Vårt dop
Högmässog. med dop
1:a eft. tref. 2003
Stefan Risenfors
<<Föregående   >>Nästa
Texter
GT-text Jes 43:1-3
Epistel Rom 6:3-11
Evangelium Joh 3:1-8

Predikan
1. Nikodemos
Nikodemos tillhörde alltså Stora Rådet i Jerusalem. Det betyder att han hörde till den förnämsta, rikaste och mäktigaste gruppen i hela landet - lite av Göran Persson, K G Hammar och Pieter Wallenberg i en och samma person. Nikodemos åtnjöt alltså ett mycket högt anseende - såväl religiöst, politiskt som socialt. Det innebär att han hade mycket att förlora och det innebär en mycket begränsad handlingsfrihet. Jag tror att vi ibland glömmer hur ofria samhällets toppar måste vara. Allt de gör blir offentligt och varje handling eller yttrande får så stora konsekvenser - som att balansera på toppen av en pyramid! Man måste vara mycket försiktig däruppe på toppen - det är så lätt att ramla ner och fallet blir så långt!

Så var läget för Nikodemos. Där en vanlig jude hade kunnat kosta på sig att ställa några nyfikna frågor till Jesus i fullt dagsljus, där måste Nikodemos smyga till Jesus mitt i natten - om någon såg honom kunde det få förödande konsekvenser!

Jag tror att det finns många smygtroende nikodemosar också idag. Jag hörde talas om en sort när jag arbetade i det kommunistiska Polen på 1970-talet. Då handade det om höga partifunktionärer som på söndagarna reste ut till nån liten avlägsen landsortskyrka för att fira mässa där ingen kände igen dom. Men dessa nikodemosar finns också i Sverige idag - människor som är genuint nyfikna på Jesus men som inte vågar visa det för sina grannar, släktingar, arbetskamrater och vänner. Människor som också i vår tid kommer till Jesus på natten - kanske i form av en aldrig bortglömd barnslig aftonbön som man egentligen har vuxit ur, kanske i form av ett framviskat nödrop när livet känns som mest förtvivlat. Det händer också att vi möter dom i telefonsjälavården på SOS 112.

Man skulle kunna anklaga dessa nikodemosar för feghet, för att de inte öppet vågar stå för sin tro eller ens för sin nyfikenhet. Men Jesus gör inte det - inte ett anklagande ord till Nikodemos trots att han tillhörde den grupp rika och mäktiga som Jesus ofta skoningslöst attackerade i den offentliga debatten. Om Jesus hade varit en kallhamrad realpolitiker hade det också legat nära till hands att han hade utnyttjat Nikodemos för sina egna syften - han kunde offentligt ha antytt att han hade meningsfränder bland de allra mäktigaste och på så sätt kunde han ha sått splittring och inbördes misstänksamhet bland sina mäktigaste fiender. En politisk rådgivare i Rosenbad eller Vita Huset hade säkert kunnat föreslå en sån taktik. Men inte Jesus! Jesus kunde aldrig använda människor för sina egna syften. För Jesus var nämligen varje enskild människa ett mål och inte ett medel för att uppnå något annat!

I Jesu efterföljd bör vi därför vara rädda om våra nikodemosar - vi bör ha respekt för dem eftersom den risk de trots allt tar ofta är betydligt större än de risker vi oftast tar för vår tro. För deras skull bör vi ha många dörrar öppna i våra församlingar, nattöppna dörrar med låga trösklar. Vi bör vara generösa med att förse folk med godtagbara ursäkter för att gå i kyrkan. Och varje Nikodemos förtjänar att få ärliga svar på sina frågor också när de döljer sin nyfikenhet bakom bullrande polemik, och de ska själva få bestämma takten i sitt närmande till Jesus!

2. Dopet som pånyttfödelse
I Sverige används ibland begreppen "pånyttfödd kristen" eller "andedöpt kristen", i USA har begreppet "born again christian" blivit en positions-angivelse med såväl religiösa som politiska konsekvenser. Själv minns jag fortfarande diskussionen jag hade med en svensk pingstvän på sjömans-kyrkan i Antwerpen 1979. Han frågade om jag var "frälst" och jag vände och vred på mig när jag skulle svara eftersom begreppet som jag uppfattade det inte stämde överens med min bild av det andliga landskapet. "Frälst" lät i mina öron så självupptaget och definitivt, så statiskt - som att jag var färdig som människa i andlig bemärkelse. Jag tror att jag sa att jag var frälst genom att jag var döpt och jag tror att jag försökte få fram nån bild som inte var så statisk utan mer pekade mot att det handlar om en vandring med Jesus där mycket kan hända. Jag tror inte att den här pingsvännen förstod mig, åtminstone tror jag inte att han var nöjd med mitt svar - i hans begreppsvärld var ju ordet "frälst" så självklart och okomplicerat.

Den här 24 år gamla diskussionen tar jag upp eftersom den satte djupa märken i mig i ett skede av livet när jag sökte efter ett språk för min tro. Jag tror också att det här gamla samtalet kan illustrera problemen med de religiösa begreppen, som t.ex. detta att "födas på nytt" som Jesus talar om och Nikodemos missförstår. Vi måste ju konstatera att den andliga verkligheten inte låter sig fångas i ord, att varje religiöst begrepp är en våldsam reduktion för något som inte ens vår tanke förmår fatta. Vid kyrkkaffet igår talade vi om begreppet tro och om hur olika man ser på det i olika kulturer och religioner. Vi lutheraner är ofta fångar i ett väldigt intellektuellt och verbalt sätt att se på begreppet "tro" men i andra kulturer kanske tron mycket mer uttrycks i rituella handlingar eller i ett speciellt sätt att leva.

Jag tror faktiskt inte att Nikodemos blev särskilt mycket klokare av det Jesus sa om att födas på nytt, inte ens när Jesus försökte förklara det. Anledningen till att Nikodemos inte släppte taget om Jesus, för han dyker upp såväl under rättegången mot Jesus som vid hans grav, anledningen till detta tror jag egentligen inte är det Jesus säger utan det Jesus gör. Redan i dagens evangelium säger han ju också att det är Jesu handlingar som gjort intryck på honom: "Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom."

Men vad ska vi då ta oss till med de religiösa begreppen och vad ska vi göra med oss präster som har till jobb att ge ord åt nånting som egentligen inte kan uttryckas med ord? Ja, kanske kan vi får hjälp av uttrycket "klä i ord" - det innebär ju att orden är något som sitter utanpå på samma sätt som kläderna. Kläder kan vara vackra och göra oss nyfikna på den människa som finns i kläderna, och på samma sätt kan ord vara vackra och göra oss nyfikna på det som finns bakom orden. Men det viktiga är alltså inte kläderna eller orden utan det som finns innanför.

Men då finns det också olika sorters ord - dogmatiska begrepp kan ibland vara avgränsande och utestängande. Ibland behövs de ändå - inte för att avgränsa Gud utan för att gör en nödvändig avgränsning av en av många provisoriska mänskliga gemenskaper kring Gud. Som provisorier behövs alltså orden men också som språngbrädor ut mot själva äventyret "tro", det äventyr som börjar bortom orden! Och där orden slutar, där tar riterna vid - som dopet. Det heliga mysteriet dopet som rymmer så mycket mer än ord kan uttrycka. Som ett Guds kroppsspråk där Gud vill omfamna varje människa. Eller kanske som en Guds OMNIPUSS - omni är nämligen latin och betyder "alla" och "puss" betyder puss. Dopet som en mycket blöt puss från Gud - en kärleksförklaring till varje människa, en kärleksförklaring där Gud säger: du finns eftersom jag ville dig! och där Gud kanske lånar ord från Nils Ferlin och säger: Ditt hjärta är mitt och mitt hjärta är ditt och aldrig jag lämnar det åter, min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Så säger Herren i den blöta omnipuss som vi kallar "dop"!

AMEN