Guds rike är nära

Högmässa i Stensjökyrkan
2:a advent 2013   
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT-text Jer 33:14-16
Epistel Heb 10:32-39
Evangelium Mark 1:14-15

Beredelsetal

Den här veckan har präglats av att en av vår tids stora män gått ur tiden, Nelson Mandela. I alla kommentarerna efteråt har man också skrivit att Mandela redan under sin långa fängelsetid var bekymrad över den helgonstatus han höll på att få. Han kände helt enkelt inte igen sig i den. Nu skulle man ju kunna se det som en bekräftelse på att han verkligen var ett helgon för till helgondygderna räknar vi gärna också ödmjukhet. Ungefär så här sa Mandela själv om sin oönskade helgonstatus:

Jag har aldrig varit ett helgon, inte ens enligt den de­finition som säger att ett helgon är en syndare som försöker bättra sig.

Men det viktiga med Mandela är inte om han förtjänar att kallas helgon mot sin vilja, det viktiga är det föredöme han utgör i sin politiska gärning. Han valde försoningens väg och somliga menar att det är särskilt anmärknings­värt med tanke på hans 27 år i fängelse. Jag tänker nästan tvärtom för även om de första åren var mycket hårda så fick han allt bättre villkor i fängelset och de sista åren fick han bo i en fångvaktarbostad. Det han fick kanske kan liknas vid en 27 år lång retreat och just han råkade ha personliga förut­sättningar för att kunna utnyttja retreaten på allra bästa sätt. Där i fängelset kom Mandela till insikt om att den våldets väg som han tidigare motvilligt accepterat inte var en väg till det enade Sydafrika som var hans mål.
Så låt oss då lära av en man som fått mer tid för eftertanke än alla vi andra – låt oss lära oss att den försoning vi söker börjar med att vi försonas med dem som gjort oss illa. Som vi ber: Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss… Låt oss be och bekänna…

Predikan

1. "Tiden är inne,
2. Guds rike är nära.
3. Omvänd er och
4. tro på budskapet."

I dagens korta evangelium ger oss Jesus två konstaterande och två uppmaningar, så det får bli fyra delar i dagens predikan.
1. Tiden är inne

När Jesus säger de här orden befinner han sig i början av sin offentliga verksamhet. Enligt evangelisten Markus har han som beredde vägen för Jesus, Johannes Döparen, just blivit fängslad och han ska snart bli avrättad, och Jesus står i begrepp att börja samla en grupp av lärjungar. Jesus är i 30-årsåldern och Bibeln ger oss intrycket att han hela sitt liv förberett sig för treåriga kampanj som han nu ska påbörja. Han har väntat länge och bokstavligen är tiden nu inne för honom att träda fram ur anonymiteten och för mänskligheten är tiden nu inne för tre år som förändrade människans förutsättningar på jorden. Tre år av förkunnelse i ord och gärningar som förändrat miljontals människors liv och som 2000 år senare gav Nelson Mandela nycklarna till den försoningsideologi som världen nu hyllar honom för.

Men det är inte bara så att tiden VAR inne då för 2000 år sedan, det är också så att tiden ÄR inne just nu. Det är ju det som är det fantastiska med alla Jesusorden i Nya testamentet – det går alltid att tillämpa dem här och nu och det är först då dom visar sin kapacitet att förvandla liv! När Jesus idag säger att tiden är inne så betyder det att det bara finns ett heligt tempus och det är presens! Även om det är ett för oss obegripligt påstående så måste vi konstatera att Gud finns utanför tiden i ett ständigt pågående NU och därför tänker jag mig att det gudomliga liksom läcker in i vår tillvaro i en enda punkt och det är i nuet. I nuet tangerar det jordiska det gudomliga och därför är det verkligen så att tiden är inne. Det är nu det gäller, det är nu du kallas att lyssna och följa det budskap som Jesus ger.

För även om eftertänksamhet är bra, inte minst 27 år av eftertänksamhet som i Nelson Mandelas fall, så får inte eftertänksamhet innebära att skjuta upp allt till morgondagen. Det finns beslut som behöver fattas just i detta ögonblick, det finns riktningsförändringar i ditt liv som behöver göras just nu och när du väl börjat vandra i den nya riktningen – då är det tid för eftertänksamhet. Men om du skjuter upp beslutet om att ändra riktning så kan det bli för sent att göra det för det finns bara ett gudomligt tempus och det är presens, nutid!

2. Guds rike är nära

Just begreppet GUDS RIKE är något återkommande och mycket centralt i Jesu förkunnelse. Samtidigt är det ett begrepp som är undflyende och svårfångat, vi kan inte riktigt definiera det för det är fyllt av paradoxer. Ibland syftar ”Guds rike” på ett kommande himmelskt rike på andra sidan döden, ett gudsrike där allting sker enligt Guds vilja, där ondskan är utplånad och Gud är ensam på plan.  Men Guds rike är också någonting som är här och nu och då skulle vi kunna översätta det med GUDS NÄR­VARO. Det här uttrycks i tredje versen av psalm 174 som vi strax ska sjunga, den lyder så här:

                      Medan dagen ännu dröjer
är ditt rike redan bland oss,
dolt som vatten under jorden,
dolt som vind i trädets krona,
tills vi ser dig som du är.

Bilden av vattnet under jorden: Tänk dig att du vandrar i ett ökenlandskap och håller på att törsta ihjäl, men det du inte vet är att du hela tiden vandrar rakt ovanpå en underjordisk vattenåder som går bara några decimeter under marken. Det skulle räcka att du stannar upp och gräver några minuter i sanden så skulle du finna rent klart vatten. Jag tror att det är det Jesus vill säga när han säger att Guds rike är nära. Allt du behöver finns inom räckhåll, du behöver inte förflytta dig utan du kan gräva där du står. Jesus är redan närvarande i ditt och mitt liv, det är bara det att vi så sällan märker det. Kanske beror det på att vi rusar fram där uppe på ytan, hela tiden är det nya hägringar som fångar vårt intresse. Men under våra fötter rinner det levande vattnet, om vi bara stannade upp skulle vi rent av höra det porla där under våra fötter.

Har du tänkt på att en och samma verklighet kan fylla dig med helt olika känslor? Vissa dagar vaknar du upp fylld av tacksamhet och glädje, vissa dagar är det så lätt att leva och allting ter sig självklart. Men andra dagar kan exakt samma verklighet fylla dig med missmod. Det är ju som det ofta sägs att skönheten ligger i betraktarens ögon. Allra tydligast märker vi det kanske på förälskelser – när vi är förälskade upptäcker vi plötsligt skönheten i en annan människa på ett helt nytt sätt. Plötsligt ser vi det vi inte sett förut och det som ingen annan verkar se – hur oerhört vacker hon eller han är!

Den här sortens upplevelser kan kanske hjälpa oss förstå hur Guds rike kan vara nära oss utan att vi ser det. Så budskapet från den här andra punkten i predikan får bli: Våga tro att det går en vattenåder också rakt genom ditt liv! Våga tro att också din mark är värd att gräva i! Våga tro att precis den mark du trampar är helig mark för också där låter sig Jesus finnas!

3. Omvänd er!

Omvändelse är ju ett av de där klassiska kristna begreppen. Men det gör sig bättre som verb än som substantiv. För som substantiv kan det så lätt förpassas till gårdagen – att man ser tillbaka på en särskild punkt i sitt liv där man tog emot Jesus och talar om det som sin omvändelse. Visst kan det ibland vara viktigt att rekapitulera sitt kristna liv och erinra sig särskilt viktiga händelser och tidpunkter, men omvändelse är samtidigt något som ständigt behöver ske. Just för att Guds tid alltid är presens behöver jag ständigt vända mig mot Gud och eftersom det är så mycket i våra liv som drar oss bort från Gud så handlar det i praktiken om en omvändelse, en daglig omvändelse. Kristen människosyn är ju väldigt tydlig på den här punkten – en människa kan aldrig utrota det inom henne som står emot Gud. Det kommer alltid att finnas där. Ungefär som en sån där leksak som har en dold tyngd i sig – hur man än försöker ställa den så återtar den omedelbart en position där tyngden hamnar längst ner. Ungefär så är det med oss människor – girigheten, självupptagenheten, avundsjukan och missunnsamheten inom oss är ungefär som den där dolda tyngden. Slutar vi ge akt på oss själva så kommer de att ta över och vända oss bort från Gud och bort från det sanna livet.

Så varför inte börja dagen med en daglig omvändelse! Börja dagen med att återställa balansen och överlämna denna nya dag i Guds händer med en stilla bön om att kunna leva den enligt Guds vilja!

4. Tro på budskapet!

Ja, vad är TRO? Vad innebär det att tro på budskapet och vilket är budska­pet? Ja, det budskap som Jesus syftar på är EVANGELIET. Eller på svenska: glädjebudskapet. Vi får aldrig tappa bort detta här i kyrkan – vilken färg det än är på prästens stola så syns den mot en bakgrund av vitt. Och vitt är glädjens färg! Om du går från kyrkan utan att ha fått med dig någon glädje härifrån så har gudstjänsten inte nått fram till dig. Om tillvaron inte ter sig lite ljusare också i andlig bemärkelse kl 11 än kl 10 – ja då behöver vi tillsätta en haverikommission för den här gudstjänsten för meningen är att varje gudstjänst ska fungera som något slags andlig ljus­terapi där du tankar evangeliets ljus in i ditt eget liv. Evangeliets glädje­budskap är precis det som vi uttrycker i Stensjöns församlings målparagraf: Att få varje människa att känna och förstå att hon är älskad av Gud.

Budskapet är alltså glädjebudskapet om Guds kärlek men vad betyder det då att TRO på budskapet?

Ja, när det gäller begreppet TRO så visar svenska språket sin ordfattigdom för vi har ju bara ett enda ord för det som t ex engelska språket har flera olika begrepp för, som; believe, think, guess, trust och imagine. När det handlar om uttrycket tro på budskapet så behöver vi kanske översätta med förtrösta på budskapet för att förstå vad Jesus uppmanar oss till. Att tro på evangeliet blir då att våga grunda hela sitt liv på förvissningen om att Gud älskar mig vad som än händer.

Det viktigaste med begreppet tro är kanske att det mer hör hemma i hjärtat än i hjärnan. Också här kan vi dra en parallell till kärlek och förälskelse – kärlek är inte något som uppstår i hjärnan utan i hjärtat. Vi kan aldrig resonera oss fram till att bli förälskade i någon men däremot kan förälskelsen drabba oss. Och på liknande sätt är det med tron med den skillnaden att man kan komma en bit på väg med intellektuella över­väganden. Med hjärnan och vår intellektuella förmåga kan vi ibland bygga hinder för tron men samma intellektuella kapacitet kan också undanröja hinder för tron. Fast hjärnan kan inte föra oss längre än till att tron är ett möjligt och intellektuellt försvarbart livsåskådningsalternativ. Hjärnan för oss fram till en korsväg med flera möjliga alternativ men sedan måste hjärtat få vara med. För det som sedan krävs är det där som den danske filosofen Sören Kirkegaard betecknade som ”språnget ut på 70 000 famnars djup” – att våga kasta sig ut och lita på att Någon tar emot. Då handlar plötsligt tro om tillit. Och kanske är det så vi kommer närmast vad Jesus vill säga: Tro på budskapet blir då:
Ha tillit till glädjebudet!
 Lita på att Gud älskar dig! AMEN 

NÄSTA PREDIKAN 2:A ADVENT  2014>>