Vaksamhet och väntan
Högmässa med återinvigning av Stensjökyrkan
S. före Domss. 2005  
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT Amos 8:9-12
Epistel Fil 3:20-4:1
Evangelium Luk 17:20-30

Predikan
"Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Augusto Pinochet la ifrån sig Bibeln efter att återigen ha läst de där orden. Det här var hans 100:e dag som statsöverhuvud i Chile och på hans skrivbord låg nu ett beslut han måste underteckna – det handlade om ännu en avrättning av en politisk motståndare. Den här gången hade han tvekat eftersom hans församlingspräst igår i ett förtroligt samtal sagt åt honom att han måste sluta upp med dessa ständiga avrättningar. Det var därför han hade tvekat inför att signera den här dödsdomen och det var därför han hade tagit fram sin Bibel och ännu en gång läst sitt favoritcitat av Jesus...”Nej, Guds rike är inom er” Alltså hade inte kyrkan med hans politik att göra, alltså kunde han fortsätta att gå i kyrkan på söndag och signera avrättningsbeslut på måndag...

Nej, jag hittar på – Augusto Pinochet var visserligen diktator i Chile i en skräckregim 1973-1989 men jag var inte med i hans ämbetsrum den där dagen i december 1973 när han hade varit diktator i 100 dagar. Jag vet inte heller om dagens evangelium verkligen var hans favoritcitat ur Bibeln och jag vet inte om hans församlingspräst sa åt honom att sluta avrätta socialister. Men jag skulle kunna tänka mig att Augusto Pinochet och många med honom skulle kunna använda de där Jesusorden på det där sättet: ”Skönt – nu får jag ha mitt arbete, min politik och min ekonomi för mig själv – Guds rike handlar ju om andra saker – Guds rike är inom oss”

Men jag tror att det var något helt annat Jesus menade med de där orden – annars skulle han verkligen tala mot sig själv eftersom hela hans offentliga gärning dröp av praktisk politik. Han levde också i en mycket politisk tid – Israel var ju ockuperat av romarna och ockupation och förtryck skapar en helt annan politisk medvetenhet än fred och välstånd. Men det intressanta är att när nästan hela folket har uppmärksamheten vänd mot det romerska förtrycket, då går Jesus mot strömmen och lyfter fram ett helt annat förtryck, nämligen förtrycket från folkets egna religiösa ledare. Det här är egentligen oerhört uppseendeväckande – att i alla Jesusord vi har bevarade finns det, tror jag, inte något som är direkt riktat mot romarnas förtryck.

Tänk er en Jesus som hade framträtt i det ockuperade Danmark 1943 och inte sagt ett ont ord om den nazistiska ockupationen utan istället gett sig på Danska statskyrkan och dess företrädare. Ja, han kanske t.o.m. skulle ha kritiserat representanter för motståndsrörelsen!!! En politisk idiot, eller?

Ja, det är möjligt att vi skulle ha betraktat Jesus som en fullständigt omedveten politisk idiot om han hade levt i Sverige år 2005. Han skulle ju förmodligen ha betett sig på samma sätt här – han skulle förmodligen ha gått mot strömmen och pekat på ett förtryck som inte hade fått en enda tidningsrubrik under de senaste åren. Han skulle förmodligen ha blivit betraktad som världsfrånvänd och helt ur takt med sig egen tid eftersom han inte varit följsam mot någon av de aktuella agendorna – vare sig den politiska, den kulturella eller den religiösa. Nej, han skulle han sin uppmärksamhet vänd mot ett helt annat håll – ungefär som de där livvakterna vi ofta ser på TV – de som alltid tittar åt fel håll och inte dit alla andra tittar.

Även om Jesus p.g.a. sin otrendighet skulle ha blivit betraktad som precis så opolitisk som Pinochet ville han honom, så skulle han inte heller i vår tid ha varit opolitisk. Han skulle bara se åt ett annat håll hela tiden eftersom det av tidsandan fokuserade förtrycket sällan är det allvarligaste. Det är ju därför som varje tidsepok så lätt kan dömas av de efterföljande – då ser man vår blindhet, då ser man det vi inte såg eftersom vi alla såg åt samma håll. Eller för att citera dagens evangelium: Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.

Visst är Guds rike inom oss – visst finns det ett möte med Gud och med mig själv som bara kan äga rum inne i mitt eget inre. Så länge jag inte vågat mig på att utforska mina inre marker så blir därför all min yttre aktivitet mest en flykt från det ofrånkomliga möte som måste till för att jag ska bli en hel människa. Mötet med mig själv – med den jag faktiskt är bortom alla mina bilder av mig själv. När jag vågar närma mig detta mitt verkliga centrum, trots att vägen dit tvingar mig att se det jag inte vill se av mig själv. När jag ändå vågar närma mig mitt verkliga centrum – då är Gud nära, närmare än någonsin! Själv är jag genomlyst av en kärlek som förvandlar mitt grus till guld och efter det mötet finns det inget att frukta i Domens Dag. Då kan jag fortsätta att leva i vaksamhet och väntan på en dag som inte blir som Noas översvämning eller Sodoms undergång utan mer som ... mer som... mer som första dagen på sommarlovet.