HöHögmässogudstjänst i Stensjökyrkan
      helige Mikaels dag 2004 

Änglarna
Stefan Risenfors

GT-text Dan 10:15-19
Daniel berättar om en syn: Medan mannen som såg ut som en människa talade så till mig stod jag stum, med nerböjt ansikte. Något som tycktes vara en människohand rörde då vid mina läppar. Jag öppnade munnen och sade till honom som stod där mitt emot mig: "Herre, synen var så plågsam att jag inte har någon styrka kvar. Hur skulle jag, din ödmjuke tjänare, kunna tala med en sådan som du? Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas." Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. "Var inte rädd, du högt älskade", sade han, "allt skall gå väl. Var stark, var stark!"

Epistel Upp 12:7-12
Det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort."

Evangelium Matt 18:7-10
Jesus sade: "Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer. Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte."

Predikan
Det är allvar, det är på liv och död! Så skulle man kunna sammanfatta dagens evangelium. . Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll... Det här är några av de hårdaste ord vi känner från Jesu läppar. Han, den milde och söte Jesus, som han ofta har framställts – så kunde han alltså låta! Och jag tror inte att det är en slump att de här hårda orden yttras i samband med att han talar om barnen och deras företräde inför Gud. Det här blir ännu tydligare om vi tar med några rader som inte kommit med i evangeliet men som står omedelbart före och alldeles uppenbart hör med till sammanhanget. Så här står det:

Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: "Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. och sen fortsätter det med orden från evangeliet: Ve dig, värld, med dina förförelser...

Kvarnstenar om halsen, amputerade händer och fötter och utrivna ögon – kan det bli så mycket blodigare! Och vad är det då som föder detta raseri hos Jesus – jo, det är när han ser hur barnen drabbas av de vuxnas ondska!

Det finns ju verkligen två motpoler i texten – dels, längst ner, de vuxna som förleder barnen, som gör barnen illa, dels, högst upp, barnen själva som beskrivs som de största i himmelriket, vars änglar i himlen alltid ser Guds ansikte. Och den sista kommentaren är väl dels ursäkten för att den här texten skulle komma med på änglarnas dag i kyrkoåret, dels är den här kommentaren en mycket stark markering av hur nära Gud barnen står. På Jesu tid ansågs det nämligen att enbart de allra högsta änglarna hade direkt tillträde till Gud. Alltså är det barnens skyddsänglar som är de allra förnämsta i den himmelska världen: Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Kvarnstenar om halsen, amputerade händer och fötter och utrivna ögon... Ja, om någon av terroristerna från Beslan någonstans i en annan värld kommer till besinning och förstår vad han har gjort mot de där barnen som togs som gisslan för en månad sen, så tror jag att han absolut skulle vara beredd att offra såväl ögon som händer och fötter för att rädda livet på ett enda av de hundratals barn som dog i katastrofen. Och jag tror att det är så här vi måste se Jesu något makabra ord om att offra kroppsdelar. Överdriften ligger i det orientaliska sättet att uttrycka starka sanningar och vad han vill säga är att inget offer är för stort för att rädda barn som far illa. Och inget straff är egentligen tillräckligt för den som har förlett och skadat ett barn. Och kanske är det bara om vi på det här sättet får sätta ord på vårt raseri som vi kan undvika att förvandlas till en lynchmobb som de anhöriga i Beslan som misshandlade en överlevande terrorist till döds.

Igår kunde vi i vissa tidningar läsa om den femårige pojken Pascal i Tyskland. Han som lockades in i en krog med godis och sedan våldtogs av 10 vuxna män, han dog av sina skador och den döda kroppen grävde man ner i ett grustag... Är det någon som spontant känner för att inte bara amputera händer och fötter på 10 tyska män!?

Men jag ska sluta citera vidrigheter nu, det har kommit tillräckligt mycket skit på änglavingarna den hör söndagen nu. Men även om den handlar om änglar och barn så är den helige Mikaels dag inte särskilt barnvänlig – kanske borde det vara en 15-årsgräns på sådana här bibeltexter! För änglarna framställs ju i Bibeln inte bara som vitskimrande och godhjärtade budbärare från Gud. Lika ofta presenteras de som Guds soldater med uppgift att straffa orättfärdigheten och besegra ondskan. Som slutscenerna i Hasse Alfredssons film ”Den enfaldige mördaren”: den förtryckte byfånen går i sällskap med tre änglar raka vägen till brukspatrons direktionsrum på fabriken och där tar han livet av förtryckaren. Med änglarna vid sin sida kan ingen stoppa honom – änglarna som ett trotsigt uttryck för att ondskan till slut ska besegras av de goda krafterna, änglarna som ett uttryck för Guds slutliga övermakt över den ondska som ofta verkar triumfera här på jorden.

Eller som det uttrycks i dagens episteltext: Det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken ... Det som då blir tydligt är ju att det är till oss vuxna som den här söndagen vänder sig! Vi som en gång varit barn, som borde veta hur sårbar man är som barn, vi som nu som vuxna har en sådan oerhörd makt över barn, vi som kan göra dem så illa. Det är till oss Jesus talar idag, han talar om det allra mest värdefulla vi har att förvalta, det mest värdefulla och det mest ömtåliga, barnen! Och det är därför han tar i så oerhört mycket och använder så starka bilder – vår tids uppmärksamhet kring pedofilers och andras övergrepp på barn gör kanske bilderna begripliga eftersom vi i de sammanhangen kan känna igen vårt eget raseri!

Men inte kan väl den här söndagen lämna oss här – nog vill Jesus mer än att bara få oss att känna igen vårt eget raseri över övergrepp mot barn!!! Jo, han vill mer! Det första jag tror att Jesus vill lära oss är att han vill få oss att fatta att livet är på allvar. Just det som jag inledde den här predikan med: Det är allvar, det är på liv och död! Det som pågår just nu är inte reklamfilmerna före den riktiga filmen, det är inte sorlet i foajén före föreställningen som du befinner dig i – utan det har redan börjat. Livet pågår, på riktigt, på liv och död! Det är nu det gäller – dagarna som rinner ifrån dig tillhör det riktiga livet, ditt enda liv på den här jorden. Oändligt värdefulla dagar som vi fått att förvalta i medvetenhet om att det hela tiden pågår en kosmisk kamp mellan ont och gott. Det finns ingen neutralitet i den kampen, det erbjuds inga åskådarplatser utan du är ofrånkomligt delaktig i kampen. Du måste alltså välja sida, inte en gång, utan i varje ögonblick kallas du att tjäna det goda eller tjäna det onda. Det är allvar, det är på liv och död, också en grå söndag i oktober!

För det andra tror jag att Jesus vill få oss att komma bort från ett ”vi och dom”-tänkande när det gäller övergrepp mot barn. Det är inte de galna terroristerna och de trasiga pedofilerna som är det stora hotet mot barn. Nej, det största hotet mot barn är inte psykopaterna utan vi alldeles normala vuxna som har tappat kontakten med vår egen barndom och därmed tappat kontakten med den del av oss som står allra närmast Gud. T ex sårbarheten, den sårbarhet som är så tydlig i barndomen men som under uppväxten alltmer kapslas in bakom tunga pansarplåtar. Alla de där försvaren som vi bygger upp mot andra människor - den där muren av misstro som distanserar oss från våra medmänniskor och som också distanserar oss från oss själva, från vårt sanna jag, från de människor vi är ämnade att vara – de som vi en gång var när vi var tillräckligt små, då när vi alla var öppna, sårbara och formbara! Det är vi som tappat kontakten med vårt barn-jag, det är vi som är det största hotet mot såväl barn som vuxna!

Det tredje ärendet som jag tror att Jesus har oss den här söndagen är att han vill ge oss ett hopp – segern tillhör Gud! Lika maktlös som mörkret är mot ljuset, lika maktlös kommer ondskan att vara när Gud med sin oändliga änglaarmé gör sin slutgiltiga intervention och befriar sin ockuperade skapelse.

AMEN