Kallelsen till Guds rike
Högmässa i Stensjökyrkan
2:a eft. tref. 2014 
Stefan Risenfors
<<Föregående    >>Nästa
Texter
GT - Dom 6:7-16
Epistel - 1 Kor 1:26-31
Evangelium - Mark 2:13-17

Beredelsetal
I dagens GT-liga text kallar Gud en man som hette Gideon att leda Israels folk i kampen mot en folkgrupp som terroriserade dem med återkommande räder. Gideon protesterar och säger ungefär: Varför just jag? Inför vår syndabekännelse idag ska vi fråga oss om vi är människor som flyr undan vår kallelse eller accepterar vår kallelse.
I Bröderna Lejonhjärta säger Jonatan: ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” Och i ditt alldeles vanliga liv ställs du regelbundet i valet mellan att ingripa eller inte ingripa. I de situationerna kallar Gud dig till att ställa dig på det godas sida, till att inte tänka Varför just jag? Utan tänka: Varför inte just jag? Låt oss be och bekänna…

Predikan
Jag vill börja med att vända mig till er nykonfirmerade. När vi var ute och paddlade i havet för en dryg vecka sedan så var jag angelägen att hålla ihop hela gruppen och därför var jag medvetet lite otydlig med vart vi skulle. Hade jag sagt det fanns risken att några av er hade paddlat före och gruppen hade splittrats. När ni frågade citerade jag Jesus och ropade bara FÖLJ MIG! Och i dagens evangelium fick vi höra just de orden från Jesus när han kallade en av sina lärjungar, Levi som senare fick namnet Matteus..

Det ska rätt mycket till för att man ska följa någon utan att veta vart han eller hon är på väg. Vi vill ju ha kontroll. Vi vill veta destinationen innan vi ger oss iväg. Men det finns tillfällen då vi är beredda att följa utan att veta. Ett sådant tillfälle är när det är livsfarligt att stanna kvar. Tänk dig att du är instängd i ett brinnande hus och plötsligt sparkar någon in dörren till rummet där du är instängd och ropar genom röken: FÖLJ MIG! Då är sannolikheten hög att du inte frågar ”Vart då?” Förmodligen är du i det läget beredd att följa utan att veta riktigt vart.

Ett annat tillfälle då du förmodligen är beredd att följa utan att veta destinationen är då den som ropar FÖLJ MIG är någon du känner och har förtroende för. Om du känner tillit är du beredd att följa utan att veta var du kommer att hamna. Om pappa eller mamma eller bästa kompisen ber dig följa så kan det tänkas att du gör så för att du litar på dem helt enkelt.

Man skulle kunna tillägga en tredje situation då man är beredd att följa utan att veta destinationen och det är när det föreligger nåt slags tvång. När en överordnad, t ex inom militären, säger FÖLJ MIG kan det vara straffbart att vägra. Och kanske var det den sortens efterföljelse det handlade om där på havet i förra veckan när jag ropade FÖLJ MIG. Ni var kanske rädda att inte bli konfirmerade annars!

Men bortsett från den sortens tvångsmässiga lydnad så verkar det alltså finnas två anledningar till att man följer någon utan frågor - nöd eller tillit.

I evangeliet hörde vi om hur Levi reagerade på Jesu kallelse. Det står bara helt kort: Och Levi steg upp och följde honom. Inget dividerande, inte nån utfrågning av Jesus om vart han var på väg, om hur länge de skulle bli borta eller någonting. Levi bara kastar sig ut och man kan fråga sig varför.

Visste Levi vem Jesus var? Hade han hört ryktet om honom och förstått att det var någon som man borde följa? Det är tveksamt eftersom det här sker i början av Jesu verksamhet. Jag tror istället att det handlade om ett slags nödsituation, lite av det brinnande huset alltså.

Levi var nämligen tullindrivare. Hans jobb var att ta in skatt från landsmän som kom med jordbruksvaror från landsbygden för att sälja dem i staden.

Levi som sen fick namnet Matteus var alltså tullindrivare förmodligen i Kafarnaum. Därmed var han en fosterlandsförrädare för skatten han inkasserade gick nämligen till ockupationsmakten Rom. Levi gjorde alltså som nazisten Quisling i Norge under Andra Världskriget, han gick ockupationsmaktens ärenden och därför var han hatad av sina landsmän. Tullindrivarna var dessutom kända för att lägga på ytterligare skatt, pengar som de själva la beslag på. Rimligen märkte Levi av det här hatet. Han såg blickarna, han hörde kanske kommentarerna bakom sin rygg. Det där var Levis brinnande hus, det där var hans nöd och kanske var det så att han bara inte längre stod ut. En man på gränsen till nervsammanbrott, en man som känner att så här kan det inte bara fortsätta! Ta mig härifrån!

Och så kommer den där främlingen Jesus och gör just det. Han säger FÖLJ MIG och erbjuder Levi ett annat liv. Och Levi är tillräckligt desperat för att lämna allt och bara följa. Men uppenbarligen fick Levi möjlighet att ta farväl av sina vänner först för evangelisten Markus berättar ju att de senare sitter till bords i hans hus. Och Jesu sitter där tillsammans med allt det föraktade slödder som var Levis umgängeskrets – tullindrivare och syndare – anständiga människor ville ju inte umgås med honom och då skapade de marginaliserade och föraktade en egen gemenskap och plötsligt sitter Jesus mitt ibland dem.

Om Jesus hade varit en konventionell rookie på rabbinscenen så hade han knappast visat sig i det sällskapet. Om han bara hade varit en karriärlysten ung rabbin med drömmar om många efterföljare så hade han hållit maximalt avstånd till tullindrivare och syndare och istället låtit sig synas tillsammans med söta barn och respektabla medborgare som t ex fariséerna. Men Jesus gjorde tvärtom och om jag hade varit Levi så hade där vid middagsbordet mina motiv för att följa honom förändrats. En man som äter med syndare, en man utan förakt för de föraktade, en man som vågar utmana de mäktiga och provocera förtryckarna. Där hade min tillit väckts och tillit är trots allt ett mer hållbart motiv för att följa än nöd. Om syndare får vara med är ju också jag välkommen! AMEN