Julbön

Stensjökyrkan, 2001 
Stefan Risenfors

<<Föregående  >>Nästa

Julevangeliet Luk 2:1-14

Predikan
Betlehem, arab. Bayt LaMm, hebr. Bet LeMem, stad på Västbanken, 10 km s. om Jerusalem; 23 000 inv. (1992), exkl. 2 000 palestinier i landsflykt. Enligt kristen tro är Betlehem Jesu födelsestad, och staden är en religiös vallfartsort. … Betlehem var bebyggt redan under sen bronsålder. Staden har alltid varit obetydlig till omfånget, men som en följd av sitt läge fick den viss strategisk betydelse. .... Betlehem:s anknytning till Davids ätt (1 Sam. 16) ledde till att messianska förväntningar knöts till staden (Mik. 5:2-4). Betlehem befolkades åter efter exiltiden (Esr. 2:21). … (ur Nationalencyklopedin)

Vad kan vi då lära av vad Nationalencyklopedin skriver om Betlehem;

• Det var och är en liten stad - 23 000 invånare - alltså ungefär lika stor som Fässbergs församling.

• Det verkar som staden blev helt tömd under den Babyloniska fångenskapen - år 539 fick 123 judiska män tillåtelse att återvända till Betlehem från Babylon.
• En av judarnas allra största hjältar, kung David, var född och uppvuxen i Betlehem
• 2000 palestinier i landsflykt vittnar om att staden är ockuperad av Israel sedan sexdagarskriget 1967.

Betlehem kan alltså ses som en liten obetydlig förort till Jerusalem, avståndet är ju ungefär detsamma som mellan centrala Mölndal och centrala Göteborg. Gemensamt för förorter är ju att de lever i den stora stadens skugga - det är den som räknas, det är den som märks, det är där allt händer. Och att Gud låter sin son födas i denna lilla obetydliga förort är så typiskt för Guds handlande så som vi möter det under 2000 år av biblisk historia. Han utväljer och upphöjer det som i människors ögon inte räknas, inte tas på allvar.

Men i all sin avskildhet och obetydlighet ruvade alltså denna lilla stad på enorma löften. Så här skriver profeten Mika drygt 700 år före den där natten som vi hörde om i julevangeliet:

Det är inte bara idag som Betlehem är ockuperat. Även Josef och Maria levde ju i ett ockuperat land. Också Betlehem var ockuperat av den mäktiga romerska krigsmakten, och det var ju faktiskt själva ockupationen som förde Josef och Maria till Betlehem. Kejsar Augustus hade ju befallt att alla invånare i hans mäktiga imperium skulle skattskrivas, alltså registrera sig hos de romerska myndigheterna eller hos deras lokala ombud. Allt i syfte att kejsaren skulle få ökad kontroll över varje enskild individ och få möjlighet att utkräva skatt bl a för att finansiera den oerhört kostnadskrävande militära närvaron överallt i det romerska jätteriket. Varje jude skulle alltså bege sig till den stad där hans stamfader var född för att där registrera sig, och eftersom Josef var av kung Davids släkt fick han bege sig till den stad som var Davids födelsestad, Betlehem.

Nationalencyklopedin berättade om det yttre Betlehem. Men det finns faktiskt också ett annat Betlehem, ett inre Betlehem, en plats i ditt inre där Gud vill låta sig födas. Också ditt inre Betlehem ligger på ockuperad mark. I kristen terminologi kallas det för arvssynden eller syndafördärvet eller den gamla människan - allt är benämningar på det faktum att ditt och mitt inre är ockuperat av den fientliga makt som vi kallar djävul eller satan. Det handlar om ockupationstrupper som länge fått härja i vårt inre territorium, man har spridit falsk propaganda, man har lagt ut minfält och man har plundrat och bränt. Precis som ockupanter brukar göra.

Men så hände detta för 2000 år sedan i det yttre Betlehem som får direkta konsekvenser i ditt inre Betlehem. Vad Gud gjorde när han lät sin son födas på jorden var ju att han upprättade ett brohuvud.

Militära strateger talar ju ofta om att upprätta brohuvud - att slå in en kil i fiendens försvar som sedan kan användas för att bända upp resten av försvaret. Det mest kända exemplet är väl de allierades landstigning i det ockuperade Normandie på D-dagen den 6 juni 1944. Man räknade med att efter ett dygn ha landsatt 150 000 soldater och den här enorma kraftsamlingen motiverades med vikten av att säkra ett brohuvud på den ockuperade europeiska kontinenten. Detta brohuvud kunde sedan vara en bas för den fortsatta befrielsen av ockuperat territorium. Trots enorma förluster så lyckades de allierade med att upprätta det här brohuvudet i Normandie och därmed var det avgörande slaget om Europa vunnet.

Det Gud gör när han låter sig födas som det lilla Jesusbarnet, det är att han upprättar ett brohuvud på ockuperat territorium. Den osannolika friden och stillheten i stallet är i själva verket ett brohuvud bakom fiendens linjer, ett brohuvud långt mycket viktigare än de där stränderna i Normandie på D-dagen. Inget flygunderstöd av tunga bombplan utan det enda som hörs från skyn är den där änglakören med sin underbara lovsång över barnet i krubban. Det lilla barnet är uttryck för att kampen för Guds rike har kommit in i ett avgörande skede. Den onda makt som ockuperat människornas hjärtan har tvingats konstatera att den sanna människan åter finns på jorden. Och att denna lilla människa utgör ett brohuvud för Guds rike. Och vi som vill vara frälsningssoldater, med eller utan uniform, vi som vill vara med och befria det territorium som djävulen ockuperat, vi måste göra oss helt beroende av brohuvudet Jesus Kristus. På egen hand är vi totalt förlorade bakom fiendens linjer och därför måste vi dag och natt se till att försörjningslinjerna är öppna bakåt mot stödjepunkten Jesus. Det är först när vi inser att vi verkligen befinner oss på ockuperat territorium som vi förstår livsnödvändigheten i den där obrutna kontakten med Jesus. Och att landet är ockuperat får vi så många bevis på genom allt det som sker mot Guds vilja här på jorden. Att leva som kristen är därför inget bekvämt liv, det är inte någon trygg reträtt in i en skyddande famn, utan det är att låta sig lyftas rakt in i fiendeland med livet som insats och Gud som sin enda trygghet.

Men nu kanske du protesterar och tycker att jag överdramatiserar. Så farligt är det väl ändå inte att leva som kristen i just vårt land!

Mitt svar är att hänvisa till vad den gamle Symeon sade till Maria när Jesus bars fram i templet 33 dagar efter sin födelse: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid " (Luk 2:34)

Jesus är ett tecken som väcker strid och som tvingar oss att välja sida. Om vi upplever det odramatiskt att leva som kristna beror det kanske på att vi deserterat från vårt uppdrag att kämpa mot den andliga ockupationsmakten. När Norge och Danmark var ockuperat av nazisterna så var det ju inte särskilt farligt att leva i de båda ockuperade länderna så länge man inte gjorde motstånd. Det var nog t o m så att de tyska ockupationstrupperna ibland gick in för att charma civilbefolkningen - de var ju alla medborgare i det nya stortyskland. Men om en norsk eller dansk medborgare spred mot tyskarna fientlig propaganda eller på annat sätt medverkade i motståndskampen, så var det plötsligt livsfarligt att vara dansk i ett ockuperat Danmark eller norrman i ett ockuperat Norge. Då, när man gjorde motstånd, när man inte förhöll sig neutral utan aktivt tog ställning, då blev det uppenbart att det som på ytan kunde se ut som fred i själva verket var ett krig på liv och död!

Vad det handlar om är alltså huruvida vi har insett att vi lever i ett ockuperat land där kriget fortfarande pågår under ytan. För den som erkänt sig besegrad, eller kanske inte ens märkt att man blivit besegrad, för den som valt att samarbeta med ockupationsmakten - för den människan som alltså betraktar ockupationsmakten som sin nya legitima överhet, för den människan pågår ju inget krig. Den människan har inget behov av några brohuvuden eftersom man bytt sida, kanske utan att märka det själv!

Så om vi upplever oss inte behöva Jesus, om vi tycker att det går bra ändå. Så kan det alltså bero på att vi gått över till ockupationsmakten, kanske utan att märka det själva! För om vi öppet tar ställning för Kristus mot djävulskapet så är detta en krigshandling som inte blir obesvarad från ondskans och likgiltighetens många välbeväpnade lakejer. Sann kristendom retar alltid någon och ofta väldigt många!

I ditt inre Betlehem har du alltså ett litet hotat Jesusbarn, lika hotad som han var i det yttre Betlehem för 2000 år sedan av Herodes och hans soldater, lika hotad är han i ditt hjärta idag. Vi rör oss på ockuperad mark där fienden hela tiden är närvarande, ibland öppet, ibland fördolt. Denna fientliga makt är bered att göra allt som står i dess makt för att gudabarnet i ditt inre Betlehem ska dödas. Djävulen tänker inte stå bredvid och bara se på när han förlorar mark i ditt inre, kan han inte förhindra att Gud föds där så kommer han att ta varje tillfälle i akt för att döda och förinta denna Guds sårbara närvaro i ditt inre. Men du har en hel änglahär till ditt förfogande i kampen, om du bara mobiliserar den. Och den änglahären mobiliseras genom bön och lovsång - inför en människa med trotsig lovsång i sitt hjärta är djävulen maktlös och lovsången är därför den bästa tänkbara uppväxtmiljön för gudabarnet i ditt inre Betlehem! Så ta hand om honom, skydda honom - han har bara dig och du har bara honom!