Guds härlighet i Kristus

Högmässa i Stensjökyrkan
Trettondedag jul 2023
Anna Sophia Bonde
Texter
1 Kung 10:1-7
Epistel Ef 2:17-19
Evangelium Matt 2:1-12

<<Föregående Nästa>>

Predikan

Kung Salomo hade en gång fått nämna för Gud vad han allra mest önskade sig och då hade han bett om vishet att vara en god kung för sitt folk. Han är ett exempel på det som Jesus säger i Bergspredikan: Sök FÖRST Guds rike så skall allt det andra tillfalla er. Salomo fick verkligen ”allt det andra”. Och när drottningen av Saba, som själv var en riktig högstatusperson, kom till honom blev hon imponerad. Hennes slutsats, som inte är med i dagens GT-text lyder såhär: Herren, din Gud, vare lovad, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron. I sin oändliga kärlek till Israel har han gjort dig till kung, för att du skall sörja för lag och rätt.

Hon kommer, precis som kungarna idag, långt bort ifrån och har egentligen andra gudar, annan tro. Men de får syn på något viktigt och följer det spåret. Och det som väcks, både i drottningen och de vise männen är en längtan att ge något av det egna.

Sen finns det också en viktig skillnad mellan drottningen av Saba och de tre vise männen. Hon ger som till en jämlike. Kungarna idag, de ger för att de iakttagit en större kung än de själva, någon som de till och med faller på knä inför.

Vem eller vad faller du på knä inför i ditt liv? Och om du kan nämna något: är det värt att falla på knä för? Alltså: att hålla högst. Vad är det första du gör på morgonen, det sista på kvällen? Till vad är det du sätter din lit, det du allra mest hoppas på?

Såhär skildrar poeten Hjalmar Gullberg hur de sammanfattar sin resa: Vårt ödes slutkapitel/är kanske Betlehem./Mantel och kungatitel,/må andra bära dem,/kullstörta eller styrka/rike och dynasti!/Vi reste för att dyrka/den som var mer än vi.

Det är att det ibland är folk på avstånd, folk som egentligen inte hör till, som blir föremål för Guds omsorg – det är inte helt ovanligt i Bibeln. Jesus nämner två sådana gestalter när han undervisar i Nasarets synagoga.

Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev hungersnöd i hela landet. Ändå sändes inte Elia till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.

Folket i synagogan blev vansinniga på Jesus när han sa så, och då var han ändå uppvuxen där i Nasaret. Men de drev honom ut ur synagogan och till och med ut ur staden.

Och det finns många exempel på människor som dras till Jesus, fastän de av en eller annan orsak borde hålla sig borta. Vi kan tänka på Sakaios, uppe i sitt träd, en fifflare, som Jesus såg och gav ett helt nytt liv. En kvinna som varit oren på grund av en svår sjukdom i många, många år – henne ser Jesus och upprättar.

Paulus skriver: Kristus Jesus har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära.

Han talar till en församling med människor som kom från olika håll. De kom från olika håll geografiskt och från olika religiösa håll. Så var det i Romarriket, i de här stora städerna, de var precis som storstäder idag, samlingsplatser dit många kom från olika håll.

Paulus uppgift när han skriver till de församlingar han grundat och andra som han känner är att skapa en enhet av de här disparata delarna. Eller: få dem i församlingen att förstå att de ÄR en enhet. Är de döpta in i Kristus så hör de ihop, då är de syskon, då är de Guds barn.

Den kristna församlingen var radikal på flera sätt. T ex var den radikal i det att den gav kvinnor och slavar ett helt nytt människovärde, jämfört med hur kvinnor haft det, t ex inom de olika grekiska religionerna, men också i judendomen. Och Paulus kan säga om sig själv att han är stolt över att vara ”Kristi slav” (fast B2000 översätter det oftast som ”Kristi tjänare”, de tycker nog att ”slav” är lite väl magstarkt). Han skriver mycket om detta, att vara slav och fri och menar, om man ska sammanfatta, att det där vilken status man har i samhället inte är det allra viktigaste, utan vem jag är i Kristus. Och har Jesus dött för mig och jag har tagit emot Honom i mitt hjärta – då är jag fri, oavsett hur det ser ut för mig ute i samhället. Så i de kristna sammanhangen kunde både fria och slavar sitta tillsammans vid samma bord, och kvinnor kunde profetera i gudstjänsten.

Men kristendomen var radikal också på andra sätt. Bland annat så var man skeptisk till den sexualliberalism som rådde i Romarriket. Paulus lyfter upp möjligheten till celibat, alltså att det är ett helt normalt sätt att leva och vara kristen, men också äktenskapet lyfter han fram, och troheten i äktenskapet. Detta var väldigt provocerande och är väl det också idag. Många som kom till den kristna församlingen var vana vid att leva lite hipp som happ. Men nu, menade Paulus, finns här en annan enhet, en ny enhet, ett nytt sätt att leva.

Vi vet förstås inget om vad som hände med de vise männen efter att de besökt Jesusbarnet. Men ATT de ser stjärnan, ATT de känner den där maningen inuti, ATT de ger sig iväg för att hylla den nye kungen – det är något vi kan låta oss inspireras av.

De är uppmärksamma. De lyssnade till sin längtan. De var inte rädda för svårigheter utan förstod att det var viktigt. Ja, kanske var det faktiskt en rent livsfarlig resa de gav sig ut på. Men de kunde, som Petrus och Johannes som vi hörde om på Annandag jul, de kunde inte tiga om det de sett! Jupiter, den största av planeterna, an­sågs av den tidens astronomer vara en kungastjärna som betecknade världsalltets härskare. Saturnus var enligt gammal tradition skapad av Gud för att beskydda Israel. Fiskarna, det sista av djurkretsens tecken, representerade den yttersta tiden.

Den där stjärnan, den var ett faktum. Den fanns där. Men det krävdes några som förstod vad det betydde för att något skulle kunna hända. Därför ska vi tacka Gud för våra begåvningar, våra yrken och be att Han använder det för sina syften. Och vi ska be att vi får se det som Gud vill att vi ska se och förstå det, förstå att det är viktigt, att vi inte bara kan tillbringa vårt liv i tv-soffan eller framför GTA som om det inte fanns någon mening i tillvaron. Det FINNS mening i tillvaron. Men Gud prackar den inte på oss. Vi har ett val, att bry oss om, att bjuda in Gud i vårt liv eller inte.

Målet för oss är detsamma som för de vise männen: att komma till Jesus, att knäfalla inför Honom, få del av all den rikedom som finns hos Jesus, och det kan vi göra oavsett om det är jul eller inte.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.