Helgonen
Högmässogudstjänst i Kikås kapell
Alla Helgons dag 2005
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT 5 mos 34:1-5
Epistel Hebr 12:22-24
Evangelium Luk 6:20-26

Predikan

Förebilder, det är vad vi behöver kanske mer än någonsin. I den katolska världen har man ju sina helgon som man uppmärksammar, uppvaktar och tillber på deras årliga firningsdagar. Martin Luther avvisade helgonkulten i amband med reformationen på 1500-talet men problemet är att helgonen nästan helt försvann ur folkets medvetande i de lutherska områdena. Därmed förlorade vi helgonen också i deras funktion av att vara mänskliga föredömen och istället fick vi ... ja, vad fick vi istället för helgonen. Vilka var det nu som kom in på arenan för att motta folkets hyllningar? Jo, Zlatan, Olinda, Carola, Gunde, Karolina, Sixten, Lillbabs och Jan Guillou!

Ja, det gick inte omedelbart, det tog några år efter reformationen men från och med televisionens genombrott på 1950-talet tog de arenan i besittning –de nya hjältarna – kändisarna. Jag vet inte om man kan kalla det en salig blandning men åtminstone en blandning, en blandning av idrottsstjärnor, artister, skådespelare, författare, filmare, journalister, festfixare, fotomodeller, kungligheter, miljardärer och dokusåpakändisar. I likhet med de gamla helgonen så hade de flesta av dem förtjänat sin plats i solen genom att göra nåt uppseendeväckande, som att t.ex. vara med i TV. Ja, så långt har vi genomfört paradigmskiftet när det gäller förebilder att idag räcker det med att ha varit med i TV för att bli sk kändis och därmed också förebild för tusentals TV-tittare.

Ibland kan kändisarna bli föremål för något som påminner om den gamla helgonkulten, det gäller väl framför allt idrottsstjärnor som Gunde Svan, Björn Borg, Ingemar Stenmark och Karolina Klüft. Men kändiskulten handlar numera ofta om några månader i strålkastarskenet och sedan har hyllningarna ersatts av folkets likgiltighet eller rent av förakt. Och det här gör den moderna helgonkulten ännu mer destruktiv och farlig, för också dokusåpakändisarna hade kanske kunnat tjäna som förebilder om vi hade fått lära känna dem bakom den där sminkade ytan. Om dom hade förvandlats från dockor till levande människor, då hade dom kunnat lära oss något på samma sätt som varje människa har något att lära mig. Men människorna släpps ju inte fram från kulisserna – i denna sköna nya mediavärld vänds hela uppmärksamheten inte mot människan utan mot produkten eller varumärket. Varumärket Olinda, produkten Carola, mediafiguren Markoolio osv – människan är utplånad i en alltmer medveten och genomtänkt mediestrategi och produktlansering.

Visst hade också de gamla helgonberättelserna sina sidor – inte heller där var det hela människor vi mötte eftersom deras levnadstecknare ofta utplånat allt negativt och ensidigt valt deras mest beundransvärda sida. I helgonlegenderna blandades dikt och verklighet ihop så att det till slut inte gick att veta vad som verkligen hade hänt och vad som var uppbyggliga fantasier. Men centrum i berättelsen var ändå en livsgärning som var fylld av godhet och människokärlek. Alltså: säga vad man vill om påven men jag ser hellre att han utser mina förebilder än att TV4 gör det!

Men så från dagens helgon-tema till dagens evangelium – Jesu saligprisningar, en av Bibelns mest älskade texter. Men varför är den texten så älskad? Ja, en av anledningarna är säkert att vi älskar temat revansch. Hur många romaner och filmer handlar inte om just detta – den svage föraktade som mot alla odds kommer tillbaks som segrare.

Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.

Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.

Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.

Visst handlar det om revansch! Och mycket av Jesu undervisning handlar om revansch, om den oväntade upplösningen som täpper till munnen på den självsäkre och lyfter upp den som såg ut som en förlorare. Det är knappast en slump att så många moderna filmer har precis samma tema som grundstory – manusförfattarna är ju oftast uppvuxna med och präglade av just detta bibliska tema – den oväntade upplösningen.

Men varför prisar Jesus de fattiga, de hungrande och de sörjande? Ja, det handlar inte om att fattigdom, hunger och sorg i sig skulle vara mer moraliskt högtstående än de motsatta tillstånden. Nej, de fattiga prisas inte för sin fattigdom utan för att de kan vara rika utan att veta om det. Det är ju inte vilka fattiga som helst han talar till. Nej, det är lärjungarna som Jesus riktar sig till med de här orden. Det är lärjungarna som är rika utan att veta om det eftersom de har mött frälsningen och är arvtagare till ett rike där de kommer att få allt de dom saknar just nu.

Men det finns ju en baksida av revanschen och det är hämnden. Om dagens förlorare blir morgondagens vinnare så betyder det samtidigt att dagens vinnare kommer att vara morgondagens förlorare. Om det nu inte är så att alla är segrare i den oväntade upplösningen men den tanken finns inte med just i dagens evangelium. Tvärtom säger Jesus:

Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.

Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra.

Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.

Ve er när alla berömmer er.

På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."

Här handlar det inte om att det skulle vara moraliskt fel att vara rik, mätt, glad och uppskattad. Nej, på samma sätt som när det gällde de som prisades saliga så handlar fördömelsen om det som ligger under ytan, det som inte syns. Hos de fattiga syns inte den inre rikedom de äger som Guds barn och hos de rika syns inte att rikedomen bara är ett utanpåverk som inte äger något bestående värde. Temat är detsamma som i många andra bibelord, bara ett exempel från Jesu bergspredikan: Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort."

Något kan se stort och imponerande ut men om inte grunden är stabil så kan allt rasa, och något annat kan se litet och anspråkslöst ut men dess värde är bestående eftersom dess grund är stabil. Och nu måste vi återvända till dagens motsvarighet till helgonen – kändisarna. Deras berömmelse bygger oftast på något som är oerhört förgängligt och ofta får de betala ett högt pris för sin stund i rampljuset. När de är för gamla, för dåliga, för svaga, för långsamma, för fula, för ointressanta så kastas de på de mediala sophögen och förvisas till ett alldeles vanligt liv utan glitter och glamour. Om min självbild och mitt värde som människa grundas på något som är tillfälligt och förgängligt som skönhet, styrka och snabbhet – då är man en dåre som har byggt sitt hus i den lösa sanden.

Vi behöver idag nya förebilder istället för de kändisar som medierna förser oss med. Alternativt skulle vi behöva en annan sorts medier som uppmärksammar just sådant som har bestående värde – där skulle man lyfta fram vardagshjältarna som i det tysta bär bördor som vi andra har svårt att tro att vi skulle orka med. Jag tänker på mamman och pappan med det svårt sjuka barnet. Jag tänker på maken som troget vårdar sin handikappade livskamrat år efter år utan spår av bitterhet. Jag tänker på henne som blev lämnad, övergiven, dumpad och ratad, men som överlevde detta utan att fördöma, hata eller tyna bort i självömkan. Jag tänker på honom som vågade bryta med sin grupp eftersom samvetet tvingade honom. Jag tänker på barnet där på skolgården som vågade försvara den som alla hånade. Jag tänker på chefen som vägrade administrera en organisation där pengar blev viktigare än människor. Jag tänker på han på cykeln med jutekassen fylld av dyra ekologiska alternativvaror, den förhånade miljönissen, som troget följde sina ideal och vägrade belasta jorden så som vi moderna människor gör. Och jag tänker på många andra – vår tids helgon, vår tids motsvarigheter till Stefanos, Franciskus, Lucia, Katarina av Siena och Maximilian Kolbe. De finns faktiskt, de finns faktiskt runt omkring oss. Vi behöver inga medier för att hitta dom för de är inte långt borta – kanske finns de på din egen gata, på din egen arbetsplats eller i din egen familj – de som förtjänar att vara förebilder för oss andra. De människor som i sitt liv visar oss vad kärlek är. Följ dom!

AMEN