanröja julevangeliet ur vår verklighet för att undersöka om det gör nån skillnad. Och undanröjer jag julevangliet så undanröjer jag också Jesus och det finns ju dom som tror på Gud utan att tro på Jesus. Så låt oss då se vad Han gör för skillnad!

Vi tänker oss alltså att vi klipper bort sådär 35 år från mänsklighetens historia, från år 5 före, ja före… före vår tideräknings början, och t.o.m. år 30 efter samma tideräknings början.

Vad vi då kan notera det är att när år 30 följer direkt efter år minus 5 så märker vi på det här tidsavståndet ingen större skillnad. Ja, på närmare håll hade det väl känts lite mer absurt - vi kan ju jämföra med om åren 1967 till 2002 inte fanns, om de var bortklippta. Ur vårt perspektiv har det ju ändå hänt en hel del under de åren! Men på ett avstånd av 2000 år så gör de där bortklippta 35 åren ingen större skillnad. Vi låter år minus 5 följas av år 30 och vi förlorar inga av världshistoriens större gestalter, inga mer märkvärdiga författare eller dramatiker, inga större härförare, kungar eller kejsare bortfaller. Inga låtar eller dikter eller pjäser skrevs just då som vi skulle sakna 2000 år senare. Inga viktigare uppfinningar eller upptäckter gjordes under de 35 åren. Borta i Kina blir visserligen Handynastin av med Ett lite generande avbrott år 9-23 då revolutionären Wang Mang var kejsare med ett antal sociala reformer som följd. Men eftersom Handynastin återkom redan år 23 och regerade ytterligare nästan 200 år så gör det ingen större skillnad i Kinas historia.

Vi kan alltså konstatera att bortsett från den betydelse som Jesus kan ha haft så gör de där 35 åren ingen större skillnad i världshistoren - inga andra avgörande händelser ägde rum, åtminstone inga som sätter spår 2000 år senare. I alla dessa avseenden handlar det om 35 dussinår i världshistorien, några av alla dessa skräpår som bara kommer och går - en obetydlig transportsträcka i den mänskliga rasens historia.

Men så var det ju då detta med den bortklippte Jesus. Man kan tycka att en enkel snickarson från ett obetydligt hörn av världen inte skulle göra nån större skillnad - åtminstone inte mer än den mäktige Wang Mang som också blev bortklippt! Speciellt som denne snickarson aldrig skrev något som blev bevarat till eftervärlden. Han reste aldrig mer än 30 mil hemifrån Nasaret. I motsats till den bortglömde kejsar Wang Mang innehade han aldrig nåt högt ämbete. Han upptäckte inte någon ny kontinent. Han gjorde ingen revolutionerande uppfinning. Visserligen samlade han en del folk omkring sig under några få år, men efter hans död var alla utom några få fanatiker skingrade. Utifrån allt det som brukar räknas som stort och viktigt här i livet så var han, åtminstone på det här tidsavståndet, en "Mister Nobody", bara en av många, inte så mycket mer märklig och betydelsefull än du och jag, och absolut betydelselös om man jämför med kejsar Wang Mang!

Men ändå gör han en sån skillnad den där lille gossen som ligger där i stallet i Betlehem! Också i det yttre, mätbara, gör han en sån oerhörd skillnad. Kanske har vi en miljon byggnader i världen idag som är uppförda till hans minne och ära, alltifrån enkla kåkstadskapell till jättelika katedraler! 350 år efter hans död hade den religion som ser honom som gudomlig blivit statsreligion i det mäktiga romarriket. Idag betraktar sig kanske 1 miljard människor som hans efterföljare i någon mening.

Hur hade Sverige sett ut idag utan Jesus, utan 1000 år av kristendom i det här landet? Den gamla asatron hade knappast överlevt ända in i vår tid eftersom den var så invävd i en föråldrad världsbild, men hade vi kanske varit muslimer utan Jesus? Eller, precis tvärtom, hade det ö.h.t. funnits något Islam om inte Jesus hade funnits - Muhammed uppvisar ju tydliga släktdrag med Jesus i sin förkunnelse. Kanske hade framgången för Muhammeds lära varit otänkbar om den inte hade föregåtts av Jesus?

Idag, 2000 år efter Jesus måste man resa långt och leta länge innan man hittar kulturer som kan upplevas som opåverkade av kristendomen, och när det gäller västvärlden så hade den helt enkelt inte existerat i den bemärkelse vi känner denna vår civilisation om de där 35 åren i världshistorien aldrig hade ägt rum! Hur mycket man än kallar sig ateist, hur mycket man än förnekar Jesus så kan man inte leva en dag i vår del av världen utan att möta och påverkas av kulturella företeelser som har sin grund i den lille gossen som först såg denna världens ljus genom en dörröppning i ett obetydligt stall i den lilla staden Betlehem.

Men när han nu har haft en så enorm påverkan på vår kultur och våra liv - vad kommer det sig då att vi upplever avståndet så hissnande mellan denne Jesus och vårt dagliga liv? Visst har det Han gjorde och det Han sa påverkat vårt rättstänkande och vår moral vid de tillfällen då vi låter oss styras av den etik vi officiellt bekänner oss till. Visst finns Han på nåt sätt impregnerad i våra kulturella gener, men ändå doftar inte våra liv av hans närvaro.

Från början var det ju precis tvärtom - då märktes Han inte i något yttre - varken i kultur, statsbildning eller arkitektur. Men däremot fanns Han på ett så mycket tydligare sätt närvarande i människors inre liv, många av de som hade mött honom verkar på något sätt ha blivit präglade för livet av detta möte. Och Julen är ett sätt för oss att försöka återfinna detta ursprungliga, denna renskalade nakna Jesusnärvaro. I krubban är Han så naken, så avskalad alla yttre attribut, så fri från allt det som 2000 år av kristen kultur har klistrat på honom och dränkt in honom i.

Som sådan, som en alldeles fräsch och nyutslagen hälsning från Gud, möter Han oss där i krubban. Han påminner oss om att Gud hade kunnat låta bli att komma hit som en av oss. Gud hade kunnat låta oss nöja oss med mer allmänna föreställningar om honom eller henne eller den eller det. Gud hade kunnat förbli sådär oantastligt upphöjd och förnäm, så oåtkomlig att inget skulle kunna rå på honom. Men istället utsätter han sig för vår mänskliga värld. Han låter sig kletas ner av alla dessa mänskliga påfund som varje religion ofrånkomligen nerlusas av. Han blir tummad, nersmutsad och nersliten, han låter sig bli använd i alla upptänkliga syften av både präster och presidenter, han låter sin bild bäras av människor som begår fruktansvärda handlingar, en del av dem t.o.m. i Hans namn! Varför utsätter Han sig för detta? Varför stannar inte Gud på distans och förblir obefläckad, orörd?

Eftersom vi människor har så svårt för att föreställa oss totalt oegennyttiga handlingar, eftersom föreställningen om en kärlek som inte söker sitt, mest är en filosofisk föreställning i idéernas värld, så blir en för oss naturlig fråga vad Gud hade att vinna på inkarnationen. Vad skulle Han här att göra, vad kunde Han tjäna på det? Ja, nu är det ju lite hissnande att försöka tänka ur Guds perspektiv, men om vi gör det tankeexperimentet med våra små mänskliga hjärnor så kan vi nog konstatera att Gud hade ingenting att tjäna på att bli människa, på inkarnationen. Vi får förutsätta att Han hade det bra som han hade det och nog skulle Han kunna leva med att ett experiment gick lite snett, det där experimentet med att skapa liv på en planet i galaxen Vintergatan. Jag menar, Han behövde ju inte ha nöjt sig med den där stora översvämningen på Noas tid - när Han konstaterat att den inte lyckades skrämma människorna till kärlek och godhet så kunde Han ju ha gjort nåt mer rejält som utplånade alltihop - en rejäl meteoritträff eller så! Och nog hade Han kunnat leva med det misslyckade experimentet "Människan", så ur Guds perspektiv fanns det knappast något att vinna med inkarnationen, med att ge människan ännu en chans. Alltså gjorde Han det för vår skull, men på vilket sätt var det då inkarnationen tänkt? Maria krystade ju aldrig fram nån gudomlig manual med efterbörden där i halmen …!

Men det kom faktiskt nåt slags bruksanvisning tillsammans med Jesusbarnet. När änglarna sjöng för herdarna på ängen utanför Betlehem levererade de den bruksanvisningen. De sa: "I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren"

En frälsare alltså, en befriare. Det är det Gud vill vara när Han kommer till jorden. Han vill inte vara nån stämningsfull juldekoration, Han vill inte vara nån distributör av god moral och Han vill inte heller vara nån docka uppspikad på ett kors. Nej, Han vill vara en frälsare, en befriare. Och då återstår tre frågor denna julmorgon:
    1. Har du insett din fångenskap?
   2. Tror du att Jesus kan befria dig?
   3. Vill du låta dig befrias?