Samhällsansvar
Högmässogudstj i Stensjökyrkan
21:a eft. Tref. 2000 
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Evangelietext Matt 22:15-22

Predikan
Det finns en förutsättning i Jesu liv som vi kanske alltför sällan tänker på. Det är att han levde under en pågående ockupation - hela Jesu jordeliv utspelas under en ockupation av dåtidens supermakt, det romerska riket. När Jesus föddes hade Israel redan varit ockuperat i ungefär 60 år - Norge ockuperades av tyskarna 1940, alltså för 60 år sen. Tänk er att den ockupationen fortfarande hade pågått - det var situationen i Israel när Jesus föddes och under hela hans livstid. När den händelse som dagens text beskriver utspelades hade det gått ungefär 90 år sen landet ockuperades. Kanske fanns det några enstaka judar kvar som hade barndomsminnen från tiden före ockupationen - men för övrigt fanns bara berättelserna kvar. Berättelserna från tidigare generationer som upplevt ett självständigt Israel. Men förutom dessa gamla berättelser och förutom tusenåriga riter som påminde folket om händelser långt tillbaka i tiden - förutom detta kollektiva och individuella medvetande fanns ingenting som motsade att Israel var en romersk provins bland andra. Det var på Jesu tid ett väl etablerat faktum att makten fanns någon annanstans - långt bort i det fjärran Rom där kejsaren levde i gränslös upphöjdhet.

Om vi jämför med vår situation så är en påtaglig förändring att kejsaren flyttat från Rom till Bryssel, men för många känns vanmakten kanske precis lika stor idag som den vanmakt en jude kunde uppleva för knappt 2000 år sen i ett ockuperat Israel. Också idag upplever många att makten finns någon annanstans - den verkliga makten som handlar om större frågor än skolmåltider och trafikljus!

Kanske är detta det allra största problemet när det gäller den här söndagens tema: Samhällsansvar. Just vanmakten, känslan av att det ändå inte är någon idé - dom gör ändå som dom vill, dom däruppe, dom där borta. EU-kommissionen, Marknaden, de multinationella företagen och alla andra mer eller mindre anonyma makthavare som sällan är folkvalda. I denna tid av vanmakt är det lätt att förhårdnas, förbittras, förskräckas, förbrukas och tystas. Och just om detta skrevs det en sång under den kommunistiska ockupationen av Östtyskland. Den skrevs nån gång på 70-talet av Wolf Bierman och lyder så här:

Nej, låt dig ej förhårdna i denna hårda tid
det alltför hårda brister
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid
sin vassa udd därvid

Nej, låt dig ej förbittras i denna bittra tid
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig
och makten klarar sig,
och makten klarar sig
Nej, låt dig ej förskräckas i denna skräckens tid
Dom hoppas just på detta,
att innan kampen börjat
vi gett oss utan strid,
vi gett oss utan strid

Nej, låt dig ej förbrukas, men bruka väl dig tid
Nej, låt dig aldrig kuvas, du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra Liv,
vi ger varandra Liv

Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid
En dag skall marken grönska, då stå vi alla starka,
då är den här vår tid,
då är den här vår tid

"Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

Mot bakgrund av vad jag tidigare sa om det politiska läget i Israel vid Jesu tid så rymmer det här yttrandet av Jesus en dubbel radikalitet. Han säger alltså så här till judar som lever i ett ockuperat land med en ockupations-makt som bl a ägnade sig åt massavrättningar för att hålla det judiska folkets frihetslängtan i schack. Till dessa förtryckta människor säger Jesus att de ska ge kejsaren det som tillhör kejsaren. Han stod där bland judiska landsmän och höll ett mynt med kejsar Tiberius porträtt - han kunde ha spottat på bilden av tyrannen. Han kunde ha trampat ner myntet i sanden och gått därifrån utan ett ord, som en sann rebell och en rakryggad upprorsledare. Men så säger han: Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren! Hade det inträffat på seloternas partimöte så hade han blivit utesluten med omedelbar verkan - seloterna var ju dåtidens KPML(r):are.

Men nu måste jag berätta vad som hände när jag i min dator skrev in det lilla r:et i parentesen efter KPML - ni vet det där r:et som står för "revolutionärerna". Jo, med en inbyggd autotextfunktion i ordbehandlings-programmet så ändrade datorn automatiskt r:et till ett sånt där R i en ring - ett sånt där R som står för Registrerad i betydelsen Registrerat varumärke. Är inte detta ett tidens tecken - när ett revolutions-R automatiskt ändras till ett patentmärke i vårt vanligaste ordbehandlingsprogram - då är det mycket mer än 32 år till 1968!

Det där var en oplanerad utvikning utifrån konstaterandet av att Jesus torde ha blivit utesluten ur dåtidens KPML(r) eftersom han säger att man ska ge kejsaren det som tillhör kejsaren. Jesus var alltså ingen revolutionär av den klassiska hat- och våldsfixerade varianten. Han hyste kärlek och respekt också till tyrannerna och deras hantlangare. Men att han ändå var en revolutionär i makthavarnas ögon, det framgår av vad han säger när han sagt att man ska ge kejsaren den skatt som tillhör honom. Jesus fortsätter ju med att säga att man ska ge Gud det som tillhör Gud. Det kanske låter oskyldigt och självklart men att ge Gud det som tillhör Gud är att ge Gud allt! Att ge Gud det som tillhör Gud är att ge Gud sin ovillkorliga lydnad! Att ge Gud det som tillhör Gud är att ge sig själv, hela sitt liv och alla sina gåvor och resurser till Gud! Vilket ju självklart medför att när Guds bud kolliderar med kejsarens befallning eller EU-kommissionens påbud så är det Gud man måste följa!

Uppmaningen om att ge kejsaren det som tillhör kejsaren motiverade Jesus med att det var kejsarens bild som var präglad på det mynt som han kunde tänka sig att betala i skatt till kejsaren. Myntet tillhör alltså kejsaren eftersom det är präglat med kejsarens bild. Men du är inget mynt! Vems bild är det då som är präglad på dig? Jo, Guds egen bild! Det framgår klart av skapelseberättelsen där det sägs att Gud skapade människan till sin avbild! Vem du tillhör borde därför vara uppenbart - men är det verkligen det? Är du en så fri människa som du borde vara om det är Gud som äger dig? Eller har du låtit kejsaren prägla sin bild i din panna - så att du går där som ett vandrande mynt med ett relativt värde, som en flytande valuta där ditt värde har blivit beroende av Marknadens tillgång och efterfrågan.

Men, det Jesus försöker lära oss är att vi är något mer än maktlösa brickor i ett marknadsspel - vi har en bild djupare präglad i oss än kejsarens porträtt! Det människolivet går ut på är att finna den bilden, finna sitt sanna jag och sin djupaste, gudomliga, identitet! För där du hittar dig själv, där du hittar din sanna mänsklighet, där finner du också Gud! Han väntar på dig där och ingen annanstans - i själva centrum av den människa som är du!

Och när man funnit sitt sanna värde - utom räckhåll för Marknadens alla devalveringar, då är det inte längre möjligt att bli förhårdnad, förbittrad, förskräckt, förbrukad eller tystad! Då, när ditt liv kommit i resonans-svängning med Guds egen skapelseton - då rämnar vanmaktens murar och då blir förändring inte bara möjlig utan rent av oundviklig! För den som insett sitt sanna värde inser också andra människors verkliga värde och då kan man inte längre uthärda att en enda människas värde devalveras till något mindre än en människa.

Och det allra mest intressanta är att detta är inte ett tal om möjligheter i nån okänd framtid - Guds tempus är presens! Redan nu är det möjligt att genomskåda kejsarens prägling och upptäcka vem man egentligen är!
AMEN