Nådens gåvor
Högmässa i Stensjökyrkan
Pilgrims gudstj. i Gunnebo
10:onde eft. Tref. 2015
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT Jes 27:2-6
Epistel 1 Kor 12:12-26
Evangelium Joh 15:1-9 

Beredelsetal

I dagens episteltext påminner Paulus oss om att i kroppen behöver alla delarna varandra just för att de är olika, och på samma sätt bör det vara i församlingen. Paulus skriver: ”Ögat kan inte säga till handen: jag behöver dig inte!” Men är det inte det vi säger hela tiden! Du är annorlunda, du tänker annorlunda än jag, du har andra åsikter än jag, du har fel, du är fel...! Men Paulus säger att just olikheterna är det som för oss alla nödvändiga. Just det som skiljer oss åt är det som gör att vi alla behövs! Låt oss bekänna att vi som ögon alltför ofta sagt till handen eller tänkt om handen: jag behöver dig inte! Låt oss be och bekänna...

Predikan

Vi har ett körsbärsträd hemma i trädgården. I år gav det nästan inga bär ö h t. De få körsbär som kom åts upp av skatorna. Det är så olika år från år med det där körsbärsträdet. Vissa år kan det ge väldigt mycket bär och andra år nästan ingenting. Det är ju så mycket som ska stämma för att det ska bli mycket bär – det ska vara rätt väder när trädet blommar, det ska vara tillräckligt mycket bin, humlor och getingar ute för att blommorna ska bli pollinerade o s v.

Om vi överför det där till oss människor så kan man ju se det på det viset att det är omständigheterna som styr vilken frukt vi kommer att ge. Vi ska vara planterade i rätt jordmån och istället för bin, humlor, getingar och väder så är det närvaron av andra människor som avgör hur vi ska bli som människor: att det var rätt människor runt omkring mig när jag var liten, att de just då orkade med ett litet barn, att de inte vid samma tillfälle drabbades av kriser och katastrofer utan att de just då hade tillräckligt med kärlek för att göra min uppväxt ombonad och trygg. Att mina föräldrar i sin tur hade fått kärlek av sina föräldrar så att de inte var känslomässigt skadade av sin uppväxt o s v. På samma sätt som med körsbärsträdet är det så många faktorer som ska finnas på plats för att jag ska bli en bra människa som kan bära frukt i form av kärlek, pålitlighet och allt vad som nu kan ligga i begreppet bära frukt.

Men riktigt så är det inte med oss människor. Vi är inte bara offer för vår uppväxt och våra omständigheter. Förra söndagen hörde vi om en person som såg det på det viset – det var den av tjänarna som bara fick en talent att förvalta av sin herre. Så mycket mindre än de andra tjänarna. Han såg bara det han inte hade fått, han såg orättvisan och gjorde sig till ett offer när han grävde ner den där enda talenten istället för att förvalta den. Han uppfattade sig som slav under omständigheterna, av honom kunde man inte begära något.

Men vi människor är inga körsbärsträd eller vinrankor som är fastvuxna på en plats i marken och utlämnade åt mer eller mindre begåvade trädgårds­mästare. Vi är inte slavar under omständigheterna för vår uppväxt eller vad som hänt senare i livet. Det är inte bara de omskrivna maskrosbarnen som har makt att trotsa sina förutsättningar utan det gäller oss alla. Vi har möjlighet att påverka vårt eget liv och även om vi också bär på en arvsynd som gör att vi aldrig blir felfria så kan ändå en liten människa åstadkomma så mycket oavsett hur förutsättningarna såg ut.

Och Jesus berättar i evangeliet vad allt handlar om: Bli kvar i min kärlek! Det var inte så att du fick all proviant med dig för livsresan när du föddes. Det finns möjlighet till kontinuerlig påfyllning längs vägen och det du behöver fyllas av om och om igen är just kärlek – Jesu kärlek. Den kärleken når oss vanligen genom andra människor men du kan också ta emot den på helt egen hand. När du ber, när du sådär avslappnat och ocensurerat pratar med Gud på alldeles egen hand, när du mediterar över bibeltexter, när du sjunger lovsånger med valfri tonsäkerhet, när du deltar i gudstjänsten och tar emot Jesus i både ord och sakrament, när du går i skogen och ser solljuset silas mellan löven och tänker på vem det är som skapat all denna skönhet … ja, det finns oändligt många provianterings­platser där påfyllningen sker utan att du tänker på det. I stort sett handlar det bara om att vända din uppmärksamhet mot Gud för då öppnas dina ögon också för allt det du redan har. Då uppstår ett slags sakralisering av det alldeles vanliga livet – allt blir genomlyst av nåd när du lägger märke till att ditt liv inte utspelas på något slags neutral mark utan att du faktiskt lever i den värld som Gud har skapat av kärlek till dig och alla människor.

Men, tänker någon, är detta inte bara en religiös variant av det där ”tänk positivt-dravlet” som ständigt predikas av alla dessa livscoacher av olika kulörer. Och mitt svar är att jo, visst har det likheter men det finns några väsentliga skillnader och samtidigt är det viktigt att minnas att de där trendbudskapen oftast har något alldeles äkta och viktigt i sin kärna men sen kan det bli ensidigt och ytligt när det presenteras. Men när Jesus säger ”Bli kvar i min kärlek” så finns det ett par väsentliga skillnader mot de flesta profana livscoacher. För det första är deras budskap ofta oerhört egocentriskt – det handlar om dig och bara om dig: du bär på alla resurser, det är bara att plocka fram dem. Men Jesu budskap är att du behöver vända dig till Honom – Han är lika nödvändig för dig som saven är för trädet. När livscoachen säger att du kan plocka fram allt du behöver ur din egen ryggsäck så säger Jesus:

·       Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila (Matt 11:28)

·       Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." (Joh 4:14)

·       Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. (Joh 6:35)

Den andra stora skillnaden mellan Jesus och de profana livscoacherna handlar också om deras egocentricitet. Deras mål är att du ska må bra, ja förmodligen är deras mål att de ska tjäna en del pengar på att du köper deras böcker men visst vill de också att resultatet av deras positiva tänkande och mindfulness ska bli att du mår bra. Men Jesus siktar längre än så – han vill att du och jag ska bära frukt i form av kärlek inte bara till oss själva utan också till andra människor. Han vill att ditt och mitt liv också ska påverka andra människors liv så att vi gör det lättare för dem att leva – det gäller både tiggaren på gatan, den ensamma på äldreboendet, den där besvärliga människan i din närhet och alla dem som marginaliserats av den rådande ekonomiska världsordningen. Men för att kunna ge dem vad de behöver så behöver du först ta emot. Så gör som Jesus säger – bli kvar i hans kärlek! Och den är färskvara, den kan du aldrig lagra utan du behöver påfyllning varje dag. Ja, varje minut behöver du och jag tänka tanken: Gud, vad jag är älskad! AMEN