Kampen mot ondskan

Högmässa i Stensjökyrkan
3:e i fastan 2012 
Stefan Risenfors
Texter
GT 1 Sam 17:40-50
Epistel Ef 5:1-9
Evangelium Luk 11:1-9
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal
Jag skulle vilja säga att det finns två effektiva sätt att fly från Gud. Det ena är genom att inte vara närvarande i nuet, att inte vara samtida med sig själv utan ständigt fly bort från det närvarande ögonblicket, antingen till det som har varit eller till det som ännu inte är. När Gud söker mig i nuet så är jag inte hemma eftersom jag irrar omkring bland minnena av gårdagen eller bland de ännu mer overkliga drömmarna om framtiden.

Eftersom Gud är NUETS Gud så kan jag alltså missa mötet med Honom genom att inte leva i nuet. Men det finns också ett annat sätt att missa Gud och det är genom att inte vara hemma i sig själv! Gud vill nämligen möta mig i sanningen om mig, i den jag faktiskt är. Men om jag inte har accepterat den sanningen utan flytt undan till den sminkade och retuscherade BILDEN av mig själv, så kommer jag också att missa mötet med Gud. Det kanske är som att du har byggt en imponerande staty av dig själv, men den är ihålig. Ditt sanna jag ligger ihopkrupet på botten av den där ihåliga statyn. Så länge du håller fast vid självbedrägeriet så är du en osalig ande som upplever att du inte är närvarande i dig själv, du rör dig bara i tomheten där uppe i den ihåliga statyn. Men om du tar plats i sanningen om dig själv där nere i verkligheten i botten av statyn så kommer du att märka att Jesus en dag kommer fram till statyn, men han ser den inte. Det enda han är intresserad av är verkligheten och därför ser han dig därnere på botten. Han ser dig, han ser den du är och inte den du skulle vilja vara, och han ser dig med ögon fulla av kärlek. Inför den kärleksfulla blicken blir det möjligt att acceptera sanningen om sig själv. Så låt oss nu be och bekänna …

Predikan 
"Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna."
Den senaste två veckorna har i medierna handlat mycket om skandalen med den svenska inblandningen i en vapenfabrik i diktaturens Saudiarabien. Svensk vapenexport har genom alla tider varit en sällsynt uppvisning i dubbelmoral. Så var det när Ingvar Bratt 1985 avslöjade att vapenföretaget Bofors sålt vapen till förbjudna länder och så är det när svenska politiker våren 2011 hyllar den arabiska våren samtidigt som statliga svenska företag i hemlighet förser en av de kvarvarande arabiska diktaturerna med vapen som används mot demokratiförespråkarna.

Men bortsett från dubbelmoralen och lögnerna så handlar det här också om det som Jesu fiender anklagade honom för i dagens evangelium: att driva ut Satan med Satan – Beelsebul är ju bara ett annat ord för Satan eller Djävulen. Jesus anklagas för att använda onda andar för att driva ut andra onda andar, men han värjer sig och förnekar att det skulle vara på det viset. Men vapentillverkarna har i alla tider hävdat att det är nödvändigt att bekämpa det onda med det onda. Våld måste med våld bekämpas annars breder det bara ut sig ännu mer.

Egentligen räcker det med den formuleringen för att fatta självmotsägelsen i resonemanget: Våld måste med våld bekämpas annars breder det bara ut sig ännu mer. Det som har hänt när man väljer att möta våld med våld, är ju just att våldet redan har brett ut sig ännu mer. Plötsligt finns våldet inte bara på en sida utan på båda sidor. Och då blir försvarsvåldet plötsligt en anledning för angriparen att tillgripa ännu större våld, och så har vi den våldets spiral som har varit mänsklighetens följeslagare under tusentals år: Våld föder våld som föder våld som föder ännu mer våld … Och Djävulen skrattar, för det var ju precis så han ville ha det!

Men Jesus pekar alltså på en annan väg. Inte passivitetens väg, inte att stå bredvid som åskådare när våldet och förtrycket breder ut sig mer och mer. Nej, tvärtom – Jesus kallar oss till ett motstånd mot ondskan som är ett verkligt motstånd. Han kallar oss att vända vår kamp mot vår ende verklige fiende. För den verklige fienden är inte den människa som angriper oss – den verkliga fronten går inte mellan oss, utan den verkliga fronten ser du först om du vänder dig 90 grader till höger eller vänster. Då ser du Beelse¬bul, men han är förklädd. Precis som skådespelaren Henric Holmberg som spelar Djävulen i Stadsteaterns föreställning Bibeln. Han ser i föreställ¬ningen ut precis som de andra änglarna och han åberopar hela tiden förnuftet. Precis som när man säger att det är klart att vi måste ha en svensk vapenexport – vi behöver ju både pengarna och arbetstillfällena!

(Powerpointbild) Se på den här bilden för den visar vad jag försöker säga. Du ser dig själv längst ner och du ser din inbillade fiende längst upp. Och i din inbillade fiendes ögon så är du också fiende – han eller hon ser alltså samma bild som du av en människa som vill mig illa. Framför er båda går en inbillad frontlinje och ert hat är riktat mot varandra. Den inbillade frontlinjen är streckad eftersom den just är inbillad, ingen annan människa är egentligen din verklige fiende. Men samtidigt ser ni två tjocka vita streck till höger och vänster – det är de verkliga frontlinjerna.

På nästa bild (byt Powerpointbild) ser ni vad som behöver göras om vi vill bekämpa ondskan i Jesu efterföljd. Då försvinner den inbillade frontlinjen mellan dig och din inbillade fiende och er kamp som illustreras av de röda pilarna blir en gemensam kamp mot en gemensam fiende. Då upptäcker ni också de verkliga frontlinjerna – de rödmarkerade strecken. Det är där gränsen mellan det goda och det onda går. 

Nu är ju det här en idealbild där du och jag står på den goda sidan, men bilden kan kompliceras av att vi båda alltför ofta har hamnat på fel sida om det där röda strecket och blivit bundsförvanter med djävulen. För de här frontlinjerna går ju inte mellan människor utan inom varje människa, i själva verket vandrar vi säkert varje dag över den där röda frontlinjen, ibland står vi på Guds sida och ibland står vi i det ondas tjänst.

Det är inte en tillfällighet att jag målat dubbla frontlinjer för det är precis så verkligheten ser ut. Om vi riktar all vår kamp i en riktning så kan vi vara övertygade om att Djävulen anfaller oss i ryggen, där vi inte har något försvar. Till exempel: om du håller din privatmoral högt och verkligen lyckas leva ett liv utifrån höga moraliska principer, så är risken överhängande att du börjar se ner på andra människor som inte lyckas lika väl som du med sin moral. Du riskerar då att bli en dömande, kärlekslös moralist som bara har förakt till övers för de svaga. Men det är här din medmänniska, som förut var en inbillad fiende, kan komma dig till hjälp. För tillsammans kan ni hjälpa varandra att se farorna som ni inte själva är uppmärksamma på – ungefär som två kämpar som står med ryggen mot varandra för att inte kunna bli fallna i ryggen av fienden.

Vi behöver alltså varandras kärleksfulla tillrättavisningar i kampen mot ondskan för det är svårt att ha uppmärksamheten riktad åt två håll samtidigt. Eller, för att använda en annan bild: om du bara koncentrerar dig på ena diket så är risken överhängande att du hamnar i det andra!

Det vi inte talat om är vapen och det är en viktig fråga. Det är nämligen så att valet av vapen avslöjar om du håller på att bekämpa en inbillad fiende eller en verklig fiende. De vapen Sverige exporterar till Saudiarabien kan nämligen bara användas mot inbillade fiender – mot människor som i grunden är medmänniskor och precis lika mycket som vi offer för Djävulens ständiga angrepp. Militära vapen går ut på att döda människor och då jublar Djävulen för det var ju precis det han ville – han vill få sina offer att bekämpa varandra.

Andra vapen som bara går att använda mot inbillade fiender är hat, förtal, skvaller och ovillighet att förlåta. Använder vi de vapnen, oavsett för vilka höga syften, så kan vi vara säkra på att vi inte kämpar Guds goda kamp utan ställt oss på Djävulens sida. Nej, de enda vapen Gud gett oss i kampen mot ondskan är de vapen som vi kan använda med bibehållen kärlek till dem vi bekämpar. Det är därför dödande våld aldrig kan stå i Guds tjänst medan ett milt polisiärt våld ibland kan vara oundvikligt och det kan vi använda med bibehållen kärlek till dem vi vänder det emot.

Men om det finns vapen som bara kan användas mot inbillade fiender så finns det samtidigt vapen som bara kan användas mot vår verklige fiende och det är vapen som kärlek, fördragsamhet, tålamod, ödmjukhet och en villighet att tala för den svage mot den starke

För att sammanfatta: den du tror är din fiende är din medmänniska. Ni står båda på samma sida i mänsklighetens gemensamma kamp mot Beelsebul och alla hans onda andar. Därför måste vi genomskåda våra inbillade frontlinjer och upptäcka våra gemensamma verkliga frontlinjer. Framförallt behöver vi genomskåda den rädsla som förvandlar medmänniskor till inbillade fiender. Bara så kan vi gemensamt stå det onda emot! AMEN