Högmässa i Stensjökyrkan

18:onde eft. Tref. 2012
Stefan Risenfors
<<Föregående >>Nästa
Texter
GT Mik 6:6-8
Epistel Apg 16:11-16
Evangeliet Joh 7:14-18  

Beredelsetal
Jag vet inte om vi riktigt fattar hur radikal profeten Mika är i dagens GT-liga text när han närmast driver med offerkulten i Jerusalems tempel. Djur-offren i templet var ju alldeles självklara och något av det som uppfattades som det allra mest centrala i den judiska fromheten. Ja, profeten driver offertanken ända in i det absurda och frågar sig retoriskt: Skall jag offra min förstfödde för min synd, mitt eget barn för mina brott?

Vi får intrycket att i profetens ögon så är alla dessa offer precis så absurda som de verkar i våra ögon men som de sannerligen inte var på Mikas tid. Istället pekar han på vad Herren verkligen vill ha istället för offer: det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. Problemet är bara att vi har så förtvivlat svårt just för att göra det rätta. Vi har lika förtvivlat svårt för att leva i kärlek. Och att troget hålla oss till Gud misslyckas vi ständigt med eftersom det ständigt dyker upp företeelser i våra liv som tränger undan Gud från förstaplatsen.

Men Gud begär ändå detta och därför vore allt förtvivlat om han inte hade sänt sin Son, Jesus Kristus: Han gjorde det rätta! Han levde i kärlek och han höll sig troget till sin himmelske Far – t o m i den stund då han på korset upplevde sig övergiven av honom. Och så kommer då det obegrip-liga – offret dyker upp igen men nu med motsatt förtecken. Det är inte längre vi som offrar till Gud utan det är Gud som på korset offrar sin egen Son för vår skull. Och detta motsatta offer öppnar den väg som annars skulle vara stängd. Så låt oss då i full frimodighet överlämna alla våra misslyckanden och svek till honom som lovat bära bördorna åt oss. Låt oss med syndabekännelsens ord be och bekänna …

Predikan
Psykologen Per Naroskin talade i radioprogrammet Spanarna nu i veckan om en trend i vår tid – han påminde om den där stämpeln som vi förr i tiden kunde se på brev: ADRESSAT OKÄND. Den är numera mycket sällsynt för numera är vi alla kartlagda och positionerade – man vet var vi finns. Däremot är avsändaren idag ofta okänd – stora företag som skickar reklam och fakturor till oss gömmer sig bakom svårnådda kundtjänster och oändliga telefonköer om vi skulle vilja nå dem. Politiska budskap kan ha en angiven tydlig avsändare men i själva verket är det ofta en anonym reklambyrå som har utformat budskapet. Politiska tal är sällan skrivna av talaren utan av en anonym talskrivare. I EU-parlament och riksdag använder företag och påtryckargrupper inhyrda lobbyister som mot betalning försöker övertala politikerna. Vetenskapliga rapporter är ofta sponsrade och styrda av något företag som aldrig nämns som avsändare utan där står forskarna i sina vita rockar och försöker se vetenskapligt objektiva ut. Och det finns många fler exempel, den allra mest aktuella avsändaren är kanske aktionsgruppen Anonymous på Internet som angrep en massa svenska hemsidor i veckan och som gömmer sig bakom mustaschprydda ansiktsmasker. Men vi har också den mäktigaste avsän-daren av dem alla: det där spöklikt ansiktslösa begreppet Marknaden som snart har ersatt de politiska makthavarna på varje position i vårt samhälle. Gemensamt för alla dessa avsändare av budskap är att de är anonyma, okända eller i bästa fall diffusa. Och i ett samhälle med så många okända avsändare bör vi vara kritiska, ifrågasättande och rent av misstrogna.

För när du inte vet vem som talar har du svårare att genomskåda såväl halvsan-ningarna som de rena lögnerna. Temat för den här söndagen är ”Att lyssna i tro” och om vi uppfattar det som en uppmaning så kan den uppmaningen synas mycket problematisk i ett samhälle där det kritiska ifrågasättandet är helt nödvändigt. Men uppmaningen att Lyssna i tro avser inte att vi ska lyssna på någon anonym avsändare utan på en speciell och avvikande röst bland alla andra röster, nämligen Jesus Kristus! Men då kommer vi till problemet att vi inte är samtida med Jesus, så när Jesus talar till oss så gör också han det med en mask framför ansiktet precis som den där hackergruppen Anonymous. Den mask Jesus har framför ansiktet när han talar till oss heter Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Det är ju de fyra evangelisterna i Nya testamentet som förmedlar Jesu budskap till oss. Och för att krångla till det ytterligare säger bibelforskarna att bakom de fyra evangelisterna står förmodligen flera parallella muntliga berättartraditioner som börjar med de människor som mötte Jesus rent fysiskt under några år i början av vår tideräkning. Och som inte den anony-miseringen räcker så har dessutom den kristna kyrkan i den process som kallas kanonbildning under de första århundradena bestämt vilka böcker och berättelser som ska få höra till Bibeln. Och vilka är då Kyrkan? Ja, i viss mån har den historiska kyrkan ändå konkreta ansikten i form av kyrkofäder och biskopar men många som påverkade kyrkans beslut är ändå anonyma för oss.

Så, då står vi där ändå med att vilja lyssna till Jesus, men denne historiske Jesus döljer sig bakom lager av andrahandsuppgifter och urvalsprocesser. Hur ska vi då våga lyssna i tro, när vi ändå inte riktigt kan vara säkra på vem som talar? Även om jag kanske överdrev svårigheterna lite när det gäller att få en bild av den historiske Jesus, så finns det ändå ett mått av osäkerhet trots att han torde vara den människa från antiken som vi känner bäst av alla. Men det finns ett sätt att komma förbi denna kvarvarande osäkerhet och i dagens evangelium berättar Jesus hur vi kan göra för att bli övertygade om vi har anledning att tro om hans lära kommer från Gud eller inte. Det är en enda kort mening och ni ser den markerad i texten bakom mig (NY powerpointbild med evangelietexten) Om någon vill göra (Guds) vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Svårare än så behöver det inte vara! Pröva och se! Testa! På samma sätt som du inte kan veta hur ett äpple smakar utan att bita i det, så kan du med din 2000-talsskepticism inte veta om Jesus är att lita på utan att pröva hans lära mot verkligheten! Han påstår sig ju vara utsänd av universums Skapare och då måste ju han mer än någon annan vara i fas med själva livet! Så pröva då! Gå in i evangelierna, lyssna till hans röst och gör som han säger! Blir ditt liv sannare och rikare av det så har du anledning att lyssna ännu djupare! Men om det motsatta inträffar – om hans recept för livet gör dig hatisk och dömande, kärlekslös och moraliserande – ja, då har du anledning att stänga den där boken och söka sanningen någon annanstans.

Du har alltså anledning att förvänta dig resultat om du börjar inte bara lyssna till Jesus utan också göra som han säger! Men bara ett varningens ord: Det går inte fort! I vår kultur är vi så inställda på snabba lösningar: – så tappar du 10 kilo på två månader! Men i det andliga livet finns inga quick-fix-lösningar för där handlar det om liv och liv växer alltid långsamt. Den process som kallas helgelse och som står i centrum för hela den långa raden av Trefaldighetssöndagar, den processen innebär att bli alltmer lik Jesus, och det är en lång och mödosam väg som också är fylld av bakslag och besvikelser.

Många har gett upp längs vägen och felet de har gjort är att de har fokuserat sina misslyckanden mer än sina segrar! Om man hela tiden jämför sina föresatser med sina misslyckanden så blir man bara mer och mer besviken. Man hamnar i en ond spiral av självförakt som leder till uppgivenhet. Men om man istället fokuserar också de små framstegen så får man kraft att orka vidare: - en gång den här veckan lyckades jag faktiskt berömma istäl-let för att kritisera, bygga upp istället för att riva ner!

Och misslyckandena lämnar man hela tiden över till Jesus. För efter ett tag kommer du att märka att Han går bredvid dig när du prövar hans budskap. Och en del av hans budskap är ju just detta att vi får lämna våra misslyckanden till honom. Att lyssna i tro är kanske mycket begärt av den nutidsmänniska som måste vara ifrågasättande för att överleva informationssamhällets alla anonyma avsändare. Men att pröva i tro kan vara vägen för den som anar att det finns mer att upptäcka än det du redan funnit! Kanske finns där i dunklet rent av ett ansikte och ett par varma ögon som redan ser mig! AMEN