Helgonen

Predikan

Dagens evangelium utgör inledningen till Jesu Bergspredikan i Matteus 5:e, 6:e och 7:e kapitel. De tre kapitlen är kanske det mest radikala som någonsin skrivits om kärlek, det är en radikal kärleksprincip som presenteras där med formuleringar som Älska era fiender och be för dem som förföljer er! Och upptakten till denna mäktiga Bergspredikan får vi i dagens evangelium med de nio saligprisningarna, vi tar dem en i sänder:

1. Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. I Bibeln talas det ibland om ”De stilla i landet”. Det var en beteckning för de vanliga fromma judarna som inte gjorde så mycket väsen av sig utan i förtröstan levde anständiga liv i all enkelhet. Utan andra ambitioner än att fylla sin plats i samhället och göra sin plikt mot såväl Gud som människor. Det finns en låt av Staffan Hellstrand som heter Fanfar och den sammanfattar rätt väl vad det är att vara fattig i anden, så här lyder första versen:

Det här är en sång, om en blomma Det här är en hälsning till dom fromma. Dom som inte jagar guldet och äran Dom som ser lyckan i det dom har nära Dom som kan leva en dag i sänder utan oljade tungor och blodiga händer Dom som inte alltid letar efter spänningen i natten Dom som kan leva på luft och vatten Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

2. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. En dag som idag rör sig tusentals, ja kanske miljoner, människor på våra svenska kyrkogårdar. Människor som inte rör sig planlöst mellan gravarna utan har en alldeles särskild grav som de vill besöka och kanske tända ett ljus på. Det är människor som bär på en förlust, som förlorat någon som stått dem nära, människor som sörjer. Så den andra saligprisningen riktar sig till just dem som rör sig här på Kikås kyrkogård idag. De får löftet om att de ska bli tröstade. Men saligprisningen rymmer också ett erkännande av att deras sorg är uttryck för en kärlek till någon som inte längre lever. Sorgen påminner oss om det allra finaste hos oss människor – detta att vi kan betyda något för någon annan. Så den andra saligpris-ningen blir också den en fanfar, en fanfar för den mellanmänskliga kärleken!

3. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet Men så är det väl ändå inte!? Det är väl inte de ödmjuka som får ärva, det är väl de framfusiga där på bodelningen. De som med girig blick tar för sig av det allra mest värdefulla i arvegodset. Eller? Ja, Jesus säger inte vilket land de ödmjuka ska ärva men även om det händer att de ödmjuka får sin belöning också i materiellt avseende så det är svårt att tänka sig att det är det som Jesus syftar på. Fast å andra sidan skrev ju Stefan Einhorn den där boken Konsten att vara snäll och där hävdar han ju att när han bytte attityd i livet till att bli mer ödmjuk så tog plötsligt karriären fart. Så kanske är det så att ödmjukheten är lönsam i alla avseenden, men det där är knappast något som den ödmjuke kalkylerar med. Den ödmjuke är ödmjuk för att det är hens sätt att vara, det ligger i personligheten. Men för oss som inte är utrustade med den personligheten kan det vara en kamp att ständigt ge akt på sig själv för att inte ta för mycket plats. Men det finns också ett slags ödmjukhet som är en falsk ödmjukhet, som bara är kamouflerad feghet. Och när vi betraktar Jesus så tar han emellanåt rejält med plats och säger ifrån så den ödmjukhet han prisar handlar inte om något slags feg eftergivenhet och det blir tydligt i nästa saligprisning.

4. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade Ja, några av dem är kanske i Glasgow just nu, inte så mycket i konferenssalarna som ute på gatorna. För det här handlar bl.a. om aktivisterna, de som inte står ut med en politik som förstör jorden och plundrar de fattiga. Det här är människor med patos och en förmåga att se och reagera på orättvisor också när de själva inte är drabbade. Jesus säger att de ska bli mättade och kanske syftar han främst på det Gudsrike som väntar på andra sidan döden men kampen måste föras på den här sidan döden för i himlen finns ingen orättvisa att bekämpa.

5. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet Jesus ger strax före sin död också den negativa varianten av samma budskap när han säger till den våldsamme Petrus i Getsemane: Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Det handlar om två spiraler; en nedåtgående där våld skapar våld och en uppåtgående där barmhärtighet skapar barmhärtighet. Jesus uttrycker det här som ett slags moralisk naturlag på en mängd ställen i evangelierna, som när han lite längre fram i Bergspredikan säger: Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.

6. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Ett rent hjärta – vad är det? Det låter som ett hjärta helt utan onda avsikter, en människa som inte vill någon något illa, en människa som inte har något att dölja. Lite av det där engelske utrycket: What you see is what you get! Alltså motsatsen till den där sminkade värld vi har runt omkring oss och som förstärks av miljoner Facebooksidor där människor möts framsida mot framsida, putsad fasad mot putsad fasad. Men finns verkligen den där idealmänniskan som har ett helt rent hjärta, bär vi inte alla på orena tankar och halvt omedvetna dolda avsikter? Jo, kristen människosyn säger att det är på det viset, men tron visar samtidigt på en ständigt närvarande möjlighet att städa ur det där orena hjärtat. Det är Jesus själv som utgör hela städpatrullen och processen kallas nåd, allra tydligast uttryckt i nattvarden. Men löftet då? Löftet till de renhjärtade: de ska se Gud! Ja, kanske är det så att den där rengöringen gör det möjligt att se Gud, att se Gud i allt vi har runt omkring oss. Så länge vi går med skuld och skam så är våra ögon fördunklade, ungefär som för de sörjande kvinnorna vid den tomma graven och de båda lika sörjande lärjungarna på väg mot Emmaus: Deras ögon var så förmörkade av sorg att de först inte kände igen Jesus. När vi tagit emot nåden kan vi se klart och då blir det plötsligt möjligt att se Gud i varje människa, i varje händelse, i varje oansenlig detalj i våra liv!

7. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Det grekiska verb som här används tolkas i de flesta översättningar mer aktivt än det passiva ”håller fred”. I engelska översättningar brukar det stå blessed are the peacemakers och i flera svenska översättningar står det stiftar eller skapar frid. Och då är vi inne på ytterligare ett språkligt problem – ska det vara det mer introverta frid eller det mer extroverta fred. Grekiskans eirene har båda betydelserna liksom engelskans peace. Nu skulle man kunna hävda att det inte finns någon inre frid utan en yttre fred, och det finns inte heller någon varaktig yttre fred utan en inre frid. Det handlar alltså om både och, inte det där antingen eller som vi alltför ofta hamnar i, i den kyrkliga debatten. Men det vi borde vara överens om är att grundbetydelsen i den här bibelversen är en aktiv handling – att skapa frid och fred. Men just när det gäller aktiva handlingar tangerar vi en av våra lutherska ursynder: detta att vi lärt oss att så till den milda grad betona att det Gud det kommer an på och inte oss. Resultatet har alltför ofta blivit en luthersk passivitet som vi åter vaggas in i utifrån den nuvarande svenska översättningen av den här bibelversen: om vi läser håller fred kan vi lugnt sova vidare trots att Jesus kallar oss till aktivt fredsstiftande, till verklig kamp för den fred som ständigt behöver återerövras.

8. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. De båda sista saligprisningarna handlar båda om martyrer och den 8:e saligprisningen talar alltså om de som förföljs för rättfärdighetens skull. De är många! Här talar vi inte bara om förföljda kristna utan om politiska fångar av alla möjliga slag – regimkritiker i Ryssland och Kina, vapenvägrare, vårdpersonal som av samvetsskäl vägrar utföra aborter, judar som trakasseras pga. den israeliska regeringens politik, flyktingar som trakasseras av rasister, homosexuella och väldigt många andra. Amnesty International har under många år kämpat för många av de här kategorierna men kartan skrivs hela tiden om så att de som tidigare var förövare nu har blivit offer och tvärt om. Jesus säger att de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Och det tragiska är att många av dessa förföljda får vänta just till ett liv efter döden för att få sin upprättelse.

9. Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Stensjöns församling har för ett par veckor sedan ingått ett samarbetsavtal med en organisation som heter Open Doors. De arbetar för att stötta förföljda kristna runt om i världen och om jag minns rätt från deras presentation i Stensjökyrkan handlar det om 340 miljoner kristna som idag är utsatta för förföljelse och därmed är kristna den allra mest förföljda religiösa gruppen i hela världen.

Rubriken för den här helgdagen är Helgonen och många av helgonen blev martyrer, fick offra livet för sin tro. Men det sägs ibland att martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde och med det menas att martyrerna är så starka förebilder för miljoner kristna så att nettoeffekten för den kristna gemenskapen blir positiv för varje martyr. Det handlar om den gamla sanningen: om det lilla fröet begravs i marken så kan det ge upphov till enorma skördar. Vi märker också på många håll i världen att den kyrka som utsätts för förföljelse i själva verket blir starkare. Förföljelsen blir som elden som renar guldet i smältugnen!

Det var alla 9 saligprisningarna och det vi kan ta med oss från Kikås kapell idag är kanske en fråga till våra egna liv: hur ser mina ideal ut i relation till de ideal för mänskligt liv som Jesus här presenterar? Lever jag i enlighet med de nio saligprisningarna? Och låter jag mig inspireras av alla dessa helgon som genom årtusendena lyser som bloss för att vägleda oss på vår egen vandring genom livet? Amen