Det nya förbundet

Skärtorsdagsmässa i Stensjökyrkan 2017
Stefan Risenfors
Texter
GT 2 Mos 24:3-11
Epistel  1 Kor 10:16-17
Evangelium Mark 14:12-26
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal

Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt…

Varför står det nämnt både hos Markus och Lukas att det var just i övervåningen det där rummet var beläget? Och den där mystiska titeln på Roy Anderssons civilisationskritiska film från 1999: ”Sånger från andra våningen”… Roy Andersson påstår sig själv vara en ateist som beundrar Jesus – menade han med den titeln att hans budskap om solidaritet med den utsatta människan var samma budskap som det Jesus kom med den där kvällen då han instiftade nattvarden?

 Jag vet inte om det ligger ett medvetet fördolt budskap i vare sig filmtiteln eller i det faktum att det särskilt nämns att det var på övervången som Jesus instiftade nattvarden. Däremot tror jag att det är helt rätt att spekulera och fantisera utifrån bibeltexter så länge man inte påstår att det är något annat än spekulationer. Bibelordet bjuder liksom in till fri lek och då kan vi bli alltför hämmade om vi har en alltför högtidlig syn på de där bokstäverna. Så låt oss leka lite med det där med övervåningen och utgå från att där finns ett alldeles särskilt budskap till oss idag. Särskilt som det i Apg 1 nämns att när lärjungarna återvände till Jerusalem efter Jesu himmelsfärd så var det ”i det rum i övervåningen där de höll till” Det var där de var samlade ”under ständig bön” som det står i texten.

Vad är det som händer när vi går upp på övervåningen i ett hus? Jo, vi kommer längre ifrån bruset på gatan och vi skaffar oss lite överblick, vi ser längre. Och jag tror att vad vår tid behöver mer än något annat är människor som drar sig undan till övervåningen – det kan vara i ensamhet eller som i dagens evangelium till gemenskap med andra. Men en annan sorts gemenskap än den där ytliga, pratiga och distraherande som vi möter nere på gatuplanet där alla människor trängs i sina alldagliga sysslor.

Det har funnits tider i kyrkans historia då vår kallelse främst har varit att komma ner från övervåningen, tider då kyrkans folk isolerat sig i sina elfenbenstorn och markerat avståndet till de andra. Men idag tror jag att problemet främst är det motsatta – vi vistas alltför lite i avskildheten på övervåningen. Vi rusar omkring lika blinda som alla andra i konsumtionshysteri och trendkänslighet och är lika hungriga som alla andra på ständigt nya distraktioner. Därför behöver vi övervåningen mer än någonsin. Vi behöver stanna upp, reflektera, få överblick och sammanhang. En övervåning där vi kan ta ut en riktning i livet för att komma bort från det där ständiga irrandet.

I nattvarden finns en riktning. I nattvarden finns inte så mycket mer än en riktning för största delen av den måltiden utgörs av ett mysterium som vi kan förstå först när vi är hemma i den slutliga övervåningen. Men den riktning som finns i nattvarden är paradoxalt nog en riktning neråt. Vi kanske inte vill för vi vill sträva ännu högre upp – ännu mer av salighet och avskildhet – men Jesus väntar någon annanstans. ”men du gick hela tiden längre ner” som det uttrycks i en av psalmerna idag.

Vi ska alltså inte stanna på övervåningen men övervåningen är en rastplats, en mötesplats och ett rum för proviantering inför uppdraget som väntar i tjänst bland människorna nere på gatuplanet, eller rent av ner i källaren – i vår egen källare. Där nere bland allt det som vi hela tiden flytt ifrån, där nere bland bitterheter, trasigheter, livslögner och uppgivenheter börjar kanske uppdraget – att låta försoningsblodet från korset skölja rent där nere. Låt oss be och bekänna …