Medmänniskan
Högmässa i Stensjökyrkan
13:onde eft. Tref. 2004
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Evangelietext
Matt 5:38-48 

Predikan
Vi har sett bilderna i TV och tidningar från terrordådet i staden Beslan i södra Ryssland – mer än 150 döda småbarn och totalt mer än 300 döda! En skadad terrorist som bars ut från skolan lynchades av folkmassan – kanske var det föräldrar till barn som terroristerna mördat som inte kunde hålla tillbaka sin vrede när de upptäckte den skadade terroristen. Och i det läget kanske de flesta av oss rent instinktivt skulle fungera efter den gamla princip som Jesus citerade i dagens evangelium: Öga för öga och tand för tand.

En av de vuxna i gisslan, Zalina Dzandarova, berättade att hon frågade medan dramat pågick en av rebellerna hur de kunde försätta deras barn i sådan fara. Han sa att ingen frågade honom när hans egna barn dödades.

Samma gamla vedergällningsprincip alltså – från såväl terrorister som offer - öga för öga och tand för tand – dödat barn för dödat barn! Och i veckan har vi hört ekon av samma gamla princip från såväl USA:s som Rysslands president. I Ryssland talar president Putin om krig mot terrorismen och i USA är påstådd vekhet det värsta man kan säga om en presidentkandidat.

Öga för öga och tand för tand – den där principen har med några få lysande undantag fått styra världens utveckling, eller ska vi kalla det avveckling, så länge människor har befolkat den här jorden. Och vi ser vart den här principen har lett oss: vi märkte det i det forna Jugoslaviens sammanbrott, vi ser det i Centralafrika – där hutu och tutsifolken ständigt verkar mobilisera för nya folkmord på varandra , vi såg det i stormakternas framfart bland afghaner och tjetjener och vi ser det bland såväl judiska bosättare som desperata palestinska flyktingar. Öga för öga och tand för tand! Det blir en våldets spiral där vedergällningen alltid måste vara lite mer brutal än den oförrätt man själv drabbats av.

På det politiska planet ser vi det över nästan hela vår värld, men så finns det några undantag här och var – några länder som skonats från krig under mycket lång tid – och till de undantagen hör vi i Sverige med nästan 200 år av fred. Visserligen har vi varit inblandade i andras krig men utan att själva behöva betala priset – inblandade med eftergiftspolitik under och efter andra världskriget och med vapenexport i miljardklassen till andras krig under 70-, 80- och 90-talen! Men själva har vi stått utanför och bevittnat andras lidande. Vi har varit förskonade och kanske har vi därför också ett särskilt ansvar – vi som inte bär på hat och bitterhet pga. några historiska oförrätter, vi som fått se välsignelsen av en fredens spiral i vårt eget land – just vi har kanske ett särskilt ansvar att lyssna och omsätta i handling när Jesus rakt in i denna onda värld säger: älska era fiender och be för dem som förföljer er!

Ibland talar man föraktfullt om att Sverige under Olof Palme var nåt slags världssamvete som skulle tala om för alla andra vad de skulle göra. Men just det är kanske vårt uppdrag och ansvar – att förvalta den fred vi välsignats med och hjälpa andra att komma ur den hatets och våldets spiral som föder ständigt nya krig och terrorhandlingar. Man kan faktiskt begära att vi ska kunna se längre än de folk vars ögon är förmörkade och grumlade på samma sätt som hos skolbarnens föräldrar i Beslan – vi som välsignats med fred och välstånd, vi som får bo i vårt eget land – vi borde kunna se längre än till nästa vedergällningsattack och då har vi också ett särskilt ansvar för hela världens fred!

På storpolitikens område har alltså vi svenskar för egen del lärt oss att krig inte skapar några lösningar, men hur är det på det privata planet? Det Jesus säger i Bergspredikan i dagens evangelium gäller ju också det privata planet

• Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.
• Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.
• Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.
• älska era fiender och be för dem som förföljer er
• Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
  Allt det där handlar ju också om:
• han som trängde sig före i kön vid Tingstadstunneln...
• han eller hon som bedrog dig med en annan, som lämnade dig för en annan...
• hon som har förmågan att säga saker till dig på ett så sårande sätt...
• han som mobbade mig i skolan
• han som alltid smiter undan när något behöver göras
• hon som såg till att vår familj inte fick den del av arvet som vi skulle haft
• hon som ständigt snackar skit om mig bakom min rygg
• han som förnedrade mig offentligt
• hon som fick tjänsten som jag skulle ha haft
• han som slänger sopor i min sopsäck
• han som hotade mig
• han eller hon som körde på min bil på parkeringsplatsen men smet därifrån
• han eller hon som gjorde inbrott i min bostad
• han som skändade min dotter
• hon som aldrig älskade mig fastän jag var hennes egen dotter
• han som alltid försöker sätta dit mig för något...
  Ja, dom är många – fienderna – de som frestar vårt tålamod, påverkar vårt blodtryck, ger oss huvudvärk och möjligen magsår. Skulle vi börja älska dom? Skulle vi börja vända andra kinden till. Skulle inte dom bara bli ännu värre då, ännu mer odrägliga om ingen satte gränser för dom?

Jo, om ingen satte gränser för dom skulle dom troligen bli ännu mer odrägliga – för gränser behövs! Jag tror inte att Jesus vill att vi ska sluta sätta gränser! Se bara hur han själv betedde sig när han drev ut köpmännens ur templet! Vi behöver sätta gränser för vår egen skull, för den svages skulle men också för den starkes skull. Vi behöver sätta gränser så snart en människa kränker en annan. Men det är skillnad på gräns och gräns! En rabatt eller en blommande häck kan vara en gräns lika väl som ett taggtrådsstängsel eller ett minfält.

Och då återstår frågan till dig och mig – hur ser våra gränsmarkeringar ut? Är det rabatter, häckar eller taggtråd eller rent av minor vi använder för att freda oss och andra? Är vi beredda att lyssna till den andre? Är vi beredda att försöka förstå och försöka förlåta, eller är det ”öga för öga”-principen som fått förgifta vårt liv? Är vi med och bygger kärleksspiraler eller hatspiraler i våra möten med andra? En sak ska du veta: såväl hatet som kärleken har en oerhörd rekyl. Den som hatar drabbas också av sitt eget hat och den som älskar välsignas själv av den kärlek man ger andra!

Igår hoppade Stefan Holm höjd i Finnkampen på Ullevi. Han hoppade 2 och 35! Han är kortare än vad jag är och borde inte kunna hoppa så högt. För 10 år sen kunde han ha lyssnat på nån som sa att det inte var nån idé för honom att ens försöka på höjder över 2 och 20. Men han lyssnade inte, han tränade istället. I dagens evangelium har Jesus lagt ribban på sådär 3 meter – ingen människa klarar av att konsekvent älska sina fiender! Men ribban ligger kvar däruppe och så länge vi inte överger höjdhoppsställningen kan vi faktiskt öka vårt personbästa en cm i taget. Den träningen gör oss gott och den gör världen lite mer som Jesus vill ha den.