Tro och liv
Kommenterad Högmässa
Stensjökyrkan
11:e eft. Tref. 2017
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT Jesaja 1:10-17
Epistel Jak 1:22-25
Evangelium Matt 23:1-12

Beredelsetal

Gör det nån skillnad? Gör det nån skillnad att somliga av oss siter här i kyrkbänken nästan varenda söndag? Blir vi bättre människor, mer kärleksfulla, solidariska, barmhärtiga och förlåtande om vi deltar i högmässan varje söndag? Det är den fråga som den här söndagens bibeltexter ställer till oss. Om vi går på ett gym så räknar vi med att det får effekt – vi får bättre kondition och vi blir starkare. Och på samma sätt är det rimligt att räkna med att kyrkobesök inte går spårlöst förbi. Det får inte vara så att vi sitter här i kyrkbänken och nickar instämmande åt vackra bibelord om kärlek och barmhärtighet och sedan fortsätter att handla kärlekslös så fort vi lämnat kyrkorummet. Ändå är det så! Också om vi verkligen försöker så kommer vi att misslyckas. Men vi får misslyckas. Så länge vi försöker får vi misslyckas för vi kommer aldrig att bli riktigt de människor vi skulle vilja vara. Så låt oss då lämna våra misslyckanden till Gud och räkna med att förlåtelsen verkligen är en möjlighet också för oss – låt oss be och bekänna .

Predikan 

Det står PREDIKAN på duken bakom mig men det är faktiskt inte bara jag som har det uppdraget. Jag vill påstå att det finns över hundra predikanter samlade här i Stensjökyrkan idag. Men låt mig börja med min uppgift: Mitt uppdrag som präst är som i varje högmässa att försöka förflytta en 2000 år gammal text rakt in i vår tid. Jag ska försöka säga något som jag tror att Jesus skulle ha sagt om han hade levat och förkunnat i Mölndal år 2017.

Man kan också likna min uppgift som predikant med översättning från ett språk till ett annat. Då kan man ju hävda att den språkliga översättningen av de där 2000 år gamla texterna är redan gjord, från gammal grekiska till ny svenska. Vi har ju den moderna svenska översättningen i vår svenska Bibel och även om den översättningen nu snart är 40 år gammal så är den ändå fullt begriplig för varje läskunnig svensk. Men ändå kan den vara nästan obegriplig för de flesta! Ta t ex när Jesus i dagens evangelium säger att vi inte ska kalla någon här på jorden för fader ”ty en är er fader, han som är i himlen”. Och därefter säger han att vi inte ska kalla någon lärare, ”ty en är er lärare, Kristus”

Det låter ju helt obegripligt men det Jesus menar är inte att vi inte får använda de här vardagliga orden om våra vanliga pappor och våra lärare i skolan utan han syftar på den auktoritet som en far och en lärare hade på den här tiden och varnar oss för att lyda mänskliga auktoriteter mer än Gud. Vanligen kan vi verkligen lita på våra lärare och våra föräldrar men om det de säger kommer i konflikt med vad mitt samvete säger, så måste jag lyda mitt samvete mer än både lärare och föräldrar. Kom ihåg att t ex i varje krig så har lärare och föräldrar på båda sidor i kriget försökt övertyga barn om att de där andra människorna är onda, de är våra fiender. På 1930-talet kunde tyska välutbildade lärare lära ut nazism som den högsta sanningen av alla och på samma sätt uppfostrade hundratusentals pappor sina barn till goda nazister. Så det Jesus säger är att den där absoluta lydnaden får vi aldrig rikta mot en annan människa, antingen det är en pappa, en lärare, en politiker, en präst eller en officer. Den absoluta lydnaden, den förbehållslösa lydnaden får vi bara rikta mot Gud. Det är DET Jesus menar när han säger att vi inte ska kalla någon här på jorden för fader eller lärare. Och det är ett exempel på vad som kan vara min uppgift som predikant att berätta. Samtidigt är ju min predikan också bara mänskligt ofullkomligt tal så den ska ni inte heller lita på sådär okritiskt utan ni ska själva läsa bibeltexten och fundera på om det jag säger är rimligt och rätt.

Men jag började med att säga att det finns över 100 predikanter här i kyrkan idag och jag vill sluta dagens minipredikan, för den är hälften så lång idag som vanligt, jag vill sluta den med att berätta om de allra viktigaste predikanterna här idag. Det är nämligen ni som är de viktigaste predikanterna. Och då handlar det inte främst om vad ni säger utan om vad ni gör, hur ni lever måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag tills ni i bästa fall är tillbaks i kyrkan igen. För om de människor som kommer ut från den här kyrkan inte på något sätt i sina liv återspeglar den kärlek som Jesus förkunnar, då faller kristendomen platt till marken. Orden här  i kyrkan är ju tänka att påverka våra liv utanför kyrkan. Eller som det uttrycktes i dagens episteltext: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.” Och låt mig sluta med ett exempel på vad ni skulle kunna göra som ett resultat av den här högmässan: Jesus säger i evangeliet: Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Det där borde gå att leva ut på något sätt – i skolan, på jobbet eller bland kompisarna. Att vara de andras tjänare … hur skulle jag kunna vara det i den här veckan? AMEN