Änglarna
Högmässa i Stensjökyrkan
helige Mikaels dag 2009 
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT Dan 6:16-22
Epistel. Upp 12:7-12
Evangelium Luk 10:17-20

 Beredelsetal:
 Idag på änglarnas dag befinner vi oss i en kyrka vars i stort sett enda utsmyckning är just en ängel. Vår ängel kallar vi Elin eftersom det namnet betyder ljusbärare. Elin är en kraftfull ängel men jag vill visa er en bild på en helt annan sorts ängel – en sårad ängel! Titta på tavlan bakom mig, den är målad av den finländske konstnären Hugo Simberg för lite mer än 100 år sedan och den kallas just för ”Sårad ängel”. Konstnären vägrade tala om vad bilden betydde och menade att varje tolkning av den var lika rätt. Så här tänker jag: Vi talar ibland om skyddsänglar och idag ska vi i en av texterna få höra om stridsängeln Mikael som besegrar ondskan. Änglar är alltså uttryck för Guds styrka och makt. Om änglarna är starka så måste ju Jesus, Guds egen Son, vara minst lika stark. Men Jesus visade sig sårbar när han dog på korset. Men hemligheten är att sårbarhet inte är ett tecken på svaghet utan ett tecken på styrka. Det är bara den som är stark som vågar visa sig sårbar medan den svage behöver skyla sig med mycket styrka för att ingen ska upptäcka hans sårbarhet. I själva verket är allt som är levande också sårbart – annars vore det inte liv för liv är sårbart. Så låt oss då visa oss levande genom att erkänna vår svaghet

Predikan

Den helige Mikaels dag hade tidigare rubriken ”Barnen och änglarna” men vid den senaste revisionen av evangelieboken försvann barnen från rubriken så att temat nu bara är Änglarna. Kopplingen till barn (Bild på duk) har väl att göra med begreppet skyddsängel och det är lätt att föreställa sig hur ett sådant begrepp uppstår: Barn är ju det värdefullaste vi har och samtidigt så skyddslösa och sårbara. De mer än några andra behöver Guds beskydd och då tänkte man Guds skyddande närvaro i gestalt av en skyddsängel som gick vid barnets sida.

Men det problematiska med kopplingen till barn på den här söndagen är ju att texterna om hur djävulen kastas ner till jorden kan upplevas så skrämmande. Och vem drar sig inte för att utsätta sina barn för bibelverser som avslutningen av dagens episteltext ur Uppenbarelseboken där det stod: ”Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort."  Alltså är det kanske inte så konstigt att barnen försvann ur rubriken för den här söndagen (och kanske inte heller så konstigt att vi lät dem försvinna ner till barnlokalen innan vi läste den texten idag)

 Men vi vuxna då? Är vi mogna att höra sådana berättelser? Är det inte meningen att man ska komma till kyrkan för att få lite tröst och uppmuntran?! Och så möts man av berättelser om en nedstörtad djävul som rasande och rytande går omkring på jorden!

Nu är det väl så att de flesta av oss lever i en ganska skyddad tillvaro och därför kan vi ha svårt att ta till oss texter som Uppenbarelseboken som förmodligen skrevs under slutet av det första århundradet, under en av de värsta förföljelser som någonsin drabbat kristendomen. Då var det förmod­ligen lättare att föreställa sig ondskan personifierad i form av en rasande nedstörtad djävul. Men hur var det här i Europa när en del av er var unga – på 40-talet? Och hur var det i den lilla bosniska staden Srebrenica i juli det år då årets konfirmander föddes - 1995 – dagen då 7 eller 8 000 av stadens invånare dödades i Europas allra värsta massaker i modern tid!? Och just nu går det en dansk film på bio som heter ”Fräls oss ifrån ondo”, en film som utspelar sig i en liten by på Jylland, en film som visar hur tunn hinnan av civilisation kan vara också idag, också hos oss!

Nej, tyvärr är det så att ondskan inte är utrotad och tyvärr är det så att de demoniska djup som den här dagens texter talar om finns också hos oss. Inte bara hos ”de andra” som vi lätt vill föreställa oss utan också hos oss – om bara förhållandena blev tillräckligt pressande och omständigheterna tillräckligt olyckliga så skulle också vi kunna vara i stånd till ren ondska. Fred, rättvisa och välstånd är inte ett självklart normaltillstånd här på jorden utan något som ständigt behöver vårdas, bevakas och erövras för det goda är ständigt hotad av den där nedstörtade djävulen som rasande går omkring här på jorden, om vi nu står ut med Johannes brutala bilder.

Det är ingen slump att Bibeln kopplar ihop änglarna med kampen mot det onda. Mot ondskan kan vi nämligen lätt känna oss små och maktlösa och då ska vi veta att vi inte står ensamma i kampen. Varje enskild människa som tar upp kampen mot ondskan fungerar nämligen som en katalysator för hela brigader av änglar som kämpar för samma goda sak.

Eller som det uttrycktes i en av dagens psalmer:

Och står du för rättfärdighet, mot övervåld och lögner,
var viss att med dig är långt fler, än de som dig förföljer.
Då strider du för änglars sak. Det är Guds änglars dag i dag.
Det brinner ljus i mörkret.

Det brinner ljus i mörkret – ja, då är vi tillbaks där vi började i vår gudstjänst - hos vår ljusbärande ängel Elin. Och då når vi också fram till en förståelse av den här söndagens texter som kan fungera även för den som har svårt att ta till sig sanningar förmedlade genom språkliga bilder som djävlar, drakar och änglar. Du behöver alltså inte tro på att det verkligen finns änglar för att kunna förstå den här dagens budskap! För vad den helige Mikaels dag vill uttrycka går faktiskt att uttrycka i form av en rent fysikalisk sanning: Elin har ju ett ljus i handen. Om vi släckte alla lampor här i kyrkan och täckte för alla fönster så att det blev alldeles kolsvart här inne, så skulle det räcka med det här lilla stearinljuset för att lysa upp varenda liten mörk vrå här inne. Mörkret är nämligen försvarslöst mot ljuset – det finns inte nog mörker i hela världen för att besegra ett enda litet ljus! Så ta då rättfärdighetens ljus i handen och gå ut i mörkret! Om vi står på ljusets sida så vet vi att segern är vår, förr eller senare! AMEN