Försonaren

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
5:e i fastan 2006
Stefan Risenfors
Texter
GT 3 Mos 16:15-16
Epistel Heb 7:24-27
Evangelium Joh 11:46-57
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Rubriken för den här söndagen är Försonaren och inte Försoningen. Kanske säger den lilla skillnaden något mycket väsentligt om vad kristen tro är. Tron är i grunden inte ett förhållningssätt till några speciella företeelser som Skapelse, Synd, Försoning, Rättfärdiggörelse, Jungfrufödelse, Evigt Liv eller Bibeln. Nej, kristen tro är framförallt en relation till en person, nämligen Jesus som också kallas Försonaren. Det är en oerhörd skillnad om tron handlar om en företeelse eller en person och den här predikan ska få handla om vad som kan hända om tron enbart handlar om ett förhållningssätt till någon eller några företeelser.

I vårt samhälle handlar människors tillhörigheter på det officiella planet nästan alltid om en tillhörighet till en företeelse som en religion, ett partiprogram, ett tankesystem, en kamp eller en ideologi. Visserligen talas det ibland på det politiska planet om möjligheten att införa personval men officiellt är det fortfarande ideologin som ska vara det avgörande. Ändå vet vi att det på ett inofficiellt plan ofta är personerna som avgör ett val – partiledarna blir mer intressanta är partiprogrammen. Om man använder bilden av att partiledarna är galjonsfigurer längst fram i fören på partiets båt, så gör mediaexponeringen partiledarna så breda att man ofta inte ser båten bakom dom! Men officiellt är det inte Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt eller Gudrun Schyman man röstar på utan socialdemokraterna, moderaterna eller feministiskt initiativ!

När det gäller religion är det ännu krångligare. På ett ytligt officiellt plan är det en företeelse som tillhörigheten handlar om, ett religiöst tankesystem som Islam, Buddhism, Judendom eller Kristendom.

På ett nästan lika ytligt men mindre officiellt plan är det återigen människor som är mest avgöran¬de – församlingsassistenten jag mötte under min uppväxt, söndagsskolefrö¬ken jag hade en gång för länge sedan, konfirmationsprästen, ärkebiskopen jag läste så mycket om i tidningarna, en kristen författare som betytt mycket för mig eller mamma som läste aftonbön med mig när jag var liten! De här personerna kan var och en vara den allra viktigaste anledningen till att jag betraktar mig som kristen idag – så viktiga är människorna vi möter! De är ambassadörer för tron och eftersom de är människor gör de större intryck på mig än partiprogram och religiösa urkunder. Detta är ofrånkomligt – eftersom vi är människor så sätter människor större märken i mig än idéer och tankesystem.

Men på ett djupare plan handlar kristen tro vare sig om tankesystem eller enskilda människor som varit viktiga för mig, utan tron handlar om en relation till en alldeles bestämd historisk person – Jesus. Om den inte gör det – om min religiositet stannat på de båda ytplanen med idéer och mänskliga förebilder, ja, då kan det inträffa som inträffar i dagens evangelium. Där möter vi nämligen människor som var troende, som verkligen var fromma och välmenande men anledningen till att de blev fiender till Jesus var att deras tro uteslutande handlade om ett religiöst tankesystem.

Men låt oss då se närmare på vilka de var, de som kom att betrakta sig som fiender till Jesus p.g.a. att han krockade med deras tankesystem, vi möter dem alla i dagens evangelium:

Fariséerna – ja ordet har blivit ett skällsord på samma sätt som ordet taliban. Men för en troende jude på Jesu tid var fariséerna beundrans¬värda i sin radikalitet på samma sätt som troligen de flesta afghaner från början såg talibanerna som religiösa frihetshjältar i kampen mot de sovjetiska ockupationstrupperna.

Stora Rådet som var judarnas högsta religiösa och politiska organ – kan liknas vid en kombination av Sveriges Riksdag, Kyrkomötet och Högsta Domstolen

Översteprästen Kajafas som var ordförande i Stora Rådet och förmodligen den mäktigaste mannen i Israel även om den romerska ockupationen för tillfället inskränkte hans maktbefogenheter

Översteprästerna som var ett slags verkställande utskott i Stora Rådet – kan liknas vid Sveriges regering.

Om inte Israel hade varit ockuperat hade de här fyra fienderna på egen hand kunnat få Jesus avrättad men under ockupationen hade romarna officiellt monopol på våld. Romarna stod ju egentligen utanför striden mellan Jesus och hans fiender. Deras enda intresse i sammanhanget var politisk stabilitet i området men eftersom Jesus enligt hans fiender hotade den politiska stabiliteten så blev romarna ytterligare en motståndare till Jesus. Han hade alltså hela maktapparaten emot sig, såväl den officiella romerska makten som den mer inofficiella judiska maktapparaten kring översteprästen. Med så många och så mäktiga fiender var det givetvis en tidsfråga innan han skulle bli avrättad.

Men det är värt att tänka på att Jesus faktiskt blev avrättad och inte mördad. Hade han levat i det gamla Sovjetunionen eller i det nuvarande Kina så hade han förmodligen bara försvunnit utan någon rättegång. Han skulle antingen ha hamnat i ett fångläger resten av livet utan att någon skulle ha vetat var han fanns eller också skulle han ha blivit mördad av någon av regimens dödspatruller. Men det av romarna ockuperade Israel var alltså i jämförelse något av en rättsstat. Det krävdes en rättegång för att få Jesus avrättad och hela processen skedde i all sin grymhet enligt gällande föreskrifter. De följde reglerna alltså! Åtminstone romarna följde reglerna, den judiska maktapparaten slirade väl lite i kanten av regelsystemet med sina falska vittnen och sin uppvigling av folkmassan i samband med Barabbas frisläppande. Men i stort sett anpassade sig översteprästen till dem romerska rättsskipningen – översteprästen lär inte lönnmörda Jesus, nej han var en vän av ordning, allt ska gå rätt till!

Samma sak gällde de övriga fienderna till Jesus – de var så civiliserade! det var ju inte Bandidos eller Hells Angels eller Ariska Brödraskapet eller Albanligan hade emot sig, utan det var ju motsvarigheten till Riksdag, Regering och Högsta Domstolen det handlade om. Och då går det rätt till, enligt Formuläret och i enlighet med fastställda disciplinpåföljder.

Allt det där är typiskt för den ondska som är farligare än all kriminalitet i världen. Den ondska som gömmer sig bakom orättfärdiga ordningar, den ondska som gömmer sig bakom Lag och Rätt. Och då är vi tillbaks där vi började – då ser vi att vilken djävulskap som helst kan inträffa när religiösa urkunder, partiprogram, trosläror och etiska principer blir viktigare än enskilda människor. Då kan man resonera som översteprästen när han under Stora Rådets sammanträde utbrister: ”Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under."

Det verkar ju så vettigt. När man är instängd i ett dogmatiskt rum så kan också det omänskliga verka så vettigt och rent av självklart. Som det säkert verkade för en massa plikttrogna tjänstemän som utifrån gällande föreskrifter och antagen verksamhetsplan under några år på 1940-talet troget genomförde Hitlers massutrotning av judar. Många av dem bad säkert aftonbön på kvällen, de gick i kyrkan och läste Bibeln.

Varje partiprogram och varje dogmatik är i stånd till att förse välmenande människor med tillräckliga argument för att kunna genomföra omänskliga handlingar. Därför räcker det inte med att bekänna sig till en religion. Det räcker inte ens med Bibel och Trosbekännelse – det måste till en relation, en levande relation till Försonaren själv. Eller för att använda filosofen Martin Bubers ord: Jesus måste förvandlas från ett DET till ett DU för att bli viktig för dig. För när han är ett DU så kan du inte längre gömma dina grymheter bakom välmenande fraser och fromma principer, för då känner du hela tiden hans blick som genomskådar dig och dömer, inte dig men din maskerade orättfärdighet. Genomskådad står du där, plötsligt betyder de genomförda verksamhetsplanerna och de uppfyllda trosprinciperna så lite. Det enda som betyder något är den kärlek som strömmar emot dig från Försonaren själv – i den kärlekens ljus, då och först då, blir allt tydligt.