Jesu dop

Högmässa i Stensjökyrkan
1:a  efter Trettondagen 2017
Stefan Risenfors
Texter
GT Jes 43:1-4
Epistel Apg 8:4-17
Evangelium Mark 1:9-11
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal

Var inte rädd, jag har friköpt dig,..

Så säger profeten Jesaja i dagens GT-liga text och han säger det i en tid då en människa kunde ägas av en annan. Slaveriet var en självklar del av verkligheten för 2700 år sedan. Och då kunde man också bli friköpt om någon betalade det fulla värdet. Idag har vi utrotat slaveriet, åtminstone officiellt. Men vi vet att tusentals människor också idag lever som slavar under fruktansvärda förhållanden, men då handlar det om kriminalitet eller krig. Om det nu inte är samma sak för finns det något mer kriminellt än krig?

Men kanske är det så att också vi är slavar utan att vara medvetna om det? Vi kan vara slavar under krav som vi själva eller andra ställer på oss. Vi kan vara slavar under kulturmönster som vi inte vågar bryta. Vi kan vara slavar under speciella kroppsideal – att man måste se ut på ett visst sätt för att bli accepterad. Vi kan vara slavar under en konsumtionskultur där konsumtion anses vara meningen med livet… Låt oss nu ägna 30 sekunders tystnad åt att fundera kring frågan om vi är slavar under något och därefter ska vi i syndabekännelsen få rikta en bön om att bli friköpta av den ende som har makten att friköpa oss ur allt slaveri – Jesus Kristus. Låt oss bli stilla…
 

Predikan

Du är min älskade son, du är min utvalde.

Så sa rösten från himlen när Jesus döptes av Johannes Döparen. Vi brukar försöka hålla isär det dop som Johannes döpte med gentemot det dop som kyrkan döpt med alltsedan dess. Vårt eget dop har dessutom en alldeles egen söndag i början av Trefaldighetstiden på sommaren. Vi talar om Johannesdopet som ett bättringsdop, ett dop som skulle hjälpa människor att ta ett nytt avstamp i livet där de förverkligade föresatser om ett bättre sätt att leva. Och så var det också – Johannes Döparen var en lagförkunnare och moralprofet som var skoningslös i sin kritik av människors orättfärdighet. Vårt eget dop är något annat, vårt eget dop handlar om att få medborgarskap i Guds rike, att bli inympad i trädet Kristus så att hans kärlek kan strömma genom oss på samma sätt som trädets sav börjar strömma genom den inympade grenen. Men när Jesus kommer till Johannes vid Jordanfloden så möter vi ett tredje sorts dop. I motsats till de andra som döptes av Johannes behövde ju Jesus inte göra bättring, han var redan den människa han skulle vara. Därför protesterar också Johannes när Jesus kommer för att bli döpt och säger att det är han som borde bli döpt av Jesus istället. Men när Jesus ändå vill bli döpt av Johannes händer detta märkliga med rösten från himlen som säger: "Du är min älskade son, du är min utvalde." 

Och just här finns en parallell mellan vårt dop och Jesu dop. För också när du döptes sa Gud de här orden till dig: Du är min älskade son, du är min utvalde! Du är min älskade dotter, du är min utvalda! Ja, man kan hävda att Gud sa de orden till dig redan när du föddes, ja, redan när du avlades och blev till i din mammas livmoder – redan då sa Gud att du är mitt älskade barn, du är min utvalda! Utvald till att födas som en avbild av Gud själv, utvald till att leva på den planet i universum där Gud skapat perfekta förutsättningar för att just du ska kunna leva. Dopet blir då bekräftelsen av den utvaldheten.

När det gäller Jesus så kan man fråga sig vad som hade hänt om han hade varit ett alldeles vanligt barn med två jordiska föräldrar men som hade råkat komma förbi Johannes Döparen och tagit intryck av hans förkunnelse och velat bli döpt. Om samma sak då hade hänt, om samma röst då hade hörts från himlen – hur hade det förändrat hans liv?

Ja, vill man vara rejält bibelkritisk och distansera sig till vår kyrkas bekännelse så skulle man kunna fråga sig om det rent av var på det viset. Det skulle i så fall betyda att Jesus var ett alldeles vanligt barn och att alla julens berättelser bara är senare påhitt. Istället var det just den här händelsen i samband med hans dop som gjorde honom till Guds särskilt Utvalde – enligt den synen skulle det vara här allting startade.

Även om vi tillhör en kyrka med en annan syn på Jesus, så tror jag att vi inte ska vara alltför rädda för den här sortens alternativa tolkningar av Jesus för jag tror att de ofta kan lära oss något viktigt. I det här fallet handlar det om frågan om vår upplevelse av utvaldhet. Om vi verkligen vågade tro att Gud sa de där orden också när vi döptes även om ingen hörde det. Om vi verkligen vågade tro att Gud då sa: Du är min älskade son, du är min utvalde! Du är min älskade dotter, du är min utvalda! Vad skulle hända då? Om du just idag tog Gud på orden och betraktade dig som utvald och älskad – skulle inte den tanken rent av kunna förändra ditt liv!?

Ja, redan för fyra år sedan var jag i den här söndagens predikan inne på det här spåret och då lyfte jag fram tre exempel på vad känslan av utvaldhet kan göra med en människa.

Det första exemplet var vetenskapliga undersökningar som gjorts med skolelever: Man gav en ny lärare totalt felaktiga förväntningar på eleverna. Man lurade läraren att tro att de elever som hade sämst skolbetyg var de bästa, och att de med bäst betyg var de sämsta. Läraren hade alltså låga förväntningar på de bästa men höga förväntningar på de sämsta. Det här gjorde att de sämsta presterade klart bättre medan de bästa försämrade sina resultat. Så styrda blev de av lärarens förväntningar.

Det andra exemplet jag gav var de tibetanska buddhisternas högste ledare Dalai Lama. Liksom alla tidigare Dalai Lama valdes han ut som barn och fostrades in i rollen. Och när både han själv och omgivningen hade de här förväntningarna på honom så fick vi en vishetslärare som respekteras världen om och som t o m fått Nobels Fredspris.

Det tredje exemplet jag gav var det judiska folket. Det judiska folket förvaltar en mycket stark känsla av utvaldhet. Enligt Bibeln var det ju dom Gud utvalde genom deras stamfader Abraham, de utvaldes till att vara Guds eget folk på ett alldeles speciellt sätt. Och på samma sätt som med de svaga eleverna med höga förväntningar på sig och Dalai Lama som upplevt sig som utvald sedan barndomen, på samma sätt med hela det judiska folket: det gör att man höjer sina förväntningar på sig själv och därmed åstadkommer mer än man annars skulle gjort. För det kan väl knappast vara en slump att så extremt många av världens bästa musiker, skådespelare, författare och vetenskapsmän är judar!? Ungefär 20% av alla nobelpris har gått till forskare med judisk bakgrund! Se där vad t o m en kollektiv känsla av utvaldhet kan göra med en hel folkgrupp!

Visst kan också vi vara uppvuxna med en hög känsla av utvaldhet. Föräldrar kan verkligen plantera en känsla av utvaldhet hos sina barn och t ex få dem att tro att de är duktigare än alla andra. Den sortens uttalade och outtalade krav kan skapa högpresterande, framgångsrika människor. Men de kan också knäcka människor som aldrig upplever att de är bra nog. Not good enough kan bli det där tärande mantrat som driver människor in i utbrändhet och kollaps. Därför är det så viktigt med båda begreppen som hörs från skyn när Jesu döps och som jag tror också hördes när du döptes: Du är min älskade son, du är min utvalde! Du är min älskade dotter, du är min utvalda! Både utvald OCH älskad alltså! På egen hand kan känslan av utvaldhet bli en obarmhärtig piska men kombinerad med upplevelsen av att vara totalt och förbehållslös älskad kan vi få precis de förutsättningar som behövs för att vi ska finna vår rätta plats på jorden. Du duger som du är! Du är älskad precis som du är, i befintligt kantstött skick. Men glöm aldrig att också kantstötta glas kan fyllas med den mest underbara dryck! På samma sätt kan du verkligen göra skillnad! Du måste inte men du får! Du är både älskad och utvald och det innebär att du kan slappna av och vara dig själv, men det innebär också att inte förminska dig själv utan verkligen tro att du klarar av det där som du någonstans inom dig anar att du är utvald till! AMEN