Guds mäktiga verk

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Jungfru Marie bebådelsedag 2003
Stefan Risenfors
Texter
GT Jes 7:10-14
Epistel Rom 8:1-4
Evangelium Luk 1:26-38
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Förutsättningarna för den här predikan var att den måste vara kort, annars skulle den här innehållsrika gudstjänsten bli alldeles för lång. Nu är det så att det är bara när predikan är dålig som jag tycker att det är bra om den är kort. Men eftersom jag inte medvetet ville skriva en dålig predikan så såg jag bara en möjlighet och det var att skriva en kort predikan som ni själva får fortsätta på, alltså en oavslutad predikan som ni måste fundera vidare på, annars förstör ni den och gör den till en sån där dålig predikan. Men här kommer denna oavslutade predikan:

Under tre månader har det rasat en debatt om kristen tro i Svenska Dagbladet. Det började med en TT-intervju med ärkebiskopen i december där han ifrågasatte den traditionella tolkningen av jungfrufödelsen, alltså att Jesus skulle ha fötts av Maria utan att någon man var inblandad i befruktningen. Det är alltså dagens evangelium som stått i centrum för en mycket intensiv tidningsdebatt under tre månader! Ett sätt att närma sig den här texten skulle alltså kunna vara att följa den här debatten - det går att göra om man har internet och ni hittar en användbar länk (www.existentiell-tro.net) på församlingens hemsida.

En dominerande fråga i diskussionen har varit om man måste tro på jungfrufödelsen för att få kalla sig kristen. Eller omvänt: om man tror att Jesus kom till på det biologiskt normala sättet - har man då rätt att kalla sig kristen? Ärkebiskopen har för sin del gjort klart att han anser det betydelsefullt att man ska få kalla sig kristen även om man inte har en bokstavlig historisk tro på t ex jungfrufödelsen och berättelserna om Jesu underverk. Andra har hävdat att det bara blir nåt subjektivt snömos kvar av kristendomen om vi börjar ifrågasätta något så centralt som Jesu gudomliga ursprung.

För egen del har jag en mycket traditionell syn på jungfrufödelsen, jag tror helt enkelt att det gick till ungefär så som evangelisten Lukas berättar i dagens evangelium, men i likhet med ärkebiskopen begär jag inte att alla måste tro som jag för att få kalla sig kristna. Men jag vill inte diskutera jungfrufödelsen i dagens predikan utan en mer övergripande fråga, nämligen frågan: Har kyrkan några väggar?

Vi tänker oss att Mölndal är hela jordklotet. Vi tänker oss att den miljö som varje människa råkar födas i kan liknas vid en speciell byggnad i Mölndal. Vi tänker oss att alla i världen som föds i en kristen omgivning är dom som råkade födas i just det här rummet. Här inne har vi alltså hela kristenheten samlad, nån miljard människor eller så beroende på hur man räknar. Vi tänker oss också att alla människor föds totalt blinda, men däremot fungerar alla de andra sinnena - känsel, luktsinne, hörsel och smak.

Vidare tänker vi oss att människans uppgift på jorden är att finna utvägen ur det där rummet där hon råkade födas, att finna vägen ut i en större verklighet på andra sidan döden. I varje rum finns det bara en sådan utväg.

I det här kyrkorummet är denna den enda utvägen den lilla gluggen som finns ovanför altaret, allt går alltså ut på att hitta dit. Vi tänker oss då att det inte finns nåt glas i den gluggen utan det är helt öppet så att man inifrån kan förnimma att det kommer in luft därifrån och man kan också därifrån höra fågelsången från den där andra världen genom den där gluggen.

Om man råkar födas i det här rummet så finns det två sätt att leta sig fram till den där gluggen, och tänk då på att alla är blinda. Det ena sättet är att röra sig planlöst inne i rummet och treva sig fram i mörkret tills man möjligen känner av det där luftdraget från gluggen eller råkar komma så nära att man hör fågelkvittret från öppningen. Det andra sättet är att gå i en riktning tills man möter en vägg och sen följa väggen tills man kommer fram till gluggen.

Men vad symboliserar då väggarna? Jo, dom står för kyrkans dogmer - allt det vi bekänner att vi tror på när vi läser med i kyrkans trosbekännelse. Och gluggen är en bild för Kristus - det är bara hos Kristus en kristen finner vägen ut till landet på andra sidan! Dogmernas uppgift är alltså att leda oss fram till Kristus. Och det är dom också bra på, för att inte säga osvikliga på eftersom en glugg alltid sitter på en vägg - följer vi dogmerna så kommer vi alltså förr eller senare att hitta den där gluggen Kristus, öppningen ut i det fria. Men det finns en bestämd förutsättning för att den vägen ska fungera och det är att vi rör oss utefter väggen, att vi inte stannar vid en dogm och betraktar det som att vi där har hittat den slutgiltiga sanningen. Om vi gör det så blir dogmen en avgud och vi kommer att hamra våra knogar blodiga på försöken att där ta oss igenom väggen - vid den enskilda dogmen finns det nämligen ingen öppning, där finns bara hård ogenomtränglig vägg!

Det hela påminner lite om det system man har i flygplanskabiner: uppe vid taket finns det en list som man kan följa genom planet. Om man följer listen med ett finger så komme rman till ett stopp, en liten plastbit som markerar platsen för nödutgången. Meningen är att man med hjälp av den här listen ska kunna hitta vägen till nödutgången också om hela kabinen skulle vara mörklagd eller rökfylld. Men den här vägvisningslisten fungerar ju bara om man följer den tills man hittar den där markeringen, man kan inte stå stilla och hålla sig i listen. Då liknar man en människa som stirrar sig blind på jungfrufödelsen eller någon annan dogm och stannar där.

Dogmerna har alltså bara en uppgift och det är att leda oss mot Kristus, leda oss ut i den större frihet som Kristus kallar oss till. Den enskilda dogmen får aldrig bli vårt huvudintresse så att vi klamrar oss fast vid den, då blir den ett hinder mer än en vägvisare. Nej, varje liten del av trosbekännelsen och varje liten del av evangeliernas berättelse om Jesus har bara en enda uppgift och det är att leda oss in i själva mysteriet Kristus, bara där finner vår själ sin ro.

Inför din egen fortsättning på den här predikan och inför fortsättningen av ditt liv vill jag alltså ge dig två råd:
1. Sluta irra omkring på egen hand mitt i rummet, sök dig till en vägg, sök dig till de sanningar som Gud uppenbarat för oss kristna, de sanningar som du möter i Bibeln och i kyrkans bekännelse.
2. Låt dogmerna leda dig vidare, hela tiden vidare tills du äntligen står vid den där öppningen Kristus och känner doften från en större verklighet! AMEN… som idag har tre prickar efter sig, fortsättning följer alltså - i din egen tankevärld där du är fri att lyfta av taket på byggnaden, öppna dörrar i dogmväggarna eller möjligen riva hela bygget. I bildernas värld är allt tillåtet!