Livets källa

Högmässa i Stensjökyrkan
2:a  eft Trettondedagen 2015
Stefan Risenfors
Texter
Gt 2 Mos 3318-2
Epistel Ef 1:7-14
Evangelium Joh 2:1-11
<<Föregående  >>Nästa

Beredelsetal -
Paulus skriver i dagens episteltext: Och Gud har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. Att sammanfatta allting i Kristus! Kan det verkligen vara så att Jesus på något sätt är svaret på allt? Ja, det är vad den kristna tron förkunnat i 2000 år. Att allt världens lidande, att allt hat, all grymhet och all smärta på något sätt kan desarmeras genom denne Jesus. Utan den tron skulle vi inte ha någon syndabekännelse i våra gudstjänster, men du som vågar tro det får nu kasta dig i hans armar i vår syndabekännelse …

Predikan

Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galiléen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Med de orden slutade dagens evangelium. Det var alltså det första av alla de mirakel som skulle komma att bli förknippade med Jesus och i de här slutorden ges också en antydan om hur vi ska se på alla dessa underverk. De beskrivs som ”tecken”. Ett tecken är något som talar om något utöver sig självt, som står för något, symboliserar något. Och vad dessa tecken står för förklaras också i de här orden – de uppenbarar Jesu härlighet. Eller med andra ord: underverken avslöjar glimtvis Jesu sanna identitet – att han är Guds Son och därmed har tillgång till den makt som Gud har över allt skapat. Eller lite barnsligare uttryckt: ”Titta, vad jag kan!”

Men vi kan se åtminstone två ytterligare motiv till att Jesus utför mirakel: dels för att han tycker synd om de sjuka som han botar – då blir botandet ett tecken på hans empati, på hans kärlek, på att han faktiskt bryr sig om hur vi har det. Dels kan tecknen ses som ett förebud på hur det kommer att vara i himmelriket. Jesus föregriper punktvis den himmelska verkligheten där det inte finns plats för sjukdom, brist, handikapp eller fattigdom.

Men det motiv till underverken som anges i dagens evangelium är alltså att Jesus vill uppenbara sin härlighet, vill visa vem han är. Och då inställer sig frågan: Måste man som kristen tro på att alla dessa underverk verkligen har inträffat? Måste man för att kunna kalla sig kristen verkligen tro på att Jesus gjorde vatten till vin, gick på vatten och på att han gjorde döda levande? Ja, i många kyrkor runt om i världen, framförallt i tredje världen, så gissar jag att de här underverken betraktas som alldeles självklart sanna. Då talar vi främst om kulturer där mirakel ses som något tämligen naturligt också idag. Och i de kyrkorna är det möjligen så att man inte betraktas som kristen om man inte tror att Jesus bokstavligen förvandlade vatten till vin och gjorde alla de andra underverken dessutom.

Men här i västerlandet är det annorlunda. I Sverige finns det visserligen också kyrkor där det förkunnas en alldeles självklar tro på det bokstavliga i underberättelserna, men här finns också präster som lika självklart ser dessa berättelser som legendariska utsmyckningar. När Jesus levde hade ju veten­skapen inte kommit så långt och då var mycket av det vi idag betraktar som naturligt något oförklarligt. Och i den miljön blev mirakel något som betraktades som självklart och då var det vanligt att förstärka ledares position genom att påstå att de gjorde underverk.

Fråga nu din bänkgranne om han eller hon verkligen tror att Jesus bokstav­ligen förvandlade 600 liter vatten till 600 liter vin…

 Ja, innan jag berättar hur jag ser på det här så vill jag återknyta till dagens rubrik ”Livets källa”. Att tro på Gud innebär ju att tro att Gud verkligen är livets källa, att Gud är grunden för allt som finns. Det ligger ju på något sätt i begreppet Gud – en Gud som inte är grunden för allt som finns förtjänar knappast att kallas Gud, åtminstone inte med stort G. Det mest grund­läggande för kristendomen är att denna Gudomliga makt tog gestalt på jorden för 2000 år sedan genom den judiske mannen Jesus som vi därför kallar Kristus. Mot den bakgrunden blir det för mig orimligt att utesluta att Jesus verkligen bokstavligen gjorde det vi betecknar som mirakel. Om Gud vandrar här på jorden i gestalt av Jesus så finner jag det självklart att han kan trotsa precis vilka naturlagar han vill. Annars vore han ju inte Gud!

Det påstås att Jesus gick på vatten, att han kom gående till lärjungarna mitt ute på Genesarets sjö. I mina ögon kunde han precis lika gärna ha trotsat gravitationen och flugit fram genom luften som buren av änglar! Det var ju det som djävulen försökte fresta honom att göra när han vistades ute i öknen efter att Johannes hade döpt honom i Jordanfloden. Det står hos Matteus att han ställde Jesus högst upp på tempelmuren i Jerusalem och sa åt honom att visa sin makt genom att kasta sig ner. Men den gången vägra­de Jesus och hänvisade till att det i 5 Moseboken står skrivet att du inte ska sätta Herren din Gud på prov. Den händelsen måste ha inträffat alldeles innan bröllopet i Kana i dagens evangelium för det står ju att vinundret var Jesu första underverk.

Jag tror alltså att Jesus kan ha gjort precis varenda mirakel som tillskrivs honom men samtidigt är jag inte alls säker på att han verkligen gjorde allt detta som det beskrivs. En del av underberättelserna kan i mina ögon verkligen vara legendariska utsmyckningar, en sorts överdrifter som mer hörde till det orientaliska sättet att berätta. Men för mig är alltså inte de enskilda händelsernas fakticitet det avgörande utan istället frågan: KAN DET HA GÅTT TILL PÅ DET HÄR VISET? Och mitt svar på den frågan är ett alldeles självklart JA!

Men då återstår frågan vad det här har för betydelse för oss idag och där tycker jag vi får viss hjälp av berättelsen om hur Jesus frestas i öknen. Där vägrade han att göra underverket. Nu kan man ju tänka sig att det beror på vem som frågade – Jesus hade inget han behövde bevisa inför djävulen. Men också många fromma människor har fått uppleva det som att Jesus vägrar att ingripa trots att det är något självklart gott de ber om – att ett barn ska få överleva en svår sjukdom, att en förälder inte ska ryckas bort från sina små barn o s v. I de lägena begriper vi oss inte på Gud. Så låt mig då få landa den här predikan i en bild:

Det här är Bamse. Bamse gör inte som man säger åt honom. Det beror på att han är katt och katter går inte att dressera, de är lite för vilda helt enkelt. Hade Bamse varit en hund hade det förmodligen gått att dressera honom till att göra nästan vad som helst, men nu är han inte hund utan katt.

När det gäller underverk så liknar Gud mer en katt än en hund. För Gud går inte heller att dressera. Gud går alltid sin egen väg, precis som katten. Gud är en smula oförutsägbar, precis som Bamse. Så, om du nödvändigtvis ska ha vin när du gifter dig – räkna med att du får köpa det själv, alltihop! Men samtidigt: räkna med att även om du inte kan tala om för Gud vad Gud ska göra, så kan du be. Och när man ber händer ibland det mirakulösa, förmod­ligen något oftare om vi verkligen räknar med att det kan inträffa! AMEN