Lovsång
Familjegudstjänst
Tacksägelsedagen 2011
Stefan Risenfors

<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Den här söndagen vill lära oss tacksamhet. Men då kan man fråga sig om vi svenskar verkligen behöver lära oss just tacksamhet. Vi som säger TACK i tid och otid. När vi kommer säger vi TACK FÖR ATT JAG FÅR KOMMA, när vi går säger vi TACK FÖR MIG. Ja, vi säger t o m tack när vi får tillbaks växelpengarna i livsmedelsaffären. Och när vi just betalat dyrt för en biljett i en biljettkassa så säger vi TACK när vi får den där biljetten! Som om vi var förvånade över att snabbköpskassörskan inte behöll de där 216 kronorna som vi betalt för mycket, och som om vi var överraskade för att vi verkligen fick den där biljetten vi just betalat för!

Eller är det kanske bara vi vuxna som gör på det viset? Hur är det med barnkören – säger ni tack när ni får tillbaks pengar när ni handlat?...

Innan jag fortsätter vill jag säga att jag faktiskt gillar de där små automa¬tiska tack-orden, så jag tycker att vi ska fortsätta med dem. Men samtidigt skulle jag vilja att vi en stund funderar över den där djupare tacksamheten, den tacksamhet som vi verkligen känner antingen vi ger ord åt den eller inte.

Om vi tänker oss två tvillingar som växer upp i samma familj och som får precis lika mycket kärlek från sina föräldrar, som är precis lika duktiga i skolan och som växer upp och börjar arbeta i samma yrke där de är precis lika duktiga och får exakt samma lön. Ja, vi tänker oss alltså två människor som får likadana liv och som därför borde ha precis lika mycket att vara tacksamma för.

Men det fanns faktiskt en skillnad mellan de här tvillingarna och den berodde på att på en skollektion i första klass så blev de kallade till skolfotografen med tio minuters mellanrum. Det råkade vara den lektion då läraren gick igenom olika former av ordet FÅ. Den ena tvillingen missade därför grundformen FÅ medan den andra tvillingen missade formen FÅTT. Och det här innebar att den ena tvillingen under hela sitt liv hade all sin uppmärksamhet riktad mot vad han kunde få, medan den andra tvillingen hade sin uppmärksamhet riktad mot vad han redan hade fått.

Nu har de där båda tvillingarna blivit 50 år gamla och de ska intervjuas i TV av någon konstig anledning – kanske just för att det är så ovanligt att två människor får exakt likadana liv. Men under den där intervjun märker alla TV-tittarna att de där båda tvillingarna är ju inte alls lika. Den ene är väldigt tacksam över det liv han fått leva medan den andre är bitter och besviken över hur livet har blivit.

Och nu skulle jag vilja att ni hjälper mig med att förstå hur det kunde bli så här! ….

Den här söndagen, Tacksägelsedagen, vill alltså hjälpa oss att inte tappa bort det lilla ordet FÅTT så att vi ser allt det som vi redan har fått. För det är ju så mycket:
1. en kropp som fungerar
2. ett land där man slipper svälta
3. hus där man slipper frysa
4. bilar och cyklar och bussar finns det massor av så man slipper gå långa sträckor om man inte vill
5. det finns rent vatten i en kran hemma så vi slipper gå långt för att hämta vatten i en brunn
6. när det är mörkt ute så finns det gatubelysning så man ser var man ska gå
7. vi får själva välja vilka vi vill ska bestämma både i Mölndal och i hela Sverige
8. alla får gå i skola och lära sig läsa och skriva och mycket annat
9. barn slipper arbeta för deras föräldrar har tillräckligt med pengar för att försörja familjen
10. sjukhus som gör att om vi skadas eller blir sjuka så kan man göra jättemycket för att vi ska bli friska.

Och vem ska vi då tacka för allt det här? Ja, det är många som hjälpt till att bygga upp vårt samhälle men det finns någon annan som gett dem allt de har och som ett oss allt vi har och det är Gud. Det var Gud som såg till att du föddes, det var Gud som såg till att du hamnade just här. Ja, det är faktiskt Gud som skapat hela universum. Så därför bör vi säga en massa små tack till varandra men ett jättestort TACK till Gud. Egentligen gör vi det varje söndag när vi sjunger lovsånger och idag gör vi det extra mycket. Men det allra viktigaste är att den där stora tacksamheten till Gud finns inuti oss. Och om vi tänker på de där båda tvillingarna så förstår vi att det är så mycket roligare att vara tacksam än att vara otacksam! AMEN