Uppenbarelsens ljus

Familjegudstjänst i Stensjökyrkan
med ljuständning för barn födda 2005
och barnbibelutdelning för barn födda 2002
Stefan Risenfors
Kyndelsmässodagen 2006 
Evangelium Luk 2:22-40
<<Föregående  >>Nästa

Inledningsord
Idag ska vi läsa i Bibeln om när Maria bär fram det lilla Jesusbarnet i templet, och idag har vi kallat en hela massa barn till vårt tempel, kyrkan – två hela årgångar med barn. De som är födda år 2002 och dom som är födda år 2005.

Ni som är födda år 2002 och som blir fyra år i år, er har vi kallat för att vi vill ge er en present – en alldeles egen barnbibel. Nu är det så att den här söndagen, Kyndelsmässodagen, är kyrkans speciella ljusdag – vi ska tända en hel massa ljus idag och många har vi redan tänt. Och den där Bibeln som ni ska få kan faktiskt fungera som ett ljus också den, så när jag ger er en Bibel så är det som att jag gör som ängeln därborta som lämnar över ett ljus. Ett ljus kan lysa upp mörkret och på samma sätt kan berättelserna i Bibeln lysa upp när ni tycker att allt känns mörkt och tråkigt. När det är mörkt kan ett ljus jaga bort rädslan genom att förvandla mörkret till ljus. På samma sätt kan det hjälpa att läsa i Bibeln när man är rädd för nåt – för där kan du läsa att du är Guds barn och Gud är starkare än allt du kan bli rädd för! Eller som vi sjunger i en psalm: ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”

Ni som är födda under förra året har vi kallat hit mest för att få tända ett ljus för var och en av er. De där små ljuslågorna är ömtåliga – det räcker med en liten vindpust för att de ska slockna. Ljuslågorna får därför påminna era föräldrar om att också ni är ömtåliga – liksom ljuslågan behöver syre så behöver ni kärlek. Ett barn kan få för mycket mat, för mycket presenter, för mycket ansvar och för mycket frihet men ett barn kan aldrig få för mycket kärlek. Om det är maten som gör att ni växer på utsidan, så är det kärleken som gör att ni växer på insidan! Ni är helt beroende av kärlek och därför har Gud gjort er så lätta att älska – det går liksom av sig självt att tycka om ett litet nyfött barn. Därför är det också så skönt för oss vuxna att tänka på att i Guds ögon är vi alla som små barn – Gud kan inte se på oss utan att tycka om oss. Hur mycket dumt vi än har gjort och sagt och tänkt, så kan Gud inte låta bli att älska oss när Han ser på oss – det är det som vi blir påminda om här i kyrkan varenda söndag!

Predikan
Tänk om ni föräldrar skulle betrakta era barn som Josef och Maria betraktade Jesusbarnet.... Tänk om ni på samma sätt som dom skulle se på era barn som att de var hitskickade till jorden av Gud själv. Ja, tänk om ni rent av skulle se på era barn som att de vore en del av det vi kallar Gud, som att de var liksom ambassadörer från Guds rike!

Det sägs ju ibland att skönheten ligger i betraktarens ögon – att betraktaren på något sätt tillverkar skönheten i den han eller hon betraktar. Även om alla skulle påstå att ditt barn inte var vackert, så skulle du ändå kunna se skönheten i ditt barn. Och frågan är om inte din blick i så fall skulle kunna göra så att också andra såg skönheten i ditt barn!

Och tänk om det är på samma sätt med Gudslikheten – tänk om vi liksom tillverkar Gudslikheten i varandra när vi ser på varandra. Det finns ju experiment som visar att en lärare kan styra prestationerna hos barnen i en skolklass enbart genom sina förväntningar på dom. Vid nåt tillfälle hade man ju vilselett en ny lärare genom att påstå att de barn som hade sämst betyg i klassen var de som hade bäst betyg. Och på motsvarande sätt hade man i experimentsyfte lurat läraren att tro att de elever som hade bäst betyg var de sämsta i klassen. Och det visade sig då att bara genom den här lärarens förväntningar så blev de lågpresterande eleverna bättre i skolan och samtidigt blev de duktigaste eleverna sämre när de förväntades vara lågpresterande.

Varje människa är skapad till Guds avbild – den bilden finns inne i var och en av oss. Därinne finns den människa du är när du förmår utnyttja alla dina gåvor och talanger i det godas och det skönas tjänst. Men i hög utsträckning är det omgivningen som har makten att plocka fram det där underbara – du blir som du förväntas vara. Några av er har kanske sett Lasse Hallströms film Ciderhusreglerna. Den handlar om ett barnhem för oönskade barn. Läkaren som driver barnhemmet går varje kväll vid läggdags ut till barnens sovsal och säger godnatt till dem. Och när han gör det kallar han dem ”kungar och drottningar”. Kanske kunde en sådan godnatthälsning förändra hela livet för ett litet barn som inte var önskat och efterlängtat av sina föräldrar.

Skönheten, begåvningen och Gudslikheten ligger i hög utsträckning i betraktarens ögon. När ni föräldrar ser på era barn är det er uppgift att se deras nästan oändliga möjligheter. Det finns många andra som kommer att göra dom medvetna om sina begränsningar, men det är framförallt ni som ska göra dem medvetna om deras möjligheter. Det är ni som ska se den där bilden inuti dem, bilden med alldeles unika egenskaper och talanger, och det är framförallt ni som ska älska fram den där bilden i dagsljuset så att den blir uppenbar för alla – för precis så fantastiska är era barn! Det som Maria och Josef och Symeon och Hanna såg hos Jesus där i templet – försök se något av det i era barn.