Samhällsansvar
Högmässa i Stensjökyrkan
21:a eft. Tref. 2016
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT 5 Mos 23:17-22
Epistel Jak 2:1-8
Evangeliet Luk 19:1-10

Beredelsetal

Dagens GT-liga text handlar om att vi ska visa barmhärtighet och medkänsla med utsatta människor som t ex flyktingar och invandrare. Vi svenskar lever i ett samhälle där vi vant oss vid att samhället ska ta hand om de svaga och utsatta. Vi har vant oss vid att liksom köpa oss fria från ansvar via skattsedeln. Men samhället utgörs inte bara av statliga och kommunala institutioner utan samhället utgörs också av oss. Därför kan vi aldrig köpa oss fria från vare sig de anhöriga vi har på våra äldreboenden, de fattiga som tigger på våra gator eller de nyanlända flyktingar som behöver någonstans att bo och som behöver människor som hjälper dem tillrätta i denna nya främmande miljö.

Inför vår syndabekännelse bär vi fram det ansvar vi inte har tagit för dessa våra minsta systrar och bröder. Vi ber Gud för Jesu Kristi skull förlåta oss för våra försummelser och vi ber att Guds kärlek ska förvandla oss så att vi blir de kärlekens budbärare som vi är skapade till att vara. Vi ber att Guds kärlek ska sprida sig från våra hjärtan och ut till våra läppar, till våra ben och våra armar … Låt oss be och bekänna …

Predikan

1. Vem är Sackaios!

I de nazistiska koncentrationslägren under 2:a världskriget utsågs vissa lägerfångar till att övervaka de andra fångarna. De kallades kapo som möjligen stod förKamaradenpolizei, alltså kamratpolis. Det låter oskyldigt, ungefär som skolpolis, men kapos var ofta ännu mer avskydda än de nazistiska lägervakterna. En kapo kunde vara en jude som alltså hjälpte nazisterna i deras företag att försöka utrota hela det judiska folket. Man värvade kapos genom att ge dem förmåner, kanske fick de mat när de andra fångarna svalt, kanske skonades deras familjemedlemmar istället för att gasas ihjäl. Men alla dessa förmåner var för det mesta bara tillfälliga, efter ett tag blev också de avrättade. Men eftersom kapos gick nazisternas ärenden var de alltså betraktade som förrädare, överlöpare.

Ungefär på samma sätt såg judarna på Jesu tid på tullindrivarna, de som kallades publikaner i den gamla bibelöversättningen. Sackaios var tullindrivare, ett slags kapo som låtit sig anställas av den romerska ockupationsmakten för att ta upp tullavgifter från alla som ville komma in i städerna för att sälja sina jordbruksprodukter på torget. Tullindrivare som Sackaios blev ofta väldigt rika för de tog ut en saftig provision för sina tjänster, de la på ett antal procent på tullavgifterna, pengar som gick rakt ner i deras egen ficka. Inte nog med att de hjälpte de romerska förtryckarna, dessutom la de alltså på extra bördor på sina landsmän och därför var de djupt föraktade. Det var inte bara ett socialt förakt det handlade om utan de var också religiöst orena eftersom de pengar de tog in var romerska mynt präglade med avgudabilder – det var ju den romerska kejsarens bild på mynten och han dyrkades som en gud.

Sackaios var alltså en man som det viskades om bakom ryggen på honom, han levde i rikedom men han var djupt föraktad, utstött ur gemenskapen. Det var han som satt där uppkrupen i trädet. Varför satt han där? Jo, han var nyfiken och samtidigt var han kort. Han kunde alltså inte se över de täta raderna av människor som stod längs gatan där Jesus kom.

Men man kan också beskriva Sackaios på ett helt annat sätt, på ett sätt som förvandlar honom till ett föredöme för oss alla. Sackaios var nämligen en man som behövde Jesus. Kanske visste han det inte förrän han mötte Jesu blick och fick den där uppmaningen. Kanske var det först då han förstod att detta var en man som kunde ge honom precis vad han behövde. Han mötte två ögon som såg på honom utan förakt, som såg på honom utan att döma honom. Äntligen någon som ville äta vid hans bord, äntligen någon som ville vara med honom inte för hans pengars skull utan för hans egen skull!

Därför tvekar inte Sackaios när Jesus vill komma hem till honom. Han skyndar sig ner från trädet och tar emot Jesus i sitt hem och den kärlek han möter förvandlar honom inifrån och ut. Omedelbart beslutar han att skänka en stor del av sin rikedom till de fattiga. Det vi kan lära av Sackaios är alltså att göra allt vi kan för att få ögonkontakt med Jesus, att öppna oss för hans kärlek och låta den få praktiska konsekvenser i våra liv.

2. Du är sykomoren!

En sykomor är alltså ett träd, mullbärsfikonträd kallades det i den förra bibelöversättningen. Det var sykomoren som gjorde det möjligt för Sackaios att få ögonkontakt med Jesus. På samma sätt är det vår uppgift att hjälpa människor att komma i kontakt med Jesus. Men hur blir vi då goda sykomorer? Jo, det handlar framförallt om att se människor. Alltför ofta är vi istället som de där som stod och trängdes och som skymde sikten för Sackaios. Vi vänder ryggen till. Ofta är vi inte medvetna om det. De som stod där i folkmassan i Jeriko trodde ju att det viktigaste fanns framför dem – där ute på gatan där Jesus kom vandrande. Men jag tror att Jesus hade önskat att någon av dem hade vänt sig om mot den lille föraktade mannen och lyft honom upp så att han kunde se. Nu fick Jesus istället använda en sykomor för den uppgiften, men egentligen är det vi som ska vara sykomorer. Vi ska vara lyftkranar som lyfter upp de minsta och utstötta, vi ska lyfta dem in i gemenskapen och vi ska hjälpa dem att få ögonkontakt med Jesus.

Vad betyder då det här? Jo, det betyder att Jesus aldrig är närmare oss än hos den människa som behöver oss. Det skulle kunna innebära att vi väljer att stanna hemma från kyrkan just för att någon därhemma behövde oss just på söndag förmiddag. I det läget är Jesus inte i kyrkan utan hos den som behöver dig! Så, vi som står där som folkmassan i Jeriko och tror att vi har det allra viktigaste framför oss – vi kanske behöver se bakom ryggen på oss själva för att följa de där Jesusorden om att det vi gör för dessa minsta som är hans bröder och systrar, det gör vi för honom. Det är i dom vi möter Honom!

3. Du är Jesus!

Ibland tror vi att vi går Jesus ärenden när vi talar om för andra vad som är rätt och fel. Det här har alltid varit en frestelse för oss kristna – att bli moralister som tror oss veta allt om hur andra människor borde utforma sina liv. Men även om det ibland kan vara nödvändigt att tillrättavisa och kritisera, även om det ibland rent av kan vara vår kallelse att ge oss ut i debatten och våga säga ifrån på alla möjliga områden, så finns det ändå något som är ännu viktigare. Och det är att möta människor med kärlek. Vår uppgift är helt enkelt att i det avseendet vara som Jesus för när han mötte människor så såg han rakt igenom deras arrogans och syndfullhet. Han såg människan bakom beteendet. När han såg Sackaios i trädet så började han inte med att tillrättavisa honom för hans girighet, utan han bad att få komma hem till honom. Att äta med någon var på den här tiden en viktig symbolisk handling. De rättrogna fariséerna skulle aldrig gå hem för att äta med Sackaios, han var ju en oren syndare. På samma sätt kan vi döma människor för deras åsikter och handlingar. Vi ser dem liksom inte för i våra ögon är de på något sätt insmetade i ett tjockt ogenomträngligt lager av föroreningar. Vi förmår inte se igenom det där lagret så istället för människan så ser vi fylleristen, moralisten, bögen, sverigedemokraten, kapitalisten, homofoben, abortmotståndaren, kvinnoprästmotståndaren eller vad det nu är för negativ stämpel vi har satt på den där människan. Men Jesus ser rakt igenom alla stämplarna, på något sätt är det som att det där tjocka lagret av föroreningar blir helt genomskinligt och Jesus ser människan. Och här är det vår uppgift att vara som Jesus – att söka människan bakom åsikterna, att söka människan bakom arrogansen och stridbarheten. Att inte börja med att bekämpa den andres åsikter utan börja med att åtminstone i bildlig mening sitta ner och äta tillsammans med meningsmotståndaren.

Eftersom dagens rubrik är Samhällsansvar kan det vara lämpligt att ta ett exempel ur den aktuella samhällsdebatten. Vi har idag en väldig polarisering i samhället när det gäller synen på flyktingar och invandrare. Men om man som flyktingvän vill förändra människors åsikter så hjälper det knappast att börja fäktas med begrepp som rasist och främlingsfientlig. Vi måste börja i en helt annan ända – vi behöver sitta ner och ta människors oro på allvar. Vi behöver betrakta världen med deras ögon, förstå hur de känner, identifiera både våra egna och deras rädslor och därifrån börja bygga upp ett förtroende och en respekt. Vi kanske fortfarande är oeniga efteråt men vi har skapat den där grunden av respekt som kan förvandla människor inifrån – precis som Jesu kärlek förvandlade Sackaios. Han behövde inte använda ett enda argument, ingen smart debatteknik, inga tillplattande slagord. Förändringen kom ändå och den kom från det enda håll som ger en verklig förändring – den kom inifrån! AMEN