Den gode herden

3:e söndagen i Påsktiden 2022-05-01
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

GT-text Hes 34:23-31
Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat. Jag skall sluta ett fredsförbund med dem. Jag skall utrota vilddjuren i landet, så att folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna. Jag skall låta dem bo kring mitt berg. I rätt tid skall jag ge dem regn, ett välsignat regn skall det vara. Markens träd skall bära frukt och jorden skall ge gröda. Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.

Epistel Hebr 13:20-21
Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Evangelium Joh 10:11-16
Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.

Beredelsetal
I år infaller den gode herdens söndag på 1 maj som alltsedan 1890 firats som arbetarnas särskilda dag under året. I Sverige har 1 majdemonstrationerna tappat deltagare i takt med att allt färre definierar sig som arbetare i ett samhälle där det stora flertalet räknar sig som medelklass. När det gäller inkomstskillnader var de som minst i Sverige i början av 1980-talet men därefter har klyftorna ökat enormt. De rikaste har blivit extremt mycket rikare och de fattigaste har blivit väldigt mycket fattigare men då handlar det om en underklass som är så mycket marginaliserad underklass att de inte förmår organisera sig till några demonstrationer. Det handlar om papperslösa flyktingar som uppehåller sig illegalt i Sverige och det handlar om den nya sk gigekonomin man helt kan sakna fast månadslön och där många inte har någon anställningstrygghet ö h t.
I dagens evangelium jämförs en herde med egna får med en herde som är lejd och det framställs som att den lejde herden inte känner samma ansvar för fåren. Man skulle då kunna fråga sig varför och en rimlig förklaring skulle kunna vara att den lejde herden känner sig utnyttjad. Någon har köpt hans tjänster och om tillgången på möjliga herdar är hög så kan det bli så att lönerna sjunker och den lejde herden känner sig mer och mer utnyttjad ju lägre lön han får.
I vår syndabekännelse har vi en formulering där vi bekänner oss ha del i världens bortvändhet från Gud. Detta handlar delvis om att vi är delaktiga i och profiterar på ekonomiska strukturer där fattiga utnyttjas i vårt eget land och ännu mer i fattiga låglöneländer... Låt oss ställa oss frågan vad vi kan göra för att ändra på det och be och bekänna...

Predikan
Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem.

De orden från dagens GT-liga text yttrades av profeten Hesekiel när han befann sig i landsflykt i Babylonien ungefär 600 år f Kr. Det där är ord som lästes av fromma judar sådär 2500 år senare i början av 1940-talet när de satt inspärrade i Warszawas ghetto och när de stod packade i godsvagnar på väg till något av nazisternas förintelseläger. Då läste de orden från Hesekiel: Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem.

Aldrig mer... det är ju en stor fet lögn. Det de fick utstå i Babylonien var ju ingenting mot vad de fick utstå under nazisternas folkmord! Men kanske de där orden av Hesekiel på något sätt ändå hjälpte några av dem att uthärda och efteråt kunde de konstatera att till priset av 6 miljoner döda så hade de pga nazisternas grymheter fått ett eget land vilket de inte hade haft sedan 135 e Kr med undantag av en mycket kort period under året 614.

Även om inget stycke mark är värt priset av 6 miljoner döda så kan jag trots allt tänka mig att somliga judar på något sätt ändå såg Guds hand i historien också efter Förintelsen, också 1948 när staten Israel bildades. Den gode herden hade trots allt inte övergett dem!

Men ändå! Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk... hur ska man då uppfatta profetorden i Gamla testamentet. Vad blir kvar av dem när det faktiska innehållet i dem massakreras av historiska händelser? Är de bara något slags innehållslöst peptalk – ett vanmäktigt försök att hålla moralen uppe mot bättre vetande? Det är lätt att dra den slutsatsen men att såväl vi kristna som judarna också efter Förintelsen fortsätter att läsa Hesekiel tyder ändå på att de där orden fortfarande inte är tömda på sitt innehåll.

Men den gode herden känns emellanåt totalt frånvarande – är han i själva verket en inhyrd herde som egentligen inte bryr sig om fåren eller har han bara somnat eller har han blivit besegrad av de angripande vargarna. I detta ögonblick i tunnlarna under stålverket i ukrainska Mariupol ber människor om Guds beskydd men tusentals och åter tusentals har redan mördats i ett krig som är precis lika meningslöst som alla andra krig. Förra söndagen firade de ukrainska kristna sin påsk men hur ska de kunna tro på en uppståndelse när ondskan verkar segra och vansinnet härskar över hela den verklighet de kan överblicka! Det är svårt också i Sverige att 2022 känna den där verkliga påskglädjen när kriget pågår och människor massakreras sådär 30 timmars bilresa österut

I dagens evangelium säger Jesus:
Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.

De som dödar varandra tillhör för det mesta samma fålla av kristna på båda sidor om fronten – de flesta av dem är ortodoxa kristna, får i samma flock. Några av dem är muslimer och några är ateister men då kan de ändå tillhöra de andra fållorna som Jesus talar om. De är alltså fåren själva som slåss, det är ingen vargflock från utsidan som angriper flocken utan fåren bekämpar varandra. Och på samma sätt var det under Andra Världskriget – det var för det mesta kristna på båda sidor om fronten som bekämpade varandra. Det handlar alltså om inbördeskrig i fårflocken, de äter varandra medan herden håller vakt mot yttre fiender – det är den bild man kan få. Det verkar som att herden då enbart ägnar sig åt det som militärer kallar skalförsvar, alltså ett försvar som är helt inriktat på fiender utanför landets gränser – allt handlar om att hålla gränsen, med enbart skalförsvar är allt förlorat när fienden brutit igenom skalet, dvs gränsen.

Den andra typen av försvar kallas på militärspråk för djupförsvar och det handlar om att kunna bekämpa fiender inne i det egna landet och om man överför det till dagens tema så blir det som att den gode herden har försummat djupförsvaret när fåren börjar bekämpa varandra inne i fållan men då måste vi lämna den här alltmer absurda liknelsen och fundera på vem som har övergett vem. Den viktigaste kampen för mänsklighetens överlevnad pågår inte på några slagfält i östra Ukraina utan det verkliga kriget pågår inom oss, inom var och en av oss. Det är där arméerna står mot varandra åtminstone om man ska tro en av de verkligt stora kristna tänkarna, nämligen Ignatius av Loyola på 1500-talet. I ditt och mitt hjärta, det är där kampen pågår och inuti varenda soldat därute på Ukrainas slagfält. Den gode herden har inte övergivit någon enda av oss men så länge vi håller honom utestängd från de inre rum där vi fattar besluten som ligger till grund för våra handlingar, så länge kommer fåren att fortsätta bekämpa varandra.

Kriget pågår alltså inte bara i Ukraina och den verkliga freden kan inte uppnås med något NATO-medlemskap eller några som helst militära medel för det verkliga kriget pågår inom varje människa. det är där den gode herden ropar på oss, det är där han önskar att vi ska lära känna hans röst. Det är en röst som sällan talar genom några kyrkliga dignitärer för deras pålitlighet kan vi lära av den krigiska patriarken Kirill i Moskva. Oftare talar den gode herden på ett mycket mer lågmält sätt med en röst som kommer inifrån med en röst som är så viskande att du behöver stanna upp, verkligen stanna upp, för att ens kunna urskilja den. Och emellanåt hörs också den gode herdens röst från helt oväntat håll, som här i de sista stroferna i en gammal poplåt av Kjell Höglund:
Jag ser ingen väg, inte ens någon stig
Nu återstår bara ett enda
Gör det goda du faktiskt vet är rätt
Lyssna på din inre röst
Bara så kan vilddjuret vända
Det finns absolut inte något annat sätt
Bara så blir det frid på jorden
Och åt männskorna ett gott behag
Ridån går upp för den yttersta domens dag

Nu ska Atlantis stiga ur havet
Precis som legenderna sagt
Den nya tiden föds ur historiens sköte
Miraklernas tid är inte förbi
Ännu har sången makt
Mänskligheten är på väg mot ett hemligt möte
Djävulen ser lite snopen ut
Schack och matt i nästa drag
Det var knappast vad han väntat sig av domens dag

Så kan också påsken uttryckas: Miraklernas tid är inte förbi! AMEN

Senaste kommentaren

01.08 | 21:22

Kära läsare av sidans predikningar. Jag vill bara göra er uppmärksam på att numera är det Anna Sophia Bonde som står för predikoskrivandet.

04.01 | 07:58

OK, då är jag med Dig.

03.01 | 21:35

... vi avvisar varje rörelse utanför den aktuella och allt trängre åsiktskorridoren. Eller med bilden från predikan: jag vill hellre vara en fri ren än en inlåst ko!

03.01 | 21:33

Hej Georg
Kul att du läst predikan! Nu handlade ju den aktuella passagen om den största fara som kyrkan är utsatt för och jag menar att det är att vi blir så rädda för att tappa kontrollen så att ....

Dela den här sidan