2:a eft. trettondagen 2003   NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

Predikan
Jesus visar sin härlighet - för vem?
Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Ja, vem av oss skulle inte i sitt eget liv vilja uppleva sådana här tecken? Vem skulle inte vilja möta Jesu härlighet på ett så påtagligt sätt som 600 liter vin?!

Men det finns vissa förutsättningar för att Jesus ska kunna visa sin härlighet i en människas liv, och jag ska nämna fem sådana förutsättningar. Om dessa fem villkor är uppfyllda är det inte bara möjligt utan också troligt att du och jag också ser Jesu härlighet i våra egna liv:

1. Jesus var inbjuden
Anledningen till att just det här bröllopet blev välsignat med 600 liter vin, den anledningen var ju först och främst att just till det här bröllopet var Jesus inbjuden. Samma grundförutsättning gäller om Jesus ska kunna visa sin härlighet i våra liv - han måste vara inbjuden! Om Jesus är inbjuden till ditt liv, om han finns med i dina tankar och i ditt livsmönster, om han inte bara är nåt 112-nummer som du använder i nödfall. Utan om han verkligen får dela ditt liv med dig, dela vardagen såväl som festen, dela nöden såväl som glädjen, DÅ finns han på plats när du behöver honom!

I många människoliv är Jesus inte inbjuden. Man vill leva sitt liv på egen hand, utan nån inblandning av Jesus. Det här kan gälla också människor som har goda kyrkliga vanor - visst finns han där men inte i deras liv utan bara bredvid, som en from dekoration. Och då lär man inte känna Jesus och om man inte lärt känna honom så anar man inte hur mycket han har att ge, också i mycket vardagliga och handfasta behov. Räkna alltså inte med att upptäcka så mycket av Jesu härlighet om du inte har bjudit in honom till ditt liv. Men om han är inbjuden så kan du räkna med mer än du anar - 600 liter vin är en bagatell i sammanhanget!

2. Kärlen var tomma
B
rudgummen i Kana var inte snål. Kanske var han t.o.m. lite lättsinnig. Han hade bjudit för många till sitt bröllop, och han hade varit frikostig med vinet. Alltför frikostig, tycks det. Vinet var slut! En social katastrof närmade sig! Skulle hans bröllop bli ihågkommet i Kana för detta pinsamma att vinet tog slut? Man skulle minnas honom som en snåljåp som inte ens vid sin bröllopsfest ville kosta på sina vänner tillräckligt med vin!

Men om inte vinet hade tagit slut. Om inte krukorna stått där tomma, så hade Jesus inte kunnat fylla dem med något. Så länge de egna resurserna anses fullt tillräckliga finns det ingen plats för Jesus att visa sin härlighet.

Många människor kan vittna om att de mött Jesu härlighet först när de varit helt tömda på all sin egen kraft. Två sådana exempel, som också har med alkohol att göra men som ger en annan bild av alkoholen än dagen text, det är de båda svenska artisterna Jan Sparring och Ulf Lundell. Först när de hade nått botten av sin förnedring som hopplösa alkoholister, först då är de så tomma att Jesus kan fylla dem med sin härlighet! Man kan tydligen vara full och tom på samma gång, men den vägen är knappast att rekommendera - det är inte alla utslagna som öppnar sig för Jesus!

Men det finns också en annan tomhet som öppnar vägen för Jesu härlighet. Tomheten hos den som har slösat med sina resurser för att hjälpa dem som behöver hjälp. Men också här finns det ett stickspår. Somliga människor fortsätter nämligen att ge ut också när de har tömt sig, de ger mer än de har. Och då ger man inte längre av glädje och med kärlek, och när tomheten övergår till urgröpthet så får allt man ger en smak av bitterhet. Och hur många människor har vi inte runt omkring oss som är bittra och förgrämda just för att de gav mer än de hade. Omgivningens otacksamhet var kanske det som födde bitterheten, och nu är allt de ger förgiftat av bitterhet. Detta är alltså stickspåret, återvändsgränden, i detta att tömma sig - när man fortsätter att ge när man inte längre kan ge av kärlek. Men den som vågar erkänna att han eller hon inte har mer eget att ge, den som vågar erkänna sin egen tomhet - den människan får ibland uppleva att Jesus fyller den tomheten, om någon ber honom. Och därmed är vi inne på nästa punkt.

3. Jesus blev ombedd
Vid bröllopsfetsten i Kana var det Jesu mor, Maria, som bad honom ingripa. Kanske var det brudgummen som bett henne fråga sin son om han kunde hjälpa. Kanske hade hon själv upptäckt att vinte var slut. I vilket fall som helst så blir Jesus ombedd att ingripa. Visst händer det att Jesus visar sin härlighet helt oombedd, som t.ex. när han uppväcker änkans son i Nain. Men betydligt oftare i evangelierna ingriper Jesus som svar på en uttalad eller outtalad bön om hjälp.På nåt sätt öppnar vi dörren för Jesu härlighet, när vi vänder oss till honom i bön, med våra behov. Och i Jesu ögon är inga behov för små eller för oviktiga. Vi får komma till honom med allting! Och bönen behöver inte ens vara formulerad som en bön, den kanske bara är ett inför Jesus uttalat behov - som Maria i dagens text när hon bara säger "De har inget vin". Det som gör en bön till bön är inte vad man säger eller hur man säger utan bara adressaten, vem man riktar sig till.

4. Jesus fick bestämma tiden
När Maria vände sig till Jesus så blev hon ganska bryskt avvisad. Han sa: "Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än." Maria fann sig i det här beskedet och inväntade den tidpunkt som Jesus hade valt. Men ibland kan det vara oerhört svårt att vänta. Vi ser ju så tydligt vad som behöver göras, och vi tycker att det måste göras nu! Ett konkret exempel: För nästan exakt på dagen12 år sedan satt det ett tusental människor i Göteborgs Domkyrka och bad för att USA inte skulle starta krig mot Irak efter att Irak ockuperat Kuwait. Ett dygn senare bröt helvetet löst över Irak - enligt vissa uppgifter var det omkring 100 000 irakier som miste livet vid Operation Desert Storm och 12 år senare har kanske ytterligare en halv eller en miljon irakier dött av de fortsatta sanktionerna och nu står möjligen ytterligare ett krig för dörren trots att 5000 människor demonstrerade mot kriget i Göteborg idag och trots att miljontals människor ber för att ett nytt krig ska undvikas. Förra gången, för 12 år sedan, verkade det onekligen inte som att Gud hör bön och idag vet vi inte hur det kommer att sluta.

Men själv är jag trots allt fortfarande övertygad om att Gud hör bön. Det händer alltid något när vi ber, antingen vi ser det eller inte. Det är bara det att Guds svar inte alltid är vad vi hade väntat oss. Och eftersom Gud är Allsmäktig och Allvetande, och vi bara är små människor med små människors små perspektiv, så måste vi på något sätt acceptera Guds svar, även om vi ibland kan känna både vrede och uppgivenhet i allt det obegripliga. För det kan ju inte vara Guds vilja att irakiska barn ska trasas sönder av amerikanska bomber, lika lite som det kan vara Guds vilja att en galen diktator ska förtrycka ett helt folk! Ja, den enda slutsats vi kan komma till med vårt begränsade förnuft är ju att antingen är Gud kärlekslös eller också är han maktlös inför allt detta lidande.

Ja, kanske är det vår tilltro till vårt eget förnuft som står i vägen för vår förtröstan på Gud. Vi måste nånstans inse att vårt förnuft inte räcker till inför den gåtfulle Gud som skapat universum. Framförallt handlar det kanske om TÅLAMOD. Att precis som Maria orka vänta när Jesus säger "Min stund har inte kommit än". För ett kan vi vara säkra på - förr eller senare kommer verkligen Guds tid, eller kairos som den tiden kallas i Nya testamentet. Förr eller senare ingriper Gud, och förr eller senare kommer vi äntligen att fatta det som vi inte förstår just nu!

5. Maria handlade i tro
H
ur reagerade Maria på det avvisande svaret från Jesus? Jo, hon vänder sig till tjänarna och säger till dem: "Gör det han säger åt er". Hon förbereder alltså tjänarna på att Jesus ska ingripa. Hon är alltså så fullt förvissad om att han verkligen kommer att ingripa. Och också detta är något av en förutsättning för att Jesus ska kunna visa sin härlighet också i ditt och mitt liv. Vi måste vila i den visshet som säger oss att han verkligen kommer att ingripa när "hans tid" har kommit. Låt mig sluta med en liknelse från fotbollen som en del av er har hört förut:
I fotboll finns det en speciell passning som kallas löpboll. Det handlar vanligen om att en anfallsspelare vet att han i ett givet ögonblick kommer att få en passning från en medspelare, han inväntar därför inte passningen utan rycker ifrån den back som bevakar honom redan innan passningen är slagen för han vet dessutom att passningen inte kommer till hans gamla position utan till en position närmare motståndarnas mål. På liknande sätt gjorde Maria - hon väntade inte tills Jesus hade börjat agera utan hon "stack direkt" - redan i förväg talade hon med tjänarna om det som hon visste skulle ske. Det handlar om samspel, det handlar om kontakt, det handlar om förväntan och tillit!

Be alltså om att Guds härlighet ska uppenbaras, och handla sedan som att du är säker på att det verkligen kommer att ske. Då får du passningen "på foten", i språnget.

Sammanfattning: Vill du möta Herrens härlighet i ditt liv så beror det mer på dig själv än på Jesus om det ska inträffa. Ställ dig följande frågor:
1. Är Jesus inbjuden?
2. Är kärlen tomma?
3. Ber du Jesus ingripa?

4. Har du tålamod?
5. Vågar du handlar i tro?

AMEN

Senaste kommentaren

01.08 | 21:22

Kära läsare av sidans predikningar. Jag vill bara göra er uppmärksam på att numera är det Anna Sophia Bonde som står för predikoskrivandet.

04.01 | 07:58

OK, då är jag med Dig.

03.01 | 21:35

... vi avvisar varje rörelse utanför den aktuella och allt trängre åsiktskorridoren. Eller med bilden från predikan: jag vill hellre vara en fri ren än en inlåst ko!

03.01 | 21:33

Hej Georg
Kul att du läst predikan! Nu handlade ju den aktuella passagen om den största fara som kyrkan är utsatt för och jag menar att det är att vi blir så rädda för att tappa kontrollen så att ....

Dela den här sidan