Ett är nödvändigt

Högmässa i Stensjökyrkan
15 efter trefaldighet  17 sept.2023
Anna Sophia Bonde
Texter
5 mos 4:29-31
Fil. 4:10-13
Evangelium Luk 10:38-42

<<Föregående   >>Nästa

Predikan
5:e Mosebok är Mose testamente till folket. Ett avskedstal om sisådär 30 kapitel! Han har precis fått reda på av Herren att han inte kommer att få sin bön uppfylld, den om att själv komma in i det förlovade landet. Herren har sagt: nej Mose, det är Josua som kommer att föra folket in dit. Och han säger till och med till Mose: ge Josua uppdraget, ingjut mod och styrka i honom. Han förutsätter att Mose kommer att kunna vara storsint!

Sen kommer det fjärde kapitlet med förmaningar från Mose till folket och det är som att han vet hur det ska bli, hur det ska gå. han vet att folket kommer att glömma bort Herren (som ändå gjort så underbara saker för dem), att de återigen kommer att göra sig gudabilder att tillbe, att de så småningom pga sin bortvändhet från Gud kommer att bli fördrivna från landet. Och sen kommer dagens lilla passus: Men där skall du söka Herren. Alltså där, i förskingringen, långt borta från Jerusalem och templet och det heliga landet. När du är i nöd i kommande dagar då ska du vända tillbaka till Honom. Om än ni glömmer förbundet kommer Han inte att göra det.

Detta är något annat än vad som möter i en norsk serie som jag tittar på nu med min ene son, Ragnarök. Där bestämmer sig den ”goda” sidan för att ta hjälp av ”sejd”, den gamla nordiska trolldomen, konsten att med hjälp av droger se in i framtiden. Det där är ett knep som Bibeln rakt igenom varnar för. Det Mose gör är att han på grund av sin goda kännedom om hur människor är, vill berätta för sitt folk hur det kan komma att bli och både varna dem och trösta dem.

Det är en svår konst. Men viktig för en ledare att inte bara säga ”allt är väl, allt är väl”. De behövde ju rustas och vem skulle kunna göra det bättre än Mose, som kände dem så väl?

Just nu läser jag en intressant bok om Den okända Astrid Lindgren. Det är inte så smaskigt som det låter, inga sexuella hemligheter eller så. Det handlar om Astrid som förläggare och inte minst hur hon stöttade sina barnboksförfattare. Det är så fint att få läsa utdrag ur brev som hon skrev till dem, hur hon går tillväga. Hon har precis den där kombinationen som jag tycker mig se hos Mose: hon är ömsint men är ändå samtidigt klar och tydlig. Många är de författare som vittnar om hur viktig hon var för dem. Hon riktigt själavårdar dem.

I förlagsvärlden kan man inte säga ”Ett är nödvändigt”, för där är det två saker som är nödvändiga: både kvalitet och vinst.

Det låter så fint: ett är nödvändigt. Men vi lever nog inte så. Vi har så många saker som vi vill hinna med, som vi vill prioritera.

När Jesus säger till Marta: du gör dig bekymmer för så mycket, fast bara en sak behövs, då ligger i det detta märkliga att i Jesus innefattas allt, om vi har Jesus har vi allt annat, om vi inte har Jesus kommer vi till slut inte att ha något. Har vi Jesus har vi också vårt äktenskap, våra vänner, konsten, musiken, litteratur och sport och allt annat vi värdesätter. När vi sätter Honom först, då helgar vi också allt det andra vi håller på med, alla andra relationer, alla andra sysselsättningar. Tänker vi att vi ska göra det andra först och sedan, kanske, fundera på Gud, så är risken rätt stor att det aldrig blir av. Inget kan kännas så likgiltigt som att fundera på det där med Gud när livet flyter på som vanligt och ingen runtomkring verkar tala det språket. Vad skulle då jag ha för glädje av att mödosamt lära mig det? Gäsp, gäsp.

Men om Bibeln har rätt så är Jesus värd allt. Det är jobbigt att säga detta för jag är inte säker på att jag själv alla gånger är så superlojal som jag skulle vilja vara.

Men ifall man ändå skulle vilja fundera lite mer kring vad det jag nyss påstått om Jesus betyder så har vi en god följeslagare, eller guide snarare, i Paulus. T ex i Kolosserbrevet så skriver han: Guds hemlighet, Kristus – i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda. (2:2f) Och lite senare: I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. (2:9) Eller, som vi hör idag, i episteln: Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.

Som någon sa: Jesus är enda vägen till Gud men det finns många vägar till Jesus – och tack och lov för det. Det där exklusiva med Jesus kan vara ganska provocerande, det låter som elitism, det låter som om somligt är bättre än annat och att om det stämmer så kan omöjligt var och en bli salig på sin tro. Då är det just Jesus vi måste luta oss mot, just Jesus vi måste söka FÖRST. Börjar vi med Honom så får vi allt det andra också.

Jag fick en gång frågan: om du måste välja mellan din man och dina barn, vad väljer du då? Jag förstod att det var en sån där listig fråga, med ett bestämt syfte. Jag svarade ”min man”, eftersom om det inte varit för honom så hade vi ju inte haft några barn. Och ungefär sådär betyder det att vi måste söka Jesus först. Inte så, som jag trodde ibland när jag var liten, att man skulle sitta och läsa Bibeln och helst inte göra så mycket annat. Utan att Jesus helgar allt det jag gör, mina tankar, handlingar, mina relationer. Jag ska lämna allt till Honom, inget är han ointresserad av. Inget i mitt liv är för obetydligt för att Han inte skulle vilja dela det med mig.

Varför förebrår Jesus Marta? Ja, inte är det för att hon var en god husmor, bra på att laga mat, att det hade varit bättre om hon varit lite mer som Maria. Nej, jag tror att det Hans ord riktar sig mot hennes egen förebråelse, att systern inte hjälper till.

Han önskar henne samma storsinthet som Herren förväntade sig av Mose gentemot Josua: att unna henne den där enfalden som gör att hon bara vill vara stilla hos Jesus. Marta kanske avundades Maria den där koncentrationen och stillheten. Hur lätt är det inte att vi avundas varandra!

Tänk om Marta hade kunnat se att hon hos Jesus kunde hämta kraft för det som var viktigt i hennes liv? Tänk om vi hade kunnat se det? Då hade vi kanske inte så mycket pustat och stönat. Kanske ska vi här påminna oss dopgudstjänstens bön: Herre, hjälp oss som föräldrar att ge din kärlek vidare till de barn vi fått ansvar för. Herre, hjälp mig att ge din kärlek vidare till det jobb du satt mig i, till de människor du för i min väg, de uppgifter och utmaningar.

Tänk om det faktiskt är sant att endast ett är nödvändigt. Och att det inte alls är utom räckhåll för oss, utan att vi allt som oftast krånglar till livet för oss. Inte, förstås, så att livet tillsammans med Jesus blir okomplicerat och lätt. Men att vi lär oss att hämta den kraft vi behöver från Honom som har tillgång till den kraften, mer än vad vi många gånger anar eller skulle våga tro.