Uppenbarelsens ljus

Högmässa i Stensjökyrkan
Kyndelsmässodagen 2017
Stefan Risenfors
Texter
GT Mika 7:7-8
EpistelApg 2:42-46
Evangelium Luk 2:22-40
<<Föregående  >>Nästa

 Beredelsetal

Ni kommer att få höra dagens episteltext två gånger idag, också här inför syndabekännelsen för den ställer verkligen frågor om vårt sätt att leva jämfört med de hur de första kristna levde:

Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande,uppriktig glädje. Låt oss be och bekänna......

 Predikan

Vi ska se närmare på några enskilda ord och meningar i evangeliet vi hörde:

1. Symeon väntade

Det kristna livet är mycket väntan och det beror på att vår tidtabell inte är Guds tidtabell. Vi har ofta mycket mer bråttom. Vi vill ha det vi ber om genast. Men i Bibeln är betoningen mycket mer på processer – väntan är ett återkommande tillstånd i den bibliska historien. Det finns t o m ett särskilt siffertal som är symbol för väntan och det är 40 – Israels folk tvingades vandra i öknen i 40 år innan de fick tillåtelse att gå in i Israel, Maria fick vänta i 40 dagar efter nedkomsten innan hon fick bära fram sin son i templet, Jesus vistades i öknen i 40 dagar som en förberedelse innan han påbörjade sin offentliga verksamhet.

 Väntan är inget positivt ord för oss i vårt högtemposamhälle: att få vänta i en telefonkö till nån myndighet är inget vi uppskattar, att tvingas vänta i en kassakö ser vi inte heller som dagens höjdpunkt och när någon är försenad till ett möte och vi tvingas vänta så blir vi kanske irriterade. Kanske var det annorlunda på Jesu tid. Dels för att man helt enkelt hade ett lägre tempo i samhället, dels för att det var ett jordbrukarsamhälle och är det något bönder tvingas lära sig så är det väntan: väntan på att korna ska bli tillräckligt gamla för att kunna mjölkas eller slaktas, väntan på att det sådda ska börja gro och växa upp till säd, väntan på att skogen ska växa i kanske 100 år så att den kan bli färdig för avverkning.

 För bonden handlar det alltså om väntan under månader och år men för oss moderna storstadsmänniskor handlar det om väntan i sekunder och minuter. Men också vi bär på en större, mer långsiktig väntan – en väntan som är gemensam för hela mänskligheten. Jag tänker på väntan på vad som händer efter döden. För en kristen kan det vara samma väntan som den som Symeon bar på – en väntan på att få möta Jesus. Där borde det vara en oerhörd skillnad mellan människor. Om du inte tror på något utöver det här livet så väntar du på döden som en stor tomhet. Om du tror på Jesus så väntar du på att få möta honom. Det är skillnad! Ungefär som att jämföra väntan i tandläkarens väntrum med ett barns väntan på julafton!

  Skulle det rent av kunna vara så att den stora väntan – väntan på att få möta Jesus efter det här livet. Skulle rent av den väntan kunna ladda våra små irriterande väntetider i vardagen? Att använda de där små vecken i tidens väv som tankepauser då jag ser lite längre och rent av gläds åt den väntan som stavas förväntan?

 2. Ledd av Anden gick Symeon till templet

Ibland tror jag att vi gör oss felaktiga föreställningar om den helige Ande, att vi tänker oss att det skulle handla om något mycket mer omstörtande än vad det kanske är att vara ledd av Anden. Visst händer det att också du får ingivelser!? Plötsligt får en tanke eller en vag känsla i kroppen – det kan handla om att du plötsligt minns att du satte på en spisplatta för 20 minuter sedan men det kan också handa om att du får en känsla att du ska ringa någon. Jag tror att det är på den våglängden som Anden för det mesta talar med. Ja, jag tror att Anden liksom småpratar med oss mest hela tiden men att det har blivit som med trafikbruset från E6:an – det bara finns där i bakgrunden men man tänker inte på det. Att leva mer lyhört för den helige Ande kan handla om att på något sätt sakralisera, heligförklara vanliga känsloförnimmelser och förbiilande tankar. Känslor är inte bara känslor utan kan vara den kanal där Gud hela tiden försöker kommunicera med oss, försöker leda oss genom livet.

3. Detta barn ska bli till ett tecken som väcker strid

Symeon talar profetiskt och förutsäger hela Jesu liv. För visst blev det så – hans närvaro på jorden blev inte bara den där friden på jorden som änglarna utanför Betlehem sjöng om när han föddes. Nej, Jesus väckte strid också innan han började öppet konfrontera fariséerna och de skriftlärda. Hans blotta närvaro var ett hot eftersom folk lyssnade till honom och följde honom. Därmed hotade han de befintliga hierarkierna ungefär som en ny kille i klassen påverkar din status – han är kanske smartare, bättre på fotboll eller coolare än du och då tappar du liksom i ranking, din position försämras. Ungefär så var det för fariséerna när Jesus dök upp på scenen – det var ju dom som gjorde anspråk på att vara folkets ledare och auktoriteter och här kom det någon som kunde hota den positionen och därmed de förmåner som den positionen innebar!

 Men Symeon förutsäger inte bara de yttre strider som Jesus skulle komma att vålla, han säger också så här till Maria: … ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Kanske syftar Symeon här på sorgen när Maria ser sin son dö på korset – varje förälder som förlorat ett barn kan nog känna igen sig i bilden av ett svärd som går rakt genom själen. Men han talar också om de innersta tankarna. Och kanske är det där striden står, striden om herraväldet i våra liv? I vårt inre. De onda tankarna – det är ju där allt ont börjar och dessa onda tankar vill förvara sitt herravälde inom oss. Därför blir det bråk också inuti människor när Jesus kommer upp på scenen.

 Men om det då är våra onda tankar som måste bekämpas – hur gör vi då det? Ja, idag handlar det mycket om ljus här i kyrkan och där har vi ledtråden till hur våra onda tankar kan besegras – mörker kan bara besegras genom ljus!

 Den första åtgärden blir då att identifiera mörkret inom oss – träna oss i urskillningens konst, att kunna skilja det goda från det onda. Det är inte alltid så lätt för det onda har en fantastisk förmåga att kamouflera sig till något gott. Men den här första stridsåtgärden handlar alltså om att identifiera den inre fienden – genomskåda ursäkterna och avslöja våra egna dolda motiv.

 När vi väl har upptäckt de onda tankarna kommer den andra stridsåtgärden och den handlar om att säga nej till de onda tankarna, bekämpa dem och inte bara ge dem fritt spelrum. Det handlar om en kamp där motståndaren hela tiden reser sig igen men det är en kamp där bönen kan fälla avgörandet – du är inte ensam i din kamp och i bönen påminns du om att Jesus själv kämpar vid din sida.

 Den tredje stridsåtgärden mot de onda tankarna är just det som den här söndagen handlar om – ljus och ännu mera ljus! Jag hörde Fredrik Reinfeldts intervju med den förre danske statsministern Anders Fogh Rasmussen som också var generalsekreterare för NATO under några år. Som den militarist han är menade han att NATO-flygangreppen mot Libyen 2011 hade varit mycket lyckade men han var mycket kritisk till att de inte hade följts upp av civila åtgärder på marken. Nu hade man lämnat landet sönderbombat och trasigt och vidöppet för revanschistiska grupper som nu hade tillräckligt med bränsle för sitt hat under årtionden framöver.

 Vi har ju sett exakt samma fel begås i Irak, i Afghanistan och nästan överallt där med trott att militära medel kan skapa fred. Men det som behövs är ju att någon bygger upp landet inifrån – både socialt, politiskt, kulturellt och när det gäller infrastruktur. Parallellen till vårt krig mot våra onda tankar är att de inte bara kan bekämpas utan att de måste ersättas med goda tankar – mörkret måste ersättas med ljus. Och där har vi kristna ljuskällor i form av bön, bibel och gudstjänst. Och just den text som är dagens evangelium, Symeons lovsång, är en text som läses som växelläsning varje dag i en av kyrkans tideböner. Just dagliga tideböner är ett sätt, ett mycket bra sätt att ljussätta dina inre kammare så att mörkret inte får möjlighet att återvända. Just genom att om och om igen återvända till orden: Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” AMEN